Så var det dags att lämna St Barths och segla vidare. Igår tog våra kompisar sin jolle in till Gustavia för att checka ut, när de kom tillbaka ropade de upp på VHFen och meddelade att denna ö var det värsta de varit med om. De fick betala 332 Euro i ankringsavgift när de checkade ut. Jag och Jonas bara tittade på varandra och förstod ingenting. Att det kostar, det vet vi men inte mer än 13 €/natt på ankarplatsen utanför Gustavia och sedan ca 1,50/natt i Anse du Colombier där vi legat 4 nätter. Eller har vi hört fel. Sa de 130€/natt. Förvirringen var stor och natten blev lite orolig. Jag tillbringade mycket tid i drömmarna på hamnkontoret.

Morgonen efter kom våra vänner över till oss, med sin jolle och vi tog Ladyn ner till Gustavia för att checka ut. Jonas stannade kvar i Ladyn och cirklade runt tills vi kom tillbaka. Ganska så trångt med alla besökande båtar och båtar som skulle ut och titta på tävlingen.
Väl inne på hamnkontoret så checkade vi ut inga problem och jag blev presenterad ett kvitto på 35,20 € ganska precis vad jag hade räknat med att det skulle bli. Tony började diskutera med personalen om sin debitering och det visade sig att debiteringen var helt korrekt. För en båt på 47 meter. Tony såg helt förvirrad ut, –men min båt är 47 fot inte meter…… Personalen replikerade med att du har själv fyllt i uppgifterna om din båt och det står klart och tydligt att du skall ange storleken i meter. Nu hör det ju till saken att en 47 meters båt är inte ovanligt i St Barths, annars hade de säkert reagerat.

Nåväl de åtgärdade felet och korrigerade till 14 meter men någon återbetalning kunde de inte göra, för ekonomiavdelningen är obemannad på söndagar. Du kan få ett tillgodokvitto idag men inga kontanter. Tony beslöt då att komma tillbaka dagen efter för att få kontanter, han har inga planer på att komma hit igen inom den närmsta framtiden.
Skönt att det löste sig så enkelt tyckte vi alla tre. Sedan att Tony fick kämpa dagen efter för att verkligen få tillbaka pengarna och att det inte löste sig förän chefen kallades in är en annan historia.

Tillbaka till Ladyn och tillbaka till Anse du Colombier, en sträcka på ca 10 minuter. Under den tiden så förberedde jag för sättningen av vår genacker, den har ju inte blivit luftad sedan vi korsade Atlanten och vindvinkel och vindstyrka var perfekt för den rutten vi skulle gå idag. Japp, jag fixade allt själv! Jag är mäkta stolt.

Vi släppte av killarna och vände båten och så fort Jonas kunde lämnade han rodret för att hjälpa mig hissa seglet. Efter några 100 meter var seglet uppe. Inget trassel och inget som fastnade.

Vinden var på ca 8-10 knop dvs ca 5 m/s så vi rörde oss inte så fort, och lyckades hamn mitt i tävlingsfältet. Inte så bra, men vi kunde hålla oss ur vägen iallafall. Men vi mötte en av tävlingsbåtarna, hela besättningen satt på railen och samtliga gav oss ovationer för segel och segelsättning.

Sträckan vi seglade var ca 20 sjömil och vi förflyttade oss med ca 3-5 knops fart. Vi bara njöt. Tyst och stilla, inga vågor och ingen brådska.

När vi seglade förbi Philipsburg och kryssningskajen var det två fartyg förtöjda, Storebror och Lillebror?

Ytterligare lite längre norrut ligger flygplatsen.

Precis vid ena änden av flygplatsen är det en badstrand, och det är ett ställe som man “måste” besöka och stå i vinddraget när flygplanen startar och landar. Får se om vi tar oss dit.

Det finns en sägnen om hur holländare och fransmän gjorde för att dela upp ön St Martin mellan sig. En fransman startade på den norra kusten och en holländare startade från syd. Där de möttes skulle gränsen dras. Nu var det så att fransmannen tog med sig vin att släcka sin törst med och holländaren tog med sig genever och då det senare är mycket starkare än vinet så kom fransmannen mycket längre på sin vandring och den franska sidan blev så mycket större än den holländska. Men om man tittar på hur ön ser ut, med massor av berg och dalar, så vete fåglarna om sägnen är sann.

Framemot kvällningen så började ett fult moln att dra ihop sig. Skönt att det var väster om oss och alltså ingen risk att det skulle komma in över ankringsplatsen.