Efter Zadar fortsatte vi tillsammans söderut. Det började med motorgång men efter en liten stund kunde vi börja segla. Vinden var svag men kom från hyfsat rätt håll så vi hissade våra lättvindssegel.

Akter om den stora genackern är vårt mesanstag segel hissat, men det syns tyvärr inte. Vinden var lite byig och vi loggade mellan 4 och 8 knop. en ganska härlig segling, men jag hade svårt att slappna av då vinden inte var så stabil som vi vill ha den med nästan 200 kvm segel uppe.

Dagens mål var en liten vik på ön Pasman.

  och åt andra hållet

Vi ankrade upp med vår ankarboj, som vanligt. Dvs en boj som sitter fast i bakkanten på vårt ankare. Bojen fyller två funktioner, dels så vet vi alltid var ankaret ligger och dels så kan vi dra ankaret baklänges om det har fastnat i något bottnen.
Kvällen avlöpte i lugn och ro med gemensam middag på Ladyn.

Mitt i natten vaknar Jonas och Pia (på varsin båt) av att det kommer in en båt i viken. Den rundar oss och lägger till mot stranden och börjar lossa och lasta något. Fartyget har inga lampor tända och smög in i viken. Pia fick fram kameran och fick spökskeppet på bild.

När vi skall lämna viken på morgonen och jag skall lyfta upp vår ankar boj ser den lite konstig ut.

Öglan jag skall lyfta i är borta och så är även den oranga signalbojen som brukar sitta på bojen.

Inne på stranden ser jag den oranga bojen. Operation bojräddning inleds. Pia o SG sjösatte snabbt sin jolle och rodde iland och hämtade den. Tack snälla för hjälpen!

Och Jonas tog hand om del 2 i Operation Bojräddning.

Den blev som ny

hur den kunde gå sönder? Inte en aning, men vi tror att lastfartyget förtöjde i bojen och när de skulle dra sig ut åt så drog de i linan de fäst i ankarbojen. Vi hade draggat några meter såg vi på ankarvakten, och fästet i bojen gick sönder. Den oranga bojen satt nog fast i deras lina så då slängde de upp bojen på land och smög iväg.

Vad lastbåten hade för sig i viken, har vi spekulerat mycket i utan att få några svar.

Detta var näst sista dagen med Eline, vi lämnade Pasman och seglade till Primosten där vi låg vid stadskajen sedan skiljdes våra vägar för denna gång, vi fortsatte söderut och Eline vände kosan mot norr igen. Men vi ses nog nästa säsong igen. Fast då någon annanstans.