Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#gennacker’

Långsamt långsamt började jag inse att oväsendet inte var en dröm. Det var verklighet. En motor brummar VÄLDIGT nära, det ropas och visslas. Men vad i hela fridensdar, det är mitt i natten och jag vill sova. Jonas som ligger ytterst gläntar på gardinerna för att se vad som står på. Plötsligt får han väldigt bråttom att få på sig shortsen, nedgångsluckan öppnas och jag sitter fortfarande väldigt yrvaken i sängen och undrar vad som händer.

Jo vi har lyckats ankra så att båten ligger ovanför fiskaren nät och han vill väldigt gärna plocka upp sitt nät. Det förstår vi mycket väl och snällt och lydigt flyttar vi båten ca 100 meter. Fiskaren är lycklig och vi fortfarande inte riktigt vakna undrandes vad som hände. Nåväl, vi skulle ju ändå upp, har en hyfsat lång etapp framför oss ca 50 nautiska mil till Marsala del Vallo.

Natten har vi alltså tillbringat utanför den lilla byn Porte Empledocle som är mest känd för den Turkiska Trappan. Dvs en kalkstensklippa som väder och vind har slipat i terasser så det ser ut som en trappa och Turkiska därför att en turkiska armada låg ankrade i lä bakom klippan vid något tillfälle för några hundra eller tusen år sedan. Men väder och vind måste ha erroderat denna klippa något alldeles enormt. I dag kan vi inte komma in i lä bakom den lilla klippan mycket beroende på att det är grunt. Men hur kunde en hel armada få lä där bakom. Överstiger vårt förstånd eller så är historien bara en skröna.

DSC_0152 DSC_0151

Vår natthamn och den idag ynkliga lilla klippan.

Vi får i oss frukost och sedan lättar vi ankare igen och styr kosan väster ut. Efter en ca en timme har vi så mycket vind att vi kan segla. Men inte tillräckligt mycket för att segla med de vanliga seglen. Nej stora gennackern skall hissas. Jag protesterar lite lagom mycket med motiveringen att ska vi verkligen hissa 167 kvm segel första gången vi seglar på 7 månader? Men mina argument håller inte. Seglet åker upp utan problem och vi får en av våra bättre seglingar. Vi susar fram i allt från 6 till 11 knops fart. Normal fart för oss är 5-7 knop.

IMG_5437

Solen strålar och vädret har för en gångsskull läst prognosen och allt stämmer. Vid 15-tiden skulle vinden öka, och det gjorde den. Fick lite Atlantenkänsla när jag låg i kojen och skulle vila en stund.

Vi kunde inte gå ini Marsla del Vallo, inte heller i Marsala, då vinden låg på rakt in på båda ankarplatserna. Att gå in i marina finns inte på kartan, när vi äntligen kommit iväg. Så vi bestämmer oss för att gå till Trapani istället. Slutdestinationen på Sicilien. Det är härifrån vi gör avstampet till Sardinien, ca 24 timmar bort.

Efter 10 timmars segling var vi framme i Trapani och kan lägga ankare nedanför det gamla fortet strax innan solen gick ned. Ankaret tog direkt och vi ligger lungt och tryggt. Vi låg på ungefär samma ställe i Augusti förra året så det känns lite hemtamt.

Vi spurtar lite på slutet. Vi är framme i Trapani efter ca 10 timmar och 78 nautiska mil.

DSC_0170

Längst till vänster är vindstyrka i knop och bredvid är farten, också i knop. Nästa visar från vilket håll vinden kommer.

Nu i vinter har vi bytt vår gamla energislukande kylkompressor på kökskylen, och vilken skillnad! Under natten till idag har vi gjort av med 45 Ah. Tidigare gjorde vi av med ungefär det dubbla. Vilket innebär att dieselgeneratorn inte behöver jobba så mycket. Nästan så att solpanelerna klarar av att ladda upp nattens förbrukning. Men eftersom vi skall segla och winshar och navigationsdator drar en hel del så fick dieslegeneratorn jobba medan vi käkade frukost.

Efter en middag bestående av seg rostbiff, rödvinssås och potatis o sellerimos så är det kojen som gäller. Har helt klart blivit friskluftförgiftad idag….

 

IN ENGLISH

Slowly, slowly, I began to realize that the noise was not a dream. It was reality. A motor hums very closely, someone was shouting and whistling. But what the …. , it’s the middle of the night and I want to sleep. Jonas opens the curtains to see what was going on. Suddenly he gets a great hurry to get on his shorts, hatch opened and I am still very dazed in bed and wonder what is happening.

Well, we have managed to anchor so the boat is laying above the fisherman’s nets, and he is very keen to pick up his fishingnet. We understand him and nicely and obediently, we move the boat about 100 meters. The fisherman is happy and we, still not really awake wondering what happened. Well, it was time to wake up any how, we have a fairly long passage in front of us about 50 nautical miles to Marsala del Vallo.

The night we spent iin the bay just outside the small village of Porte Empledocle who is best known for the Turkish Steps. That is a limestone cliff that the weather has been cut in terraces so it looks like a staircase and Turkish because a Turkish armada was anchored in the lee behind the rock a few hundred or a thousand years ago. But the weather must have eroded this rock very much. Today we can not get behind the cliff to get shelter mainly because it is shallow. But how could an entire armada get shelter behind. Or maybe the story is just a tall tale.

DSC_0152 DSC_0151

Our night’s port and The Turkish Stairway

We got our brakefast and then we eased anchor again and head west. After about an hour, we have so much wind that we can sail. But not enough wind to sail with the usual sails. No big the genacker will be hoisted. I hade my doubts about hoisting the 1676 sqm big genacker as the first sail to be hoist after seven months in a marina. But my argument were not strong enough. The sail goes up without any problems and we got one of our best sail ever. We zooms in everything from 6 to 11 knots of speed. Normal momentum for us is 5-7 knots.

IMG_5437

The sun shines and the weather has for once read the forecast and everything is just so good. At 15 o’clock the wind would rise, and it did. Got some Atlantic Feeling when I lay in my bunk and tried to rest for a while.

We could not go to Marsla del Vallo, nor to Marsala, since the wind blew straight into the two anchorages. Going into the marina is not an option, when we finally have come off from one. So we decide to go to Trapani instead. The final destination in Sicily. It is from here that we will leave for Sardinia, about 24 hours away.

After 10 hours of sailing, we arrived in Trapani and dropped anchor just beneath the old fort just before the sun went down. The anchor got an instance grip and we are safe and sound. We were at about the same place in August last year, so it feels a bit homely.

We sprinting a little at the end. We have arrived in Trapani for about 10 hours and 78 nautical mil.

DSC_0170

At the far left is the wind speed in knots and the next move is, also in knots. Next shows from which direction the wind is coming.

 

This winter we have changed our old energy-guzzling cooling compressor on the kitchen fridge, and what a difference! During the last night, we have spent 45 Ah. Earlier we made spent about double. Which means that the diesel generator does not need to work so much. Almost so that the solar panels are able to load up the night’s consumption. But as we shall sail and winshes and navigation computer draws a lot we let the diesel gen work while we had breakfast.

After a dinner of a chewy Roast Beef, red wine sauce and potatoes and selleri puree, the bed is a very god option. Or infact the only options on how to spend the rest of this evening. Must have got to much fresh air today.

Annonser

Read Full Post »

Efter Zadar fortsatte vi tillsammans söderut. Det började med motorgång men efter en liten stund kunde vi börja segla. Vinden var svag men kom från hyfsat rätt håll så vi hissade våra lättvindssegel.

Med Gennacker

Akter om den stora genackern är vårt mesanstag segel hissat, men det syns tyvärr inte. Vinden var lite byig och vi loggade mellan 4 och 8 knop. en ganska härlig segling, men jag hade svårt att slappna av då vinden inte var så stabil som vi vill ha den med nästan 200 kvm segel uppe.

Dagens mål var en liten vik på ön Pasman.

Snö på kreta  och åt andra hållet

P1010337

Vi ankrade upp med vår ankarboj, som vanligt. Dvs en boj som sitter fast i bakkanten på vårt ankare. Bojen fyller två funktioner, dels så vet vi alltid var ankaret ligger och dels så kan vi dra ankaret baklänges om det har fastnat i något bottnen.
Kvällen avlöpte i lugn och ro med gemensam middag på Ladyn.

Mitt i natten vaknar Jonas och Pia (på varsin båt) av att det kommer in en båt i viken. Den rundar oss och lägger till mot stranden och börjar lossa och lasta något. Fartyget har inga lampor tända och smög in i viken. Pia fick fram kameran och fick spökskeppet på bild.

P1010333

När vi skall lämna viken på morgonen och jag skall lyfta upp vår ankar boj ser den lite konstig ut.

Snö på kreta
Öglan jag skall lyfta i är borta och så är även den oranga signalbojen som brukar sitta på bojen.

Inne på stranden ser jag den oranga bojen. Operation bojräddning inleds. Pia o SG sjösatte snabbt sin jolle och rodde iland och hämtade den. Tack snälla för hjälpen!

Snö på kreta

Och Jonas tog hand om del 2 i Operation Bojräddning.

Snö på kreta

Den blev som ny

Snö på kreta

hur den kunde gå sönder? Inte en aning, men vi tror att lastfartyget förtöjde i bojen och när de skulle dra sig ut åt så drog de i linan de fäst i ankarbojen. Vi hade draggat några meter såg vi på ankarvakten, och fästet i bojen gick sönder. Den oranga bojen satt nog fast i deras lina så då slängde de upp bojen på land och smög iväg.

Vad lastbåten hade för sig i viken, har vi spekulerat mycket i utan att få några svar.

Detta var näst sista dagen med Eline, vi lämnade Pasman och seglade till Primosten där vi låg vid stadskajen sedan skiljdes våra vägar för denna gång, vi fortsatte söderut och Eline vände kosan mot norr igen. Men vi ses nog nästa säsong igen. Fast då någon annanstans.

Read Full Post »

Vi hade inte fått ordning på el-problemet. Det var större än vi trodde.

Ungdomarna tog jollen för att utforska lite grottor och de tog med sig den handburna VHFn för att kunna hålla kontakt. När de kallade upp oss upptäckte vi att den stationära VHFn inte klarade av att sända. Så snart man tryckte in sänd-knappen stängde den av sig och startade upp igen så snart man släppte knappen.
Radar, AIS och GPS ville inte heller fungera som de skulle. Vi beslöt oss då för att så fort som möjligt ta oss till Porto Torres där vi visste att vi kunde få tag på reservdelar och att det dessutom fanns ett serviceställe för vår winsch.

Seglingen norrut blev av det tuffare slaget. Vågor på 3-5 meter och vinden emot oss. Vinden vred så småningom och mojnade så att seglingen blev trots allt uthärdlig(vissa tyckte den var klart njutbar). Stackars Anna som gjorde sin premiärsegling var dock lite blek om nosen trots sjösjukepiller. Vi hade dock en liten utmaning kvar, skulle vi gå igenom en mycket trång och grund passage med vinden och vågor i häcken eller skulle vi förlänga vår segling med lite drygt 20 nm  och runda Isla Asinara? Efter överläggningar och mycket kikande i kikaren så beslutade kapten att vi går igenom med revade segel och motor på. Smalaste stället var knappt 60 m brett. Efter ett par rejäla surfar och en gipp på skärningspunkten mellan två enslinjer och var vi igenom och alla pustade ut.

Efter 5,5 timmar kan vi lägga ankare i bukten utanför Stintino. Det var skönt med lä för både vågor och vind.

Dagen efter fortsätter vi mot Porto Torres, en kort segling på ca 10 nm. Ungdomarna solar på däck och då vinden är fördelaktig både i riktning och styrka så kan vi hissa stora Genackern. Riktigt propaganda segling! och ungdomarna njöt på lite olika sätt:

DSC_0098DSC_0094DSC_0097

Jag hade bokat plats i marinan, men av någon anledning hade bokningen inte fungerat, kanske att båtar som skulle lämnat inte gjorde det. Så vi fick ligga longsides en stenkaj. Så fick ortsbefolkningen något att titta på också. Vi är lite exotiska med vår svenska flagga. Roberto, marinelektriken, kom och fixade ankarwinschen. Han kopplade loss kättningräknaren och allt funkade. Klart på mindre än 1 timme.

Jonas och Joakim började undersöka varför navigationsinstrumenten inte ville fungera. Inte ens nu när ankarwinschen funkade. Problemet identiferades snabbt. 2 reläer hade brunnit. De monterades loss efter att alla sladdar mätts upp och märkts och sedan skickades Philip ut på stan för att fixa reläer. När väl de ny areläerna var ombord skulle de ju “bara” monteras. Men trots all noggrannhet innan bortkopplingen fick Jonas inte ihop det. Vi fick ringa Roberto en gång till. Han kom dagen efter och fick klia sig ordentligt i huvudet innan han fick ihop det. När allt var klart, frågade han var vi skulle tillbringa vintern, för han kunde tänka sig att dra om vårt elsystem. Han såg lite lessen ut när vi svarade Grekland.

Dagen efter fick vi byta plats och blev anvisade plats vid en ponton. Jag var lite tveksam då det såg mycket trångt ut, men marina ägaren insisterade så vi flyttade oss. Det var trångt! Jonas fick precis runt båten utan att fastna i ankarlinorna på andra sidan. När väl ankarlinorna var uppdragna på båten visade sig att bojstenarna som höll Lazy-linorna var anpassade för båtar på ca 10 meter. vilket resulterade i att vi fick lägga förförtöjningen på knaparna 5 meter in från fören. Det skulle vara lugnt väder så det funkade. Men kändes inte riktigt bra.

När vi gick i land, stod det en skylt på bryggan: Båtar max 10 m!! Kul att ägaren har koll på sina båtplatser…

Två nätter i hamn var alldeles tillräcklig så när vi kunde kasta loss kändes det väldigt bra. Att vi hade vädergudarna med oss gjorde ju inte saken sämre. Vind från väst när vi skulle mot nordost kändes perfekt och med en vindstyrka på runt 5-7 m/s gjorde att vi kunde hissa både stora gennackern och mezzanstagseglet.

DSC_0104_01 DSC_0105_01 DSC_0102

Efter ca 1 timmes segling, smäller det till och hela genackern ligger i vattnet. Jag och ungdomarna var uppe på däck och började hala in seglet medan Jonas tog hand om mesanstagseglet så att vi inte gjorde så mycket fart framåt. Seglet bärgades på några minuter och vi kunde se vad som hänt. Bandet som förband segel och strumpa hade gått av! Bandet var ett vävt textilband i tre lager och skulle inte kunna gå av. Kändes skönt att det inte var själva seglet. Efter att vi bytt ut bandet mot en dynematamp som knopades och syddes på plats så kunde vi hissa genackern igen.

Efter ytterligare någon timme lade vi ner ankaret i Baia de Reparada. När man tittade sig omkring trodde vi att vi hamnat i Bohuslän. Slätslipade klippor, små vikar, låga buskar och lite ängsmark.

DSC_0117

Kändes nästan som hemma…

Read Full Post »

Vi ligger i Viana do Castello och har alltså lämnat Spanien och seglat in i Portugal. Seglingen var på ca 30 sjömil 5-6 timmar och då vi har Portugisiska nordanvinden med oss fick vi en behaglig slör hela tiden.

Vi hade sällskap från Baiona av ett gäng holländare varav den vi seglade närmast med hette Flying Swan. Då vindarna var till vår stora Genackers fördel hissade vi den och flög ifrån både Flying Swan och de andra holländarna. Lite senare i hamnen tyckte Flying Swan att det var fel att vi hade en svan på vårt segel med hänvisning till sin båts namn. När vi förklarade att vi hette Svanberg förstod han och vi fick tummen upp. De flesta som ser vårt segel och sedan får förklaring till loggan blir lite lätt avis. Hur gör man en bild av namnet Smith? eller Svensson?

komprimerad genacker

Framåt eftermiddagen hör vi plötsligt ett motorljud, Högt sådant och ett ser ett flygplan komma in akterifrån över floden bredvid marinan. Det är ett sjöflygplan som landar, kör 4-500 m i vattnet och går sedan upp. Jaha, tänkte vi. Någon som tränar på att landa på vattnet.
Lite senare ser vi ett otroligt stort rökmoln på himlen som bara blir större. Hmm, det brinner någonstans.
Men det var fortfarande långt från oss så vi brydde oss inte speciellt. De hade säkert en brandkår eller två som kunde ta hand om det hela.

Morgonen efter som kom det här planet igen. Jag tog kameran och gick upp på piren och fick då se att det var ett antal bränder på kullarna på andra sidan floden, men fortfarande långt från marinan. Planet kom in över Eifel-bron, missade bilarna med någon meter, landade på vattnet och lyfte igen. Då fattade jag, planet fyllde vattentankar för att släppa ner över skogsbränderna.

DSC_0039  DSC_0042  DSC_0036DSC_0050  DSC_0079

Viana do Castello då? Ja ytterligare en gammal stad. Men en väldigt välbevarad sådan. Väldigt många av byggnaderna var från 14- och 1500 talet. byggnaderna användes fortfarande, antingen som museeum, stadshus eller något kommersiellt.

DSC_0070 Byggt på 1400 talet för att användas som vandrarhem för pilgrimmerna påväg till Santigao de Campostela.

DSC_0073  DSC_0071 Otroliga stenhuggeri arbeten

Hamnen är liten och ligger innanför en svängbro, som man får öppnad om man kallar via VHFen. Det behövde inte vi, för vi gick nära för att titta in i hamnen om det var lönt för oss eller om vi skulle fortsätta 30 sjömil till och gå till Oporto. Rätt som det var såg vi att bron började öppnas och vi blev in vinkade och anvisade en plats. Platsen var precis så bred att vi fick plats med båten och fendrar på vardera sidan.
Hamnkillen som hjälpte oss bad om ursäkt att han inte öppnade direkt när vi kom, men han var först tvungen att fundera ut var han skulle lägga denna JÄTTEstora båt.

DSC_0080 DSC_0082

Här är nog det varmaste vi haft hittills säkert runt 35 grader. Det är lite svårt att hitta ett skuggigt ställe på båten att mäta ute temperaturen från, men när man sitter rakt upp och ner och svetten bara rinner, då är det varmt. Som tur är kan vi köra luftkonditioneringen på nätterna.

Det har blivit lite av en vana att gå på restaurang sista kvällen i en hamn. Så blev det här oxå. Nu hittade vi en liten familjerestaurang Popo eller Pepo. Hur mysig som helst. Engelska var inte speciellt gångbart, men med lite franska, lite spanska och lite engelska lyckades vi beställa en 2 rätters middag och ett Vino Verdhe Tinto som serverades kallt. Jättegott där, men vi tvivlar på att det skulle vara gott att ta med sig. Det är ju ofta så med de små lokala vinerna att de är jättegoda där men inte någon annanstans. Den här gången kände vi oss inte lurade iallafall.

Read Full Post »

En liten ö som ligger ca 30 km nordväst om La Rochelle i Biscayabukten. Resan hit från Bénodet tog ca 18 timmar, och vi kunde segla hela tiden. Vi började med svag vind, 3-4 m/s så vi hissade den stora gennackern och den tog vi ner 5 timmar senare när vinden verkade vilja öka till mer än 7 m/s.

DSC_0030 Vi hade en helt underbarsegling, strålande sol och vinden in akter ifrån (slör-läns). Jag och Philip låg t.o.m och solade på däck ett tag. Helt underbart.

Rätt som det var såg Philip en jättemanet i vattnet, tyvärr så gör inte fotot maneten riktig rättvisa, men jag har aldrig sett en så stor någon gång, säkert 30-40 cm i diameter. Själva kroppen såg ut som en peruk utan hår fast mycket större

DSC_0188

Ytterligare en liten stund senare dök det upp ett gäng delfiner och hoppade och skuttade och simmade ikapp med båten. Helt fantastiskt.

DSC_0203

Undrar när man skall lära sig att ta kort av saker i vattnet…..

Vid 02-tiden var vi framme och då det var mörkt ville vi inte gå in i hamnen. Så vi lade oss för ankare strax utanför hamnen. Där sov vi gott i några timmar. Man kan väl med gott fog kalla oss för sjörullade nu. Det var väldigt guppigt på ankarplatsen, men man vänjer sig.

På förmiddagen gick vi in i hamnen och fick en jättebra plats. Men de skulle ha rackarns bra betalt för 1 natt, inkl el och dusch visserligen men 53 € är mycket pengar. Bara att bita ihop och betala, för vi ville ju se ön som vi hört talas om som en riktig pärla.

Vi tog en promenad i byn och den påminner väldigt mycket om en by i Grekland. Gatorna vindlar fram för att vinden inte ska få något fäste.

IMAG0118

Philip tog en joggingrunda på eftermiddagen, kameran hade han med sig.

IMG_2149 IMG_2156IMG_2161

 

 

 

IMG_2165

IMG_2171

Bilderna är från kusten på andra sidan av ön, dvs ut mot Biscaya bukten. Hamnen ligger på den sidan av ön som vetter mot fastlandet.

IMG_2145

 

 

 

 

 

Ja, så har vi det idag. Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Navigare lajban est.

Man får se så mycket kul och fint och träffa så mycket trevligt folk!

Read Full Post »

Simrishamn

Våra planer var att lämna Abbekås senast kl 0900 för att segla till Hanö. Men planer är väl till för att ändras?
Allt började med att vi fick vårt navigeringsprogram uppdaterat igår innan vi lämnade FBK. Idag när Jonas skulle lägga ut vår rutt ville inte navigationssystemet som han ville. Jonas höll på halva dan med att försöka få ordning på det hela. Till slut lyckades han fixa till det på något sätt så att vi kom vidare. Det är inte så kul att gå utan radar, AIS eller sjökort. Resultatet var att vi fick korta av dagens tur till Simrishamn.
Vi hade fin vind hela tiden, en slör (nästan helt bakifrån) som vred till en läns (helt bakifrån) när vi rundat Sandhammaren. Vindstyrkan låg runt 8 m/s hela tiden så gissa vilket segel som var hissat? Helt rätt den nya genackern. Jonas hittade en segelbåt att tävla mot. Den andra segelbåten rundade Sandhammaren ca 1 timme för oss. vi seglade om dem och var i hamn ca 1 timme före den andra segelbåten. Jonas spann som en klockarekatt.
I hamnen var det lite lagom fullt. Vi fick lägga oss utanpå en holländsk HallbergRassy 49. Den var bra mycket högre än vår båt trots att vi är 4 fot längre. Chip fick iallafall några nya beundrarinnor. Dvs barnen på HallbergRassyn, de saknade sin hund som de fått lämna kvar hemma så gissa om Chip blev kelad.

Simrishamn är en riktigt mysig liten stad. Den gamla byggnationen är ganska lik den danska. Små hus som lutar sig mot varandra.
Vi hittade en ICA affär och kunde bättra på provianteringen lite grand. Det är tur att vi har en ”Dra-maten” annars hade vi nog haft orangutangarmar.

Nästa anhalt blir Hanö, spännande med en helt ny hamn.

Read Full Post »

Nytt segel

I dag har vi varit i Heiligenhafen, Tyskland och hämtat hem vårt nya ”lilla” segel. Det ska bli spännande att testa det.
Borde göra att vi kan segla lite oftare i lätta vindar. Seglet en Genacker på 163 m2! Vitt med vår logga i bordeau (fast den ser svart ut). Bara loggan är 7 meter i diameter.
Det blev en trevlig utflykt, Philip följde med och Viktor stannade hemma och passade Chip och försökt nog ta igen några sovtimmar oxå (det är många att hälsa på…).
Vi lämnade hamnen ca 0700 och var tillbaka igen vid 16-tiden. Och vi kastade loss med en gång för att testa seglet. Det var lite pirrigt, seglet är ju så sanslöst stort.
En genacker är som en spinacker fast den har två fasta fastsättningspunkter istället för en som spinnackern har. Dvs En spinnacker hissar man i ena hörnan och sedan har man skot i de andra två hörnen. Genackern hissar man i ett hörn, sätter fast ett hörn i förstaget (eller i en ögla i däcket) och i det tredje hörnet har man ett skot.
Det gör att genackern är lite lättare att hantera.
Det blåste ca 5 m/s och vi loggade 5-6 knop med bara detta segel uppe. Hade vi haft normal segelsättning hade vi kanske gjort 3-4 knop.
Hade vi inte haft öronen hade nog smilen gått hela vägen runt…….

Read Full Post »