Västra sidan och centrala Martinique utforskade vi i våras, nu var det dags att titta på den östra sidan, dvs den som vätter ut mot Atlanten. Vi hade inga som helst förväntningar, trodde att det skulle vara ett kargt och otillgängligt område, men så fel vi hade. Den här ön är tvärt emot alla andra vi varit på. Den östra sidan är otroligt vacker med en massa små byar med stora semester komplex. En mängd rev gör att de kraftiga dyningarna och vågorna från Atlanten inte kommer in i vikarna som förutom att vara badbara även är seglingsbara. Inseglingen genom reven är väl utmärkt med bojar.
På denna sidan ligger även de flesta Ruhm destillerierna och deras sockerrörs odlingar. Här odlas även bananer i stor mängd, bananträden ser lite roliga ut då de har täckt bananklasarna med blåa plastsäckar. som är lite halvtransparanta. Antagligen för att skydda mot skadeinsekter eller blåst eller sol eller…….
Vi hade tänkt oss ut på en liten halvö som enligt guideboken skulle ha bra stränder, trevliga restauranger och massor av rev att snorkla på. Vi hyrde en bil och gav oss iväg. Även om skyltningen här håller europeisk standard så hade vi lite strul med att hitta ut till halvön. Efter att ha cirklat runt i närområdet till halvön ett tag bestämde vi oss för att ge upp och istället vända och åka tillbaka till en liten by för att äta lunch.
Vi kommer på stora huvudvägen, och blinkar för att svänga av mot byn. Från byn kom en annan bil, han stannade vid sitt stopp tecken och när vi är mitt för honom i vår vänstersväng kör han rakt ut och träffar vår bil i höjd med vänster bakhjul. Ingen av oss blev skadad. Den bilen som körde på oss, även det en hyrbil med fransmän från Frankrike som var här på semester, fick hela fronten intryckt och fick bärgas från platsen. Vi kunde iallafall köra därifrån själva.
Vår skada.
Nåväl efter ett långt samtal med hyrbils företaget och en massa pappersexersis så kunde vi fortsätt till vår lunch. Det knirkade och gnisslade från hjulet men det gick att köra och stötdämparen var inte knäckt. T.o.m bromsarna funkade som de skulle.
Vi hittade ut till “vår” halvö och en mycket trevlig restaurang, bad och snorkling hoppade vi över. Äntligen skulle vi få mat! Jonas åt blåmusslor och jag en grillad fisk
På vägen hem stannade vi vid ett stort köpcentra med en stor butik typ BoW eller ICA Maxi. Vilken lyx att kunna hitta i princip allt man behövde. Stackars bilen fick en tuff färd tillbaka till Le Marin.
Väl framme så stannade vi bilen så nära jollebryggan som möjligt för att slippa bära de tunga kassarna så långt. Lastade ur bilen och så skulle Tony köra bort den till till uthyrningsfirman. Trampar ner kopplingen och inser att kopplingen inte funkar längre! Växeln ligger i back och går inte att rubba. Innebär att såfort Tony startar motorn så hoppar bilen bakåt. Det blir till att putta bilen från där vi står och in i en parkeringsruta. Tur att det var en liten bil.
Som det kan bli, men en dag som vi inte glömmer i första taget även om den inte blev som det var tänkt.
Skönt att ni inte blev skadade, nykterhetskontrollen är väl inte så frekvent på öarna kan jag tänka mig.
Ni har det skönt iaf. Det har blivit lite ljusare här hemma men det beror kanske på snön, det är inga mängder c:a 15 cm totalt. Vi har haft en varm vinter hittills men nu ett par dagar med minusgrader. Philip har nog haft det tuffare.
Kram på er.
Han verkade nykter men chockad, att var ”utlänningar” och pratade väldigt begränsad franska chockade dem lika mycket som smällen. En av fyra i den andra bilen kunde engelska!