Klockan ringde tidigt idag, igen. Vi har ca 80 nm att segla till Gibraltar och det är svag vind och dessutom behöver vi återigen anpassa avgången så att vi kommer rätt med tidvattenströmmarna vid Tarifa.

Kl 0700 kastade vi loss från ett mulet Rota. Vi hade ca 5 m/s från väst, just precis, rakt i nosen eller nästan, vi hade en brant bidevind. Vi hissade alla segel för vi kunde med motorns hjälp dra lite nytta av vinden iallafall. Dessutom så bromsar seglen rullningarna från dyningarna. Solen lös med sin frånvaro större delen av resan.

Vi väljer oftast att gå en bra bit utanför kusten för att undvika alla fiskeredskap som är lite jobbiga då de syns så dåligt. Så när vi kommit ut så långt att vi bara hade vatten runt om upptäcker vi 2 ankrade lastfartyg! Känns lite underligt att de ligger så här mitt ute i ingenstans. Vi tittar på vår djupmätare och konstaterar att lastfartygen måste ha väldigt långa kättingar, vi hade runt 100 m djupt. Fast när vi zoomade in dem på skärmen så hade de ankrat på en uppgrundning.

 

Efter ytterligare någon timme mötte vi två militärfartyg. Det första såg väldigt stort ut och Jonas påstod att det var ett hangarfartyg. Jag tittade och tittade både med och utan kikare. Men kunde inte få ihop det till ett hangarfartyg. Jag hade bara sett amerikanska hangarfartyg och de skiljer sig väldigt åt från engelska eller franska.

Följebåt hade dom oxå

 

 

 

 

 

 

 

Det som är fascinerande i Gibraltarsundet är att man har två kontinenter så nära varandra. Man kan alltså se både Europa och Afrika bara genom att vrida lite på huvudet. Nu har jag ju inte vidvinkel på kameran, så det får bli två kort.

Afrika och                                       Europa

Seglingen till Gibraltar blev tillslut en segling. Strax efter att vi passerat Cap Trafalgar kunde vi stänga av motorn och segla. När vi hade girat vid Tarifa fick vi både vind och tidvattenström med oss. Fart genom vattnet låg på ca 8 knop och fart över grund på ca 8. När vi kom in i Gibraltarbukten tycker vi oss se en bekant segelbåt. Mycket riktigt. Det är Midushi, våra holländska vänner René och Anneke, som vi har seglat ikapp. Det är kul när man kommer ikapp kompisar ute på vattnet det resulterar oftast i att man får kort av sin båt till havs vilket är lite svårt att få annars.

Dagens farttoppnotering var strax utanför Tarifa med 14 knop över grund. Annars låg vi på 9-10 knop över grund dvs 2-3 knop mer än genom vattnet.

Vi träffade även Roam med Dan och Margret från Skanör! De har varit ute i ca 1 år och varit i bl a Grekland och Turkiet och är nu på väg hem igen. Så med både holländska och svenska vänner på plats fick det bli en middag på stan!

Väl inne i Marina Bay, eller Oceans Village som det heter numera, får vi inte ligga långsides vid piren utan blir hänvisade till en av bi-pirarna. Vi skall för första gången förtöja på Medelhavsvis. Dvs man ligger med aktern mot piren, förtöjd med två tampar (eller fler) och fören förtöjs med en tamp som ligger fast förankrad på botten. Men får tag i den tampen med hjälp av en tunnare lina som går från piren och ut. Det gäller att ha kraftiga handskar för linorna är slemmiga, leriga och bebodda av snäckor. Tampen som vi fick upp i andra ändan var GROV, säkert 5 cm i diameter och av treslagen hampa. Dvs man böjer inte den hur som helst.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser och ett antal vändor mellan för och akter fick vi ordning på prylarna och båten låg stadigt. Men vi var tvungna att använda ankarspelet för att kunna hantera den tjocka tampen.

Bryggan vi ligger vid har start- och landningsbanan som närmsta granne. Tur att det bara går 3-4 flighter på morgonen och lika många på kvällen. Hela dagen hade blivit jobbig.

De flesta båtar som ligger vid denna bryggan är bofasta, och när inte båten räcker till för alla prylar man samlar på sig så använder man bryggan. Det var lite joxigt att komma fram emellanåt.

En av grannbåtarna hade en intressant landgång. Han använde den många gånger per dag, då han håller på och renoverar båten och bryggan är en del av arbetsutrymmet.

  Jag hade INTE gått på den!

 

En dag tog vi en promenad till andra änden av stan för att ta Kabinbanan upp på klippan och titta på utsikten och aporna. Det är liksom ett måste om man är här. Det finns tre sätt att ta sig upp på klippan:

* Gå – funkar inte med Jonas fot
* Åka taxi – slingrande superbranta vägar med stup på ena sidan……
* Ta kabinbanan – Inget kul det heller men nog det minst läskiga.

Kabinbanan blev det. 6 minuter skulle transporten ta och hade inte mina knän darrat så infernaliskt så hade man kanske kunnat njuta av turen. Jag visste inte att även jag hade problem med höjder. Men nu vet jag….. Upp kom vi och även upp till översta utkiksplatån. Det är HÖGT! Men med en vidunderlig utsikt.

Om ni tittar nog i den lilla ringen (klicka på bilden) så ser ni en gul prick. Det är vår jolle!

Gibraltar stad med Spanien i bakgrunden

Mellan Jonas och huset kan man skymta Marocco.

Apor såg vi naturligtvis.

Vi passade även på att bunkra mat och dryck här. Det är något billigare än på andra håll.
Med tanke på att vi transporterade oss och alla varor per cykel så tycker iallafall vi att det var en ansenlig mängd vi lyckades få hem till båten på en runda!

Nu ska vi klara oss i 14 dagar iallafall!