Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#StBarths’

Så var det dags att lämna St Barths och segla vidare. Igår tog våra kompisar sin jolle in till Gustavia för att checka ut, när de kom tillbaka ropade de upp på VHFen och meddelade att denna ö var det värsta de varit med om. De fick betala 332 Euro i ankringsavgift när de checkade ut. Jag och Jonas bara tittade på varandra och förstod ingenting. Att det kostar, det vet vi men inte mer än 13 €/natt på ankarplatsen utanför Gustavia och sedan ca 1,50/natt i Anse du Colombier där vi legat 4 nätter. Eller har vi hört fel. Sa de 130€/natt. Förvirringen var stor och natten blev lite orolig. Jag tillbringade mycket tid i drömmarna på hamnkontoret.

Morgonen efter kom våra vänner över till oss, med sin jolle och vi tog Ladyn ner till Gustavia för att checka ut. Jonas stannade kvar i Ladyn och cirklade runt tills vi kom tillbaka. Ganska så trångt med alla besökande båtar och båtar som skulle ut och titta på tävlingen.
Väl inne på hamnkontoret så checkade vi ut inga problem och jag blev presenterad ett kvitto på 35,20 € ganska precis vad jag hade räknat med att det skulle bli. Tony började diskutera med personalen om sin debitering och det visade sig att debiteringen var helt korrekt. För en båt på 47 meter. Tony såg helt förvirrad ut, –men min båt är 47 fot inte meter…… Personalen replikerade med att du har själv fyllt i uppgifterna om din båt och det står klart och tydligt att du skall ange storleken i meter. Nu hör det ju till saken att en 47 meters båt är inte ovanligt i St Barths, annars hade de säkert reagerat.

Nåväl de åtgärdade felet och korrigerade till 14 meter men någon återbetalning kunde de inte göra, för ekonomiavdelningen är obemannad på söndagar. Du kan få ett tillgodokvitto idag men inga kontanter. Tony beslöt då att komma tillbaka dagen efter för att få kontanter, han har inga planer på att komma hit igen inom den närmsta framtiden.
Skönt att det löste sig så enkelt tyckte vi alla tre. Sedan att Tony fick kämpa dagen efter för att verkligen få tillbaka pengarna och att det inte löste sig förän chefen kallades in är en annan historia.

Tillbaka till Ladyn och tillbaka till Anse du Colombier, en sträcka på ca 10 minuter. Under den tiden så förberedde jag för sättningen av vår genacker, den har ju inte blivit luftad sedan vi korsade Atlanten och vindvinkel och vindstyrka var perfekt för den rutten vi skulle gå idag. Japp, jag fixade allt själv! Jag är mäkta stolt.

Vi släppte av killarna och vände båten och så fort Jonas kunde lämnade han rodret för att hjälpa mig hissa seglet. Efter några 100 meter var seglet uppe. Inget trassel och inget som fastnade.

Vinden var på ca 8-10 knop dvs ca 5 m/s så vi rörde oss inte så fort, och lyckades hamn mitt i tävlingsfältet. Inte så bra, men vi kunde hålla oss ur vägen iallafall. Men vi mötte en av tävlingsbåtarna, hela besättningen satt på railen och samtliga gav oss ovationer för segel och segelsättning.

Sträckan vi seglade var ca 20 sjömil och vi förflyttade oss med ca 3-5 knops fart. Vi bara njöt. Tyst och stilla, inga vågor och ingen brådska.

IMG_2452

När vi seglade förbi Philipsburg och kryssningskajen var det två fartyg förtöjda, Storebror och Lillebror?

IMG_2454

Ytterligare lite längre norrut ligger flygplatsen.

DSC_0031DSC_0032DSC_0033DSC_0034

Precis vid ena änden av flygplatsen är det en badstrand, och det är ett ställe som man “måste” besöka och stå i vinddraget när flygplanen startar och landar. Får se om vi tar oss dit.

Det finns en sägnen om hur holländare och fransmän gjorde för att dela upp ön St Martin mellan sig. En fransman startade på den norra kusten och en holländare startade från syd. Där de möttes skulle gränsen dras. Nu var det så att fransmannen tog med sig vin att släcka sin törst med och holländaren tog med sig genever och då det senare är mycket starkare än vinet så kom fransmannen mycket längre på sin vandring och den franska sidan blev så mycket större än den holländska. Men om man tittar på hur ön ser ut, med massor av berg och dalar, så vete fåglarna om sägnen är sann.

DSC_0035

Framemot kvällningen så började ett fult moln att dra ihop sig. Skönt att det var väster om oss och alltså ingen risk att det skulle komma in över ankringsplatsen.

IMG_2457

Annonser

Read Full Post »

St Barths ligger strategiskt väl placerat i mitten av de Yttre Antillerna (Lesser Antilles) och ansågs mycket värdefull då ön har många och väl skyddande vikar, så Spanjorer, Fransmän och Britter har utkämpat många strider om ön. St Barths har varit fransk sedan 1600 talet. Under den franska tiden så var ön en bas för piraterna som kom hit för att spendera sina tillförskansade pengar. Den mest berömde av dessa pirater var Captain Montbars, en fransman som var så förbannad på spanjorerna över vad de hade gjort mot urinvånarna på ön att han bestämde sig för att hämnas . Han lyckades så bra att han fick smeknamnet ”Montbars Utrotaren”. Han lär ha försvunnitiI en orkan och man tror att hans skatter finns gömda här på ön, men mest troligt är att han slösade bort sin surt förvärade slantar.

År 1784 fick Sverige ön av fransmännen  i utbyte mot att de fick rätt till att utnyttja Göteborgs hamn fritt. Vi regerade over ön till 1878 då vi sålde tillbaka den till Frankrike. Men än idag kan man se spår av Sverige, gatuskyltarna är på franska och svenska och vissa gatunamn har svensk anknytning.

2 1
Idag så är St Barths en tummelplats för de rika (liksom för piraterna för några hundra år sedan) och det märks på båtarna, butikerna och restaurangpriserna. Butikerna saluför de flesta märken oavsett om det är kläder, skor eller juveler. Första dan här blev det lunch på stan, den absolut dyraste lunchen jag någon sin ätit. Varsin hamburgare med pommes och tre st 33cl öl 53 €! Hamburgarna var supergoda med 19€ st var i häftigaste laget. Ann o Tony var på en annan restaurang och beställde varsin fatöt, 9,50 € styck! Nej det är inte en ö som passar våra plånböcker, tur att man har köket med sig och en relativt välfylld kyl o frys.

Men det är gratis att fönstershoppa och det har vi gjort. Herre jisses vilka smycken. Svart/Grå pärlor på lädersnöre finns i vart och vartannat skyltfönster och de är läckra här är ett.

3

Men ön måste ju bestå av mer än Gustavia. Så vi hyrde var sin scooter!

4

Ujujuj har inte kört sådan tvåhjuling sedan 15-års åldern. Hur skall detta gå? Det gick galant! Lite pirrigt de första kilometrarna ut ur staden men sen var det bara fullt ös. Fast jag har nog tappat känslan för fart. 30 km/tim kändes alldeles förfärligt fort.

5

En karta över ön kan kanske vara på sin plats. Det finns gott om stränder på ön, alla är inte badbara. Stenigt och för kraftig dyning. Här är en vik på sydsidan, Anse de Grand Fond. Stranden bestod av stora stenar och avbrutna koraller. Dyning och vågor verkligen dånade in i viken.

DSC_0031

Vi for vidare till Saline, som visade sig vara ett gäng saltdammar, dvs man pumpade in saltvatten som fick dunsta och så ”skördade” man saltet. Det luktade inte speciellt gott. Men där vägen slutade var det en skylt med badstrand och under en varning om att det var farligt att bada där. Det kittlade vår nyfikenhet så vi gick dit. Först uppför en stenig/bergig sandig backe,

7

på toppen hängde en gäng Cola burkar. Det var askkoppar som man skulle ta med sig ner till stranden istället för att fimpa i sanden och för att sköldpaddorna inte skulle äta upp fimparna. Smart!

8 10 9

Här kände man sig nästan som hemma. Vilken strand, vilken beach! Men vi förstod varningarna, vågorna och dyningarna var kraftiga och de bröt strax innan strandkanten. Kunde nog bli ordentligt baksug där. Vi stannade för en ölpaus på en restaurang och sedan fortsattevi  tillbaka mot flygplatsen.

Detta är nog en av de mest spektakulära flygplatser jag sett. Den trafikeras endast av små propellerplan. Inflygningen är över en väl trafkerad väg och sedan ett stup så ligger landningsbanan ca 50 meter ner.

11
Jag  står alltså på vägen och tar kortet!

Så kom det ett flygplan för att landa

12 13 14

När vi hade stoppat ner kamerorna igen kom nästa flygplan, han flög något lägre. En bil som var inne i rondellen var ca 1 m från att få hjulen på biltaket!

Färden gick vidare norrut, mot Anse du Colombier. Vägen slutade vid en härlig utsiktsplats. Vi är väl kanske 100 möh.

Längs nordkusten österut
15

Mot inlandet
16

Bergstoppen längst bort är ca 280 möh

och mot nordväst.
17

Bukten här heter Anse du Colombier är en riktig naturhamn med fin snorkling och klart vatten. Sköldpaddor och rockor simmar runt båtarna. Här skall vi ligga på boj i några dagar.

Så var det dags att åka hem igen, och Jonas passade på att fånga även mig på bild tillsammans med scootern. Visst är man tjusig i hjälm…….

18

Men vi var ju tvungna att stanna till vid kyrkogården också, den talar för sig själv. Gravarna är utsmyckade med plast o sidenblommor! Antagligen för att naturliga inte hade klarat solgasset. Men jag hittade inte någon grav som var utan blommor. Ganska häftigt.

19

Dagen avslutades med en sundowner på Argosea, som inte hade varit med idag.

En lång och händelserik dag började lida mot sitt slut.

Read Full Post »