Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#Olhao’

Höst? Vinter ??

Tänk vad det är underbart att vakna vid 8-tiden, dra ifrån gardinerna och snabbt få stänga igen för att man blir så bländad av solen! Nytt försök och båten har vridit sig lite och man kan se ut genom fönstret. Allt man ser är knallblå himmel och ett lika blått hav som är helt stilla. Några fiskebåtar drar nät i närheten och byggarbetarna jobbar frenetiskt på färjepiren för att få den klar till våren.

Jag vet att det är lite taskigt att berätta om det underbara höst vädret här på algarve kusten när ni har snålblåst och drivis och får bylta på er ordentligt innan ni sticker näsan utanför dörren.
Dagstemperaturen här ligger runt 20 grader och på kvällarna/nätterna runt strax under 15. Det gör att vi kan fortfarande gå i shorts och t-tröja som på kvällarna kompletteras med en något tjockare tröja.

Vi ligger alltså för ankare utanför Culatra igen. Förra gången var för ca 1 månad sedan och antalet ankrade båtar har minskat. Då var vi kanske 10, nu är vi hälften så många. De flesta av båtarna har ankrats upp här för vinterförvaring! och är alltså tomma. Modigt då det kan det gå ordentliga vågor här.

Så ni som spelar golf, Algarve är ett klart alternativ för vintergolf. Ja för er andra också naturligtvis, men det är inte så varmt i vattnet (16-18 C) så att ligga på stranden för att sola och bada känns inte så aktuellt. Men att gå på promenader längs stränderna, och längs vandringslederna längre in i landet kanske kan vara något.

Märks det att vi är förälskade i denna landsända? Näää, jag kunde väl tänka mig det.

Carpe Diem vänner, och om solen skiner ut och njuuuuuut.

Annonser

Read Full Post »

Igår eftermiddag när vi var och handlande blev vi lite snopna när saluhallen hade stängt. Klockan var ju bara 13.30. Men så var det. Istället så fick vi gå upp med tuppen (nästan) idag,  för att komma in till Olhão på förmiddagen/morgon. Då det vi den tiden på morgonen är lågvatten var vi tvungna att ta den långa vägen. Kaj o Lena på Amelit skulle med, så vi fördelade gracerna efter motorstyrka i jollarna. Jag, Kaj och Lena i Petit Amelit och Jonas i Baby Annila. Kaj satte fullfart på Petit Amelit och vi var snart uppe i 25-26 knop. Så fort har jag aldrig åkt båt eller jolle tidigare! Det var lite läskigt måste jag erkänna. Men också härligt. Den turen som med mig och Jonas i Baby Annila tar ca 45 minuter var nu avklarad på ca 15 minuter. Viss skillnad! Jonas kom ca 5 minuter efter oss andra.

Saluhallarna här är lika underbara som på de andra ställena vi varit på. Fast idag var det även marknad utanför hallarna. Det kändes som om det var de lokala bönderna som kom med sitt egetodlade och sålde. Färskt och fräscht. Men jag undrar varför de inte låter bl a tomaterna mogna på buskarna (säger man så?) Gröna tomater blir iofs röda efter ett tag, men smaken blir inte riktigt den samma.

Jag och Lena kom på att killarna kunde ju åka hem på egen hand. Så kunde vi ta en tjejtur på stan. Varken Jonas eller Kaj är så förtjusta i att titta på kläder så nu fick vi vår chans. Så himla mysigt och strosa omkring bara vi två och gå in och titta i affärer och ha någon att diskutera en kjol/ett par byxors vara eller inte vara.

Sen skulle vi köra hem! Nu hade vattnet börja komma tillbaka så vi kunde köra genvägen. Men jag hittade nog inte helt rätt väg, för jag fick vinkla upp motorn halvägs för att komma över på vissa ställen. Sen kom en fiskegubbe och visade med hela armen var jag skulle köra. Då gick det bättre.

Tur att det finns snälla och hjälpsamma farbröder.

Men det är skillnad på jollar och jollar. Petit Amelit är ca 1 meter längre och har mycket starkare motor vilket gör att hon planar. Baby Annila kommer inte riktigt upp i planing vilket gör att man blir lite blöt. Speciellt om man får vind och vågor i nosen. I Petit Amelit åker man torrt.
Undrar om man kan trimma vår motor så att den orkar få upp jollen i planing??? Får nog leta reda på någon motorguru och fråga.

Read Full Post »

Jolle och åska

Vi behövde fylla på förråden och lastade oss själva, kylbag, dra-maten och ryggsäck i jollen och började vår färd in till Olhão.

Mellan ankarplatsen och stan så är det ett område som blir helt torrt när det är ebb och det här med tidvatten är krångligt. Vi hade inte noterat/tänkt på att ebb och flod varierar under månaden. Så nu när vi pep iväg skulle det enligt oss vara tillräckligt med vatten.

Så när vi kommer in över det grunda området är det alldeles för lite vatten till och med för jollen. Utombordarens propeller går ner i sanden och virvlar upp en massa goja. Strax efter upptäcker Jonas att det inte kommer något kylvatten från utsläppet. Så det blir inget handlande. Vi får vända tillbaka och Jonas startar reparation. Vi var lite oroliga att impellern hade gått sönder. Men det var det tack o lov inte. Bara någon liten snäckskalsbit eller litet sandkorn som täppte till utsläppet. Man blir så tacksam när fel är enkelt avhjälpta. Inköps rundan fick skjutas till dagen därpå.

Vi har iallafall kommit på ett sätt att inte bli genomvåta när vi kör jolle i vågor. Vi har införskaffat varsin cykel regnponcho. Det funkar kanon. Fast det blir lite svettigt ska jag ju erkänna. Men hellre det än komma iland och se ut som om man kissat på sig.

Jag har börjat komplettera vårt förråd av gästflaggor. Nya i samlingen just nu är Gibraltars och Marockos.

Gibraltar flagga marockos-flagga

Fast vi är lite osäkra på vilken flagga som skall hissas i Gibraltar. Antagligen är det Union Jack så Gibraltars får sitta under Union Jack på högersidan. Sen får vi ju se om vi besöker alla länder jag syr flaggor till.

ÅSKA!

I går eftermiddag/kväll började det mulna på ordentligt. Vi visste att det skulle komma lite regn, så vi var förberedda. Men åska hade vi inte räknat med. Himlen utåt Atlanten var kolsvart och när det började bli mörkt var det riktigt spännande och fascinerande att sitta och titta på blixtarna som lös upp himlen långt borta. Vi hörde inget muller, så det måste ha varit en bra bit bort.

Men åskmolnen förflyttade sig mot oss så för att ta det säkra för det osäkra så monterade vi alla åskskydd (och stängde alla blixtlås  🙂 ). Sen gick vi och la oss relativt tidigt. Tanken var att få sova lite innan ovädret brakade loss ovanför oss. Men det gjorde det inte. Däremot så larmade ankarvakten 4 eller 5 gånger i natt. Falsklarm dessutom. Så idag har det varit lite sömnigt.

Kan väl då tillägga att varken jag eller Jonas är speciellt förtjusta i åska till sjöss, vilket vi ju är när vi ligger för ankare.

Åskskydd? Vad är det? Jo vi har låtit tillverka långa batterikablar (typ startkablar till en bil) som är så långa att vi kan fästa dem i stagen (vajrarna som håller masterna på plats). Vi har en kabel per stag och de fästs med en anläggningsyta på ca 1 dm mot vajrarna för att leda bort blixten från masten och ner i vattnet. Längst ner på kablarna sitter en liten tyngd för att de skall stanna kvar i vattnet om vi behöver ha dem monterade under gång.

Sedan stoppar vi in PC, mobiler, satellittelefon och VHF i ugnen och avskärmar ugnsfönstret med aluminiumfolie för att skapa en Faradays burx som skall skydda elektronik mot det elektromagnetiska fältet som alltid blir vid ett blixtnedslag.

Jo man är helt matt när man fixat allt detta, men å andra sidan känner man sig tryggare. Och det är mycket värt.

Read Full Post »

Fick frågan idag och då fick man ju börja fundera. Den senaste veckan har varit väldigt lugn, förutom häromdagen när vi fick en kuling från sydväst. Dvs det enda håll vi inte ville ha en kuling ifrån.

Allt gick bra för oss, men en engelsk HallbergRassy började driva, och naturligtvis var den obemannad. Med vind, vågor och tidvatten i samverkan fick den upp en ansenlig hastighet. Först såg den ut att gå emot oss, man blir helt iskall och undrar hur det ska sluta. Det är ju inte så mycket man kan göra, men ett 10 tal meter från oss ändrar den riktning, och driver ner mot en tysk båt, som också var obemannad, ankaret som släpades efter engelsmannen fastnade i tyskens ankarkättning och farten bromsades upp. Så Jonas och Olle från Atinello lyckades borda den engelska båten och släppa ut mer kätting. Äntligen slutade den att driva. Ankaret fick tag i bottnen. Båda båtarna klarade sig utan större skador.

Olhao 028

En stund senare var det dags för nästa båt. Men där var besättningen ombord så det var inte lika dramatiskt. Men det tar tid att få upp ankaret och få ordning på allting, de drev säkert 4-500 meter innan de fick fäste med ankaret igen.

Vågorna byggde upp väldigt mycket och det tillsammans med för kort ankarkätting var anledningen till att ankarna lossnade. Vi hade vågor som var ca 1 m höga. Den tyska båten gungade så att fören doppades ner i vågorna och fyllde ankarboxen ett antal gånger. Tur att han hade ordentlig dränering. Så återigen visar det sig att mängden kätting spelar stor roll när det börjar blåsa.
Ladyn låg tryggt hela tiden mycket tack vare att vi hade mycket kätting ute, 8xdjupet.

Olhao 031 Det är svårt att fota vågor

Men förutom att få drivande båtar runtomkring, så pysslas det med båten. Jonas fixar med sittbrunnstaket, jag syr flyttbara solskydd och en vindfångare till akterkabinen.

Vi umgås med våra båtgrannar, både på varandras båtar och iland på middag eller bara en eftermiddags öl på den lokala baren.
Att handla mat tar även det sin lilla tid. Behöver vi fylla på förråden ordentligt blir det en tur in till Ohlão, bara jolle turen fram och tillbaka tar nog 45 minuter. Om vi inte missar tidvattnet och får gå långa vägen då tar det nog mer än 1 timme. Tiden som blir över fylls med bokläsning, filmtittande och att bara sitta och göra ingenting. Hade någon sagt till mig för 4 månader sedan att jag skulle kunna sitta rakt upp och ner utan att göra någonting, hade jag bara skrattat. Men faktum kvarstår. Jag kan sitta relativt länge och bara titta på vattnet, de andra båtarna, och kusten och bara njuta och filosofera över livet.

Fånga dagen är nog det vi sysslar med. Och det vi inte gör idag, gör vi en annandag.

När det är ebb så är det mycket av havsbottnen som blir torrlagd och då fylls stränderna med folk med en hacka i ena handen och en korg i andra. Sedan går de dubbelvikta och hackar i sanden och plockar snäckor som sedan tillagas med lök, vitlök, vin och olivolja. Det blir kanongoda.

IMAG0138
De torrlagda stränderna är noga inmutade med diverse saker som inte flyter iväg. Stenar, pinnar, gamla bildäck mm mm. Så det är nog en allvarlig sysselsättning detta med musselplockning.

Häromdagen när vi åkte in till stan, fick vi syn på en Stork! Här i Portugal är de fridlysta precis som i Sverige, men de är betydligt vanligare här än hemma. I Lagos såg vi gamla fabriksskorstenar med något konstigt på toppen. När vi kom närmare såg vi att det var storkbon. Såg även en lyktstolpe som hade ett storkbo på toppen. I Portimão såg flera skorstenar med bon på toppen. Vi fick reda på att om det fanns ett storkbo ovanpå någonting så fick man inte riva eller på annat sätt förstöra storkboet. Så därav stora tomma ytor med gamla skorstenar. De markägarna är nog lite frustrerade för de kan ju inte bygga något nytt så länge skorstenarna inte får rubbas.

IMAG0136

 

Jag försöker torka chilifrukter också. Skulle ha 2 st och var tvungen att köpa ett halvt kilo. Så vad gör man. Jo hänger upp dem i taket och  hoppas att de skall torka. Döm om min förvåning när de började gå över i rött. Är det så att gröna chilifrukter är omogna och de röda är mogna?

Olhao 035

Read Full Post »

Lata dagar

Olhão är en stad som ligger strax väster om Faro. Om du skall tillbringa en semestervecka på Algarve kusten så är det Faro du flyger till. Flygplanen lyfter och landar över vår ankarplats, så det är tur att det inte är så många plan och att de inte flyger efter kl 2300.

Vi ligger i ett naturvårdsområde och närmsta by, Culatra, är ca 3 minuter med jollen och där har vi både restauranger och en liten livsmedelsaffär samt en färja som tar oss till Olhão. Jolleturen till Olhão tar 10 minuter vid högvatten och 30 minuter vid lågvatten. Vid lågvatten är det en sandbank som blir torrlagd som man då måste runda.

Culatra ligger på en stor sandbank som läar mot Atlanten vilket gör att ankarviken blir väl skyddad. Blåsa kan det i och för sig göra men det är bra ankarbotten och vågorna blir inte så höga att det påverkar. Men inseglingen kan bli lite spännande. Nu hade vi tur att det var så lugnt väder med lite mer vind och vågor från Atlanten hade infarten blivit spännande.

Olhao 024 Culatra

Olhao 023 Strömtvatten mellan pirarmarna vid inseglingen

Motion blir det av naturliga orsaker lite si och så med. Visserligen försöker vi att simma minst 2 varv runt båten varje gång vi badar, men vi saknar våra cykelturer. Att köra in till Olhão med cyklarna i jollen blir ett äventyr, så det får nog bli färjan istället.

Det är många båtar som ligger ankrade här. Ett 10-tal kommer nog inte längre, de har legat så länge att ankaret antagligen har fått permanent fäste i bottnen.

Olhao 025

När vi kom hit fick vi syn på en svensk båt, HallbergRassyn Salt af Waxholm. Det var Karolina och Herman med sönerna Hugo och Kalle som har tagit 3 år ledigt från skolan och jobben för att segla varvet runt. Vi hade några trevliga kvällar tillsammans innan de fortsatte västerut.

Vi har haft två dagar med mulet väder. Det var ingen hit om man säger så. Värmen la sig som ett våtvarmt omslag då luftfuktigheten steg. Temperaturen låg mellan 28 och 32 grader. Första natten övergav jag akterkabinen och sov i sittbrunnen i stället. Där rörde luften på sig lite grand i alla fall. Jag vill inte kalla det fläkta, för det var inte så mycket som luften rörde sig. Jonas blev lite UppfinnarJocke och plockade fram två datorfläktar från förråden som han monterade ihop, kopplade in på 12 volts-nätet och sedan monterade i den öppna ventilen (fönstret) i akterkabinen. Det gjorde nytta! De är helt ljudlösa och man känner inte av något luftdrag, men de skapar en uthärdlig miljö. Det blir något svalare.

Olhao 026

Read Full Post »