Då fortsätter vi vår resa österut. Vi struntade i Cagliari, vår provisoriska lagning funkar så bra. Efter två återhämtningsdagar i viken utanför Pula lyfter vi upp ankaret och sättet kurs mot Sicilien.

Vinden hade blåst färdigt då motorn fick jobba i drygt ett dygn innan vi var framme i Marsala di Vallo på Sicilien. Vi ankrade upp innanför pirarmarna men utanför hamnområdet, som huserar en marina och Siciliens största fiskehamn. Vi ligger kanske 300 m från stadens strandpromenad som blir vackert upplyst på kvällen. Vad som slår oss är att det är så tyst. Vi ser bilarna och folket som rör sig. Inte en massa diskodunk eller bilar som tutar inte heller något skrikande o tjoande. Någon timme senare så hör vi musik, men på en behaglig nivå som bara ger en skön bakgrund till den ljuvliga kvällen.

Efter frukost drar vi upp ankaret och fortsätter mot Empedocle. På vägen dit möter vi Guardia Finanzas i ett STORT fartyg. De ropar inte upp oss men visar klart o tydligt att de vill ha kontakt med oss. Vi stoppar motorn och inväntar dem medan de vänder båten. Först trodde vi att de villa knyta ihop oss med dem och vi blev lätt skräckslagna. Men nej, de skickade över en håv och ville se våra dokument. Det känns lite sisådär kul att lämna över passen, men det finns liksom inget alternativ. De säger att vi kan fortsätta mot bår destination och de följer efter oss under tiden de kollar oss och våra papper. 45 min senare är de klara, har bara en kontrollfråga, om vi har några pengar ombord. Njae bara lite fickpengar, svarade vi och de var nöjda. När vi sedan fick våra papper och en kopia av derad protokoll, står det att vi inte har över 10.000 € i kontanter ombord. Lite fundersamt undrar jag för mig själv om en vanlig cruiser har det.

Turen till Empedocle var VARM, så när vi ankrat  klart blev det ett bad. Ett kort sådant, för attans vad det var kallt. Nog bara någon grad över 20 eller möjligtvis svalare.

En lugn kväll på en stilla ankarplats. Gud vad vi njöt! Dagen efter gick vi till Licata.