Efter några dagar i Le Marin på sydvästra sidan av Martinique i en vik med så många båtar att vi inte ville bada där. Gav vi oss iväg. Men vi passade på att bunkra mat för ca 14 dagar och jag måste säga att det är bra mycket billigare att handla här än på Grenada. Halva priset ungefär, så nu är vi välförsedda ombord igen.

Vi beslöt oss för att gå till en lite by strax söder om Martiniques huvudstad Fort de France. Byn heter Les Trois Ilets och har nog fått sitt namn då det i viken utanför byn finns 3 små öar. Inseglingen var lite trixig då det var gott om sandbankar och ja, vi lyckades hitta en av dem….. Som tur var höll vi låg fart så vi kunde komma loss för egen maskin, men det var lite spännande ett tag. Jonas dök ner för att kolla kölen och bulben. Bulben, som inte fått någon ny bottenfärg på undersidan (vi kom inte åt) har ända fram till nu varit ganska väl beväxt. Nu är den blank och ren igen. Som ny!

Vi lyckas hitta en ankring mellan en fransman som höll på och renoverade en segelbåt medan han bodde på en annan. Båtarna var förtöjda på varandra, och mellan en stor trimaran. Den såg väldigt övergiven ut.

Det var gott om båtar i viken men de flesta var mer eller mindre övergivna. Trist att se fina båtar som bara förfaller. Ganska många sådana båtar här i Karibien.

Byn, som piloten skrev så positivt om, blev en liten besvikelse. Det kändes som om den antingen inte hade vaknat efter vinterdvalan än eller så höll den på att stänga ner för säsongen. Fanns bara en restaurang öppen och de flesta affärerna var stängda. Trist.

Typiska karibiska hus. Antingen målade i en stark färg, eller så nästan fall färdiga med flagande färg.

Men de hade en liten marknad, frukt o grönt förståss och så ett stånd med kryddor och TYGER!! Äntligen fick jag tag på tyg till en ny duk i salongen. Men vitpeppar verkar vara en udda krydda här. Har letat hur länge som helst efter hel vitpeppar, men nu utökat till att även leta efter mald. Verkar besvärligt. Men jag har inte gett upp.