Så var det då dags att lätta ankare och segla iväg österut. Väldigt pirrigt efter som detta är första långa seglingen sedan vi kom tillbaka från Greklands seglingen hösten 2017.
Vi har ca 85 sjömil framför oss och det kommer att ta ungefär 12 timmar. Vi har siktet inställt på Cadiz eller någon ankarvik i området.

Väderprognosen säger svaga vindar från väst som framåt em/kväll kommer att öka något. Perfekt först ladda batteriet och göra vatten under några timmar och sedan kunna glida fram i en behaglig slör. Men det blev inget glidande i behaglig slör, den ökande vinden lös med sin frånvaro. Vinsstyrkan höll sig mellan 5 och 10 knop och det är lite för svagt för att vår båt skall röra sig framåt i vettig fart. Så det blev motorn som fick jobba hela resan. Vilket gjorde att det gungade ganska mycket. Man fick snabbt leta fram sjöbenen i back upen.

Vatten då? nja det gick inte så bra. Jonas har ju renoverat watermakern under vintern och det mesta är bytt utom en slang. Högtryckslangen som går från membranen och till kontrollenheten och sedan ner till tanken. Den blev nog lite lessen för att inte den också blivit utbytt, och började spricka lite här och var.

– ”Det löser vi”, säger Jonas och klättrar ner i motorrummet med en rulle tejp anpassad för jobbet, dvs stark och vattentålig och med ett klister som funkar även om det är blött. Jonas tejpade, vi testkörde, stängde av tejpade med testkörde osv. Tejpen funkade alldeles perfekt, men det blev nya sprickor allteftersom Jonas tätade de gamla, så vi gav upp projektet och var glada att vi har ca 800 l i tanken, med sparsamhet så klarar vi oss tills vi hittat en ny slang. Vilket inte borde vara några problem då det är en standardvara.

• 

• 

När vi hade gått lite drygt halvvägs och det inte är annat än vatten runt om kring så ser vi plötsligt en mängd sjöfåglar (måsar och andra) som dyker efter fisk och vatten ytan liksom kokar av fisk som hoppar i ytan. Antagligen är det delfiner eller tonfisk som jagar och sjöfåglarna tar tacksamt hand om de stackars fiskar som tror sig klarat sig undan från hotet under vattnet. Men man blir ju lite fundersam, hur vet sjöfåglarna att delfinerna/tonfiskarna jag just nu och just där? OK att en eller två flyger över och upptäcker men hur kommunicerar de med sina polare så att de också kommer dit för ett skrovmål? Så himla långt kan ju inte ett fiskmås skrik höras, eller?
Det var förresten delfiner som jagade, några av dessa svart/vita delfiner kom och hälsade.

Naturligtvis så hade vi delfinbesök, av en annan sort än de som jagade. Dessa var mycket större och helt gråa. Simmade ikapp med båten och lekte och lade sig på sidan och tittade upp på oss och nästan log. De är bara helt underbara.

Så kom vi då fram, till Cadiz lägger ankaret strax innan den stora bron och har härligt våg och vindlä från de flesta vindriktningar. Med bron på ena sidan av oss, en industrihamn/storbåts varv på andra sidan och staden framför oss, så räknade jag med att det skulle bli en bullrig ankring. Men här är lungt även ljudmässigt! Inte ens trafiken på bron hör vi. Härligt.

• 

När vi vaknade i morse så var det till regn! Vilket inte hör till vanligheterna vid denna årstiden. Lite blandade känslor när vi upptäckte att det regnade, vi som skulle ”göra stan” och shoppa känns inte så väldigt intressant men kylen är väldigt ödslig. Men å andra sidan så blir vi ju av med allt sanddamm och annan smuts från båten utan att vi behöver anstränga oss.
El Corte Inglés, en välkänd varuhuskedja i Spanien har en butik bara på andra sidan gatan från marinan där vi kan lägga jollen, så matinköp blir enkelt så snart det slutar regna.