Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#karibien’

St Lucia

Vi lämnade Le Marin och styrde söderut. Efter många diskussioner om hur vi skulle fortsätta det vill säga var vi skulle stanna.

Målet var ju Grenada och mellan Martinique och Grenada finns det många fina öar och men också öar med hög brottslighet, och vi är ju lite försiktiga generaler så diskussionerna med kompisbåten Argosea var många.

En ö som vi hade strukit var St Lucia. Ja, den ö som ARC Rally landar på. Anledningen är att myndigheterna hittills inte har gjort något överhuvudtaget för att bekämpa brotten som görs mot segelbåtar. Det är både, inbrott rån och överfall med misshandel. Inget som varken jag eller Jonas vill råka ut för om vi kan undvika.
Nästa ö är St Vincent och Grenadinerna med bl Mystique, Bequia och Tobago Keys ställen som vi definitivt vill besöka. Även här är kriminaliteten hög och då vi är inne i lågsäsong med få båtar ute så beslöt vi att vänta med dessa tills i vinter då det är fler båtar ute och rör på sig och säkerheten på så sätt blir högre.

Jaha, och vad blev det då?

Jo jag och Jonas fick ge oss, vi gick med på att gå in i Rodney Bay på St Lucia och sedan fortsatte direkt till Carriacou, en ö strax norr om Grenada.

Rodney Bay blev en positiv överraskning. Visste ju att det var ett stort ställe som utan problem kan erbjuda ponton-plats för ARC rallyts 260 båtar, men att det var så stort och så exploaterat. Kändes som om man hamnat i Florida eller nåt sånt. Stora villor, (eller det kanske var små hotell) med tomt ända ner till vattnet med små privata bryggor, en jättestor marina med säkert 400 båtplatser och med en kaj byggd för riktigt stora båtar. Allt inne i en väl skyddad lagun som man kom in i via en 200-300 m lång kanal. Här fanns massvis med affärer, McDonalds, KFC, fina restauranger och lite enklare restauranger. Järnaffärer och skeppshandel och mycket mycket mer. Tyvärr så var priserna lite för höga för att vi skulle tycka att det var riktigt bra. Blomkålshuvud t.ex för ca 50 SEK tyckte jag var lite väl saftigt.

Men att gå till de övriga vikarna och byarna här, vi får se. Myndigheterna har ju faktiskt börjat utbilda ett gäng poliser till att kunna patrullera vikarna med båt, så vi får kanske ta och omvärdera vårt beslut. När man läser på om ön så verkar den ju trots allt ganska spännande.

Read Full Post »

Virgin Island är en grupp med öar som ligger längst norrut i raddan av Karibiska öar, och är delad mellan USA och Storbritannien. Vi höll oss i den brittiska delen.

Vi hade hört väldigt mycket gott om BVI (Brittish Virgin Islands). Vackra öar, massor av ankarvikar i väl skyddad miljö, härlig segling mellan öarna på våglöst vatten. Vi hade stora förväntningar på vistelsen.

Seglingen mellan Saint Martin och Virgin Gorda, BVI tog ganska exakt 12 timmar. En lugn och händelselös segling med akterliga vindar.

Vi checkade in i Gun Creek på Virgin Gorda och sedan tuffade vi iväg 1-2 sjömil tvärs över Gorda Sundet till ön Prickly Pear. Just området här runt Gorda Sundet har man massor av ankarvikar, bojar och marinor att välja mellan. Vill man vara mitt i smeten väljer man en boj utan för någon av resorterna annars droppar man ankaret i en lite mer avskild vik. Men man kan ändå ta jollen till någon av resorterna för att äta middag. Nu känner ju oss vid det här laget så det blev ankare.

Prickly Pear DSC_0131 Saba Rock DSC_0185

Prickly Pear och Saba Rock

Bitter End DSC_0210 Birras Creek DSC_0197

Bitter End och Birras Creek

Nästa tur blev till staden Spanish Town som är huvudorten på Virgin Island som är en av de större i ögruppen. Namnet är synnerligen missvisande. Lite större by är nog mer rättvist. Men de hade en affär som sålde bl a SIM Kort och det var det viktigaste. Det finns visserligen WiFi nät man kan koppla upp sig mot, men hur är det på andra ställen? Bäst att vara garderad. Affären var en riktig diverse handel. Där kunde du hitta allt från glasögon till parfym. Kläder, skor, mobiler, datorer och stereoapparater. Namnet “Mr Nice Guy” var rättvisande, de var väldigt trevliga och hjälpsamma.

Våra vänner på den brittiska båten Argosea, Ann och Tony, skulle komma dagen efter så vi gick tillbaka till Prickly Pear. Distansen var riktigt avskräckande, 7 sjömil (dvs ca 15 km). Det blåste 7-8 m/s och vattnet var nästan spegelblankt. Helt OK förhållanden.

Nåväl, vi hade ju tänkt att se lite mer av öarna här, så när Argosea hade kommit så lättade vi ankare för att gå till Camanoe Island och Lee Bay på sydvästra sidan av ön. Enligt piloten en öde vik med få besökare. Jo tack, det förstod vi när vi kom dit. Dyningen gick raka vägen in och fallvindarna var betydande. Nix, inget för oss så vi vänder 180 grader och går vidare till Guana Island och White Bay.

DSC_0175

Guana Island är en privat ö, men man får ankra och gå iland på stranden. Det är en massa korallhuvuden (rev som är som stora stubbar) inne vid stranden så därför hade man lagt ut bojar. Att ankra gick bra utanför bojarna och då hamnade vi på 14 m djup. Lite djupt men det funkar. Det tog ett tag innan vårt ankare hade fått grepp, och av någon anledning hade jag fått för mig att vi satt i ett korallhuvud. Men vi satt fast och nattsömnen borde ha blivit god. Men om det var vindstilla överallt annars så blåste det här. Från alla håll. Det kändes som om båten var en karusell, vi snurrade runt hela natten och vågor och dyning dunkade in i aktern. Efter frukost beslöt vi oss för att lämna och hitta en bättre vik. Usch vad jag var nervös när vi skulle ha upp ankaret. Men mina farhågor var onödiga. Vi hade satt ankaret i ren sand såg jag när vi fick upp det. Lättnaden var enorm. Hade varit lite jobbigt för Jonas att dyka ner och lossa ankaret. Vi har visserligen en flyttamp (rep som flyter) på 3-4 m som sitter fast i bakkanten på ankaret och en ögla i andra änden. Tanken är att Jonas skall dyka ner och trä ett annat rep igenom öglan, simma upp igen med det nya repet och sedan skall vi kunna dra ankaret bakåt/uppåt för att få loss det. Med vår kompressor med slang kan Jonas dyka ner 12-15 m så det hade funkat. Men skönt att slippa allt bök och trassel. Men hade vi suttit i ett korallhuvud så hade kättingen garanterat virats ett antal varv runt huvudet och då hade det inte hjälpt med att dra i flyttampen, kättingen måste också trasslas ut. Det hade blivit riktigt stökigt på så djupt vatten.

Nåväl nästa stopp blev på Norman Island och The Bight. Herre jisses vad med båtar, charterbåtar. Alla låg på boj så vi ankrade upp innan boj-fältet började. Natten blev lugn och skön. Båten låg stilla och vinden var svag. Bara musik från restaurangen och Party båten störde friden. Faktiskt förvånansvärt lugnt med tanke på mängden båtar. De som äger bojarna drar in bra med pengar på den verksamheten. Man får betala 30 USD/natt. Kostnaden för att lägga dit bojarna fick de säkert täckta redan år 1 och underhållskostnaderna är inte stora de heller.

DSC_0177
Dagen efter skulle det snorklas vid Treasure Point. Jag är ju väldigt mycket nybörjare på att snorkla och har väl tyckt att alla som propagerar för detta och för dykning är lite tjatiga. Men jag ger mig. Det var helt underbart! Min första snorkling på ett levande korallrev. Det var en upplevelse. Trots att det var nästan lika många människor som fiskar i vattnet så var det en upplevelse, fiskarna brydde sig inte om oss människor överhuvudtaget. Men nu har jag bestämt att det skall bli en riktig undervattenskamera GoPro i all ära, men det är bra att kunna se vad man filmar/fotar.

Ortsnamnen här är helt underbara, Biff Island, Fallen Jerusalem, Dog Island, Kelly´s Cove, Soldier Bay, Deadman Bay, Cockroach Island, Gun Creek, Bitter End (en helt OK resort). Man riktigt ser 1600-tals äventyrarna och piraterna framför sig där de seglar runt och upptäcker, rövar och namnger öar och vikar efter händelser och personer. Fantasin får verkligen näring.

Men nu har vi varit här, Been there, done that!
Underbar natur, härlig segling men alldeles för många charterbåtar. Precis som i Kroatien där det är många charterbåtar så stiger priserna. 30 USD/natt för en boj, middag på restaurang drygt 150 USD för 2, få mataffärer och med en urusel kvalitet och ytterst magert sortiment.

Sopavgift DSC_0222

 

Men om man vill chartra en båt 1-2 veckor och luffa runt här så är det helt perfekt. Det är skillnad på heltidssegling och semestersegling.

Read Full Post »

En ö, två länder. Tur att båda tillhör EU. Ön är inte speciellt stor bara 87 km2, var av den franska delen är på 53 km2.

Ön är ett frihandelsområde och ett båtcentrum. Båtcentrum tack vare den stora lagunen på den holländska sidan som gör att det är mycket väl skyddat. På den franska sidan, dit vi gick ligger man i en stor bukt. Det var säkert 100 båtar för ankare men ändå kändes det inte trångt. Bukten innehåller dessutom en marina.

Vi valde att gå till den franska sidan och Marigot Bay som den stora viken heter. Vi tyckte att det kändes lite instängt att vara i en lagun som man bara kunde komma in och ut ur när de öppnade en bro.

Marigot stad var ganska mysig om än liten och byggd som en labyrint kändes det som. Det var svårt att hitta dit man ville. Kanske beroende på att kvarteren bar byggda som små shoppingcentra med husen i en fyrkant runt ett litet torg och affärer på bottenvåningen och lägenheter ovanför. Så det tog några dagar innan man hittade dit man ville.

Vi stannade bara i några dagar, mest för att fylla på matförråden innan vi kommer upp till Brittish Virgin Island där det är svårt att handla och för att vi skall få en lite kortare trip dit upp.

Ett kärt återseende blev det dock, Nymphea Alba med Peter, Helen, Johanna och Agnes från Kalix som ligger här och inväntar bra väder för att segla tillbaka hem till Sverige. Vi träffade dem första gången nere på Grenada i januari.

Read Full Post »

Är ett event som vi läst om i seglingsmagasin under många år. Då trodde vi nog inte att vi skulle få se dem på riktigt. Men nu är vi här och njuter och fascineras.

Vi har ankrat båten i Falmouth Harbour och har en perfekt utsikt över inloppet till viken och tävlingsbanan utanför.

Vem som vann vad, har vi inte så stor koll på, men vi har bilder på vackra båtar och detaljer. Varsågoda och njut

DSC_0117DSC_0121 DSC_0125

Den här båten, ca 40 m lång seglade in till marinan. Mycket imponerande, då farleden in till marinan är relativt trång.

DSC_0128

Här lägger man inte överbliven tamp bara i en hög inte, man skjuter inte heller upp den i en ring bara, utan den läggs mycket konstfull och snyggt på däck, ser nästan ut som en matta. En annan båt hade gjort likadant fast på bryggan istället. Helt klart något man får träna på.

DSC_0134 DSC_0130 DSC_0137

Det glittrar och blänker alldeles förfärligt. Med fasa tänker jag på allt oputsat på vår båt och får lite dåligt samvete.

Norge och Malta var representerade

 

DSC_0140

En kanadensare hade hängt sin flagga i bommen som stack in över bryggan. För att flaggan skulle hänga snyggt var det en liten delfin längst ner som tyngd.

DSC_0144

Som sagt det är detaljerna som gör det hela.

Seglade inte båtarna? Jo då

DSC_0152 DSC_0153DSC_0165

 

Tävlingarna avslutades med en parad inne i English Harbour den filmade vi men filmen får komma senare. Internet är så dåligt att det kommer att ta hela dagen att ladda upp en film.

Ut och njut av våren som jag tror har kommit till Sverige nu.

Read Full Post »