Det är otroligt hur ett ställe kan växa för varje gång man är där. Inte för att byn blir större utan i upplevese vi hittar nytt varje gång vi är här och blir mer och mer förälskade i stället.

Mount Pelé, den mäktiga vulkanen som vaktar över norra Martinique och speciellt över St Pierre är vacker som vanligt.

Här kan man skymta toppen genom molnen.

Några dagar senare är det helt molnfritt runt toppen

och när vi lämnar så har vulkanen försvunnit

Denna gången bestämde vi oss för att gå på hike. Upp till turistbyrån och frågade efter Hike kartor. Damen tittade väldigt förvånat på oss och sa att Nej något sådant finns inte och vi tittade lika förvånat tillbaka. Vi vet att det finns ett antal hike-leder runt om St Pierre så varför har då inte turistbyrån information??? Blev lite sura då vi hade sett fram emot att gå längs The Slave Canal och den infon vi får fram på nätet är minst sagt luddig.

Så då bytte vi strategi, det skulle finnas ett ruhm destilleri strax norr om St Pierre, på promenad avstånd. Så på med gympa dojjorna, hattarna och ryggsäck med vatten. Så gick vi.

Förbi byggnader som blivit ruiner 1902, teatern, fängelset, fortet och en vacker kyrka (som dock inte fastnade på bild)

  
Kanonerna klarade sig hyfsta bra.

Över den lilla floden

Och sen bar det av uppför. En sådan där smygande, seg uppförsbacke som aldrig tar slut. Vi gick förbi ett nybyggt område, ser ut som vilken nybyggd europeisk förort som helst.

Med skillnaden att träden som växer i området är Brödfrukts- och Mangoträd. Tänk om vi hade fler fruktträd i våra bostadsområden hemma!

Efter ett tag tog bebyggelsen slut och vi befann oss bland sockerrören. Ja, det var vägen som gick igenom sockerrörsodlingarna.

 

Vi gick och gick och gick. Förbi ett litet hus där en äldre dam stod på sin veranda och undrade varför vi var ute och gick i denna hetta! Normala personer tar siesta vid denna tiden. Bah Turister.

Jag kunde inte annat än hålla med henne.

Kartan konsulterades och vi konstaterade att här skulle destilleriet ligga, men inte då. Fanns inte tillstymmelse till något sådant. Fast med tanke på alla sockerrör så borde det vara här någon stans. Vi tittade med trötta ögon längs vägen som fortsatte uppåt, tittade på varandra och vände om.

Väl nere i byn igen blev det vätskepåfyllning innan vi tog oss ut till båtarna igen.

Någon dag senare satt jag i sittbrunnen och tittade in på byggnaderna vid stranden och får se ett litet hus med en liten trädgård. Å vilket perfekt ställe att ha en liten Seglarbar på. Kanske med en dinghe brygga utanför……. Jaja, drömma kan man ju.

När så väderprognosen sa sydliga vindar och molnen dolde hela Mt Pelé då tog vi upp ankaret och fortsatte norrut till Dominica.