Efter La Linea fortsatte vi in i Medelhavet. Första stoppet var Fuengirola, och vi mailade dem två dagar innan vi tänkte komma dit för att boka en plats. På avgångsdagen hade vi fortfarande inte fått någon konfirmering, så jag ringde. ”Nja, vi har ont om platser för så stora båtar, men ni kan få ligga på Vänt-pontonen i fyra nätter, men ni måste komma efter 1830 och lämna tidigt på lördag morgon.” Det skulle väl inte vara några problem tyckte vi och bekräfta bokningen med villkor.

Vad vi inte tänkte på var vädret. Vi hade perfekt seglingsvind, slör/läns på ca 20 knop (10 m/sek) hela vägen. Dyningen var betydligt högre än vi räknat med och behövde egentligen sätta lite mer segel än genua och stor för att få lite bättre fart så rullningen skulle bli mindre. Men då hade vi kommit fram till Fuengirola redan vid 15-tiden och det funkade ju inte, så vi revade seglen så mycket vi kunde och fick acceptera rullningen. Det var inte särskilt bekvämt, om man säger så. Pendlade väl 25-30 grader så det var alltid en hand för båten.
En liten kortis från slutet på seglingen

Vi lyckades dra ner på farten så att vi var framme en timme tidigare än vad vi skulle, men tänkte att det får ju bära eller brista. Vi fick vår plats, längst ut på en brygga och med en JetSki uthyrningsfirma som närmsta grannar.

Ett aber med Costa del Sol och Costa Branca kusten är att det är väldigt svårt att hitta skyddade ankringar för vindar från riktningar mellan öst och väst, tyvärr så är dessa vindar de vanligaste. Har man då som oss bestämt oss för att tillbringa så lite tid i marinor som möjligt så har man även gjort livet lite besvärligt. Så vi får ju skylla oss själva.

Efter Fuegirola blev det ankring, och vi hittade ett bra ställe precis utanför Almerimars marina. Vi hade svaga vindar och rakt i nosen så ingen idé att hissa seglen, vi skulle inte få tillräckligt med fart för att kunna kryssa.
Inne i marinan höll de på med muddring, och det var inget litet fartyg som utförde jobbet. Det var 40-60 m långt, gick ut ur marinan och tömde sina lastutrymmen, gick med stäven in i marinan och sedan vände de där inne. Vårt minne av marinan är att det inte skulle gå att vända ett så stort fartyg innanför pirarna. Men det gick alldeles galant. Var antagligen enklare än att backa in eller ut.

Dagen efter fortsatte vi mot La Azhohía, en ankarvik mellan Mazzaron och Cartagena. Bukten i sig ger inte så mycket skydd, men längst österut finns det en liten vikk/bukt som nog skulle räcka som skydd, och vi tänkte stanna där i några dagar.
Det blev ingen segling nu heller, och när vi närmar oss märker vi att en sydlig dyning håller på att byggas upp, men tänker inte så mycket på det.
När vi kommer kan vi inte gå så långt in i den lilla bukten som vi hade önskat, vilket gjorde att vi ankrade i en dyning på ca 1,5 m. Det var riktigt spännande att ankra i de förhållanden. Vi såg på väderprognoserna att dyningen skulle ebba ut under natten och eftersom vi fick dyningen i nosen så tyckte vi att det var OK. Att gå in i marinan i Cartagena var inget alternativ tyckte vi.
Hade nu vädret läst prognosen, så hade allt varit OK, men under natten vred vinden och vi fick in dyningen från sidan istället. Ne blev det till att plocka fram säkerhetsbältena till sängen. Om dyningen lade sig? Jodå, men inte förrän framåt lunch tid. Sedan hade vi några härliga dagar i kristall klart vatten, såg ankaret på 6 m djup, och det var badtemperatur även för Badkrukan Svanbergskan.

• 

Nästa stopp är Torrevieja, där vi får låna en båtplats i en av marinorna av en seglarkompis, som Jonas via Whatsapp i vintras guidade så han kunde tillverka ett likadant tak över sittbrunnen som vi har.
Vi får se hur länge vi stannar här, åtminstone 1 eller 2 nätter till.
Vi har ju inte varit i Torrevieja tidigare, så vi har lite grand att uppleva. Så vattenflaska och solhatt och bekväma skor så ska vi nog hinna ser något av staden innan vi lämnar.