Virgin Island är en grupp med öar som ligger längst norrut i raddan av Karibiska öar, och är delad mellan USA och Storbritannien. Vi höll oss i den brittiska delen.

Vi hade hört väldigt mycket gott om BVI (Brittish Virgin Islands). Vackra öar, massor av ankarvikar i väl skyddad miljö, härlig segling mellan öarna på våglöst vatten. Vi hade stora förväntningar på vistelsen.

Seglingen mellan Saint Martin och Virgin Gorda, BVI tog ganska exakt 12 timmar. En lugn och händelselös segling med akterliga vindar.

Vi checkade in i Gun Creek på Virgin Gorda och sedan tuffade vi iväg 1-2 sjömil tvärs över Gorda Sundet till ön Prickly Pear. Just området här runt Gorda Sundet har man massor av ankarvikar, bojar och marinor att välja mellan. Vill man vara mitt i smeten väljer man en boj utan för någon av resorterna annars droppar man ankaret i en lite mer avskild vik. Men man kan ändå ta jollen till någon av resorterna för att äta middag. Nu känner ju oss vid det här laget så det blev ankare.

Prickly Pear och Saba Rock

Bitter End och Birras Creek

Nästa tur blev till staden Spanish Town som är huvudorten på Virgin Island som är en av de större i ögruppen. Namnet är synnerligen missvisande. Lite större by är nog mer rättvist. Men de hade en affär som sålde bl a SIM Kort och det var det viktigaste. Det finns visserligen WiFi nät man kan koppla upp sig mot, men hur är det på andra ställen? Bäst att vara garderad. Affären var en riktig diverse handel. Där kunde du hitta allt från glasögon till parfym. Kläder, skor, mobiler, datorer och stereoapparater. Namnet “Mr Nice Guy” var rättvisande, de var väldigt trevliga och hjälpsamma.

Våra vänner på den brittiska båten Argosea, Ann och Tony, skulle komma dagen efter så vi gick tillbaka till Prickly Pear. Distansen var riktigt avskräckande, 7 sjömil (dvs ca 15 km). Det blåste 7-8 m/s och vattnet var nästan spegelblankt. Helt OK förhållanden.

Nåväl, vi hade ju tänkt att se lite mer av öarna här, så när Argosea hade kommit så lättade vi ankare för att gå till Camanoe Island och Lee Bay på sydvästra sidan av ön. Enligt piloten en öde vik med få besökare. Jo tack, det förstod vi när vi kom dit. Dyningen gick raka vägen in och fallvindarna var betydande. Nix, inget för oss så vi vänder 180 grader och går vidare till Guana Island och White Bay.

Guana Island är en privat ö, men man får ankra och gå iland på stranden. Det är en massa korallhuvuden (rev som är som stora stubbar) inne vid stranden så därför hade man lagt ut bojar. Att ankra gick bra utanför bojarna och då hamnade vi på 14 m djup. Lite djupt men det funkar. Det tog ett tag innan vårt ankare hade fått grepp, och av någon anledning hade jag fått för mig att vi satt i ett korallhuvud. Men vi satt fast och nattsömnen borde ha blivit god. Men om det var vindstilla överallt annars så blåste det här. Från alla håll. Det kändes som om båten var en karusell, vi snurrade runt hela natten och vågor och dyning dunkade in i aktern. Efter frukost beslöt vi oss för att lämna och hitta en bättre vik. Usch vad jag var nervös när vi skulle ha upp ankaret. Men mina farhågor var onödiga. Vi hade satt ankaret i ren sand såg jag när vi fick upp det. Lättnaden var enorm. Hade varit lite jobbigt för Jonas att dyka ner och lossa ankaret. Vi har visserligen en flyttamp (rep som flyter) på 3-4 m som sitter fast i bakkanten på ankaret och en ögla i andra änden. Tanken är att Jonas skall dyka ner och trä ett annat rep igenom öglan, simma upp igen med det nya repet och sedan skall vi kunna dra ankaret bakåt/uppåt för att få loss det. Med vår kompressor med slang kan Jonas dyka ner 12-15 m så det hade funkat. Men skönt att slippa allt bök och trassel. Men hade vi suttit i ett korallhuvud så hade kättingen garanterat virats ett antal varv runt huvudet och då hade det inte hjälpt med att dra i flyttampen, kättingen måste också trasslas ut. Det hade blivit riktigt stökigt på så djupt vatten.

Nåväl nästa stopp blev på Norman Island och The Bight. Herre jisses vad med båtar, charterbåtar. Alla låg på boj så vi ankrade upp innan boj-fältet började. Natten blev lugn och skön. Båten låg stilla och vinden var svag. Bara musik från restaurangen och Party båten störde friden. Faktiskt förvånansvärt lugnt med tanke på mängden båtar. De som äger bojarna drar in bra med pengar på den verksamheten. Man får betala 30 USD/natt. Kostnaden för att lägga dit bojarna fick de säkert täckta redan år 1 och underhållskostnaderna är inte stora de heller.

Dagen efter skulle det snorklas vid Treasure Point. Jag är ju väldigt mycket nybörjare på att snorkla och har väl tyckt att alla som propagerar för detta och för dykning är lite tjatiga. Men jag ger mig. Det var helt underbart! Min första snorkling på ett levande korallrev. Det var en upplevelse. Trots att det var nästan lika många människor som fiskar i vattnet så var det en upplevelse, fiskarna brydde sig inte om oss människor överhuvudtaget. Men nu har jag bestämt att det skall bli en riktig undervattenskamera GoPro i all ära, men det är bra att kunna se vad man filmar/fotar.

Ortsnamnen här är helt underbara, Biff Island, Fallen Jerusalem, Dog Island, Kelly´s Cove, Soldier Bay, Deadman Bay, Cockroach Island, Gun Creek, Bitter End (en helt OK resort). Man riktigt ser 1600-tals äventyrarna och piraterna framför sig där de seglar runt och upptäcker, rövar och namnger öar och vikar efter händelser och personer. Fantasin får verkligen näring.

Men nu har vi varit här, Been there, done that!
Underbar natur, härlig segling men alldeles för många charterbåtar. Precis som i Kroatien där det är många charterbåtar så stiger priserna. 30 USD/natt för en boj, middag på restaurang drygt 150 USD för 2, få mataffärer och med en urusel kvalitet och ytterst magert sortiment.

Men om man vill chartra en båt 1-2 veckor och luffa runt här så är det helt perfekt. Det är skillnad på heltidssegling och semestersegling.