Vår resa österut blev inte så lång. I Chipiona var vi tvunga att vända och gå tillbaka till Faro då Jonas mamma blivit dålig. Jonas flög hem och hann träffa sin mamma innan hon stilla somnade in den 10 oktober.

Jag var ensam kvar i Faro med båten för ankare. Vi ville inte lämna båten obevakad och dessutom måste vi ladda batterierna varje dag då solcellerna inte är på plats än. Men det är helt OK, jollen är lätt att sjösätta och det var nära in till Faro. Fast med regn i 3 dagar så blev det inte så många stadsturer som jag hade tänkt.

Jonas var tillbaka i onsdags och då var det bara att dra upp ankaret. Bara och bara, ankarspelet fick jobba ordentligt. En tripplina hade varit bra att ha. Men efter lite trixande så var ankaret uppe och vi styrde kosan mot Portimão. För att gå på kalas.

Det var ett 60-års kalas som heter duga. Kerstin och Per hade bjudit ner massor av vänner från Sverige och hyrt en Passad för att härbärgera dem. En Passada är ett hotellhus utan personal. I detta fallet finns det 12 st dubbelrum med WC o dusch, massor med gemensamhetsutrymmen och ett ordentligt kök samt en underbara trädgård med pool. Huset och trädgården är ca 150 år gamla och ganska nyrenoverade. Inredningen är fantastisk med massor med prydnadsföremål, tavlor med och utan guldramar. Egentligen lite för pyntat för min smak men helt OK ändå. Det kändes som om man hade slängt ut husägarna för att vi skulle få vara där.
Festen började redan kl 1030 på förmiddagen med inhyrd Fado musiker, sangria och frukt. Mycket trevligt. Gästerna från Sverige åkte vid lunchtid ut på en båttur och jag o Jonas transporterade oss tillbaka till Lady Annila för att flytta in i marinan. Att åka jolle i festkläder och riskera att komma genomvåta till kalaset var inget vi ville vara med om. Vi hade väl lite planer på att ha en lugn eftermiddag i sittbrunnen och förbereda oss för kvällens festivitas men när Jonas kopplat på landvattnet fick vi lite dåligt tryck, och Jonas tittade ner i motorrummet. Vi hade blivit med fontän. Attans eländes elände inte bra alls. Som tur var gick det förhållandevis enkelt att laga med lite nya slangar. Men den slöa eftermiddagen i sittbrunnen försvann. Vi skulle vara tillbaka på festen kl 18, hade ca 20 minuter cykelväg och Jonas var klar 1715. Vi hann och hade en helt fantastik kväll med massor av nya bekantskaper av både seglare och icke seglare. Maten vi fick gick inte av för hackor den heller, De lokala musslorna till förrätt och en kanongod Cataplana på Monkfish och räkor till huvudrätt.
Cataplana är en Portugisisk nationalrätt och är en fiskgryta där smaken kommer från olivolja, vin, vitlök, koriander och fisk/skaldjur. Den serveras med antingen kokt potatis eller ris eller både ock.

Som sagt var, en underbart trevlig förmiddag och kväll! Tack Per och Kerstin för att vi fick vara med. Och ännu ett stort grattis till Kerstin.

Dagen efter lämnade vi marinan och gick ut och ankrade i bukten utanför. 37.63€ per natt, då räcker det med en natt. När vi låg här förra gången var det ca 50 båtar ankrade, nu är vi 5. Diskomusiken från baren vid marinan är avstängd liksom musiken från barerna vid stranden. Fast inte helt och hållet, på söndagskvällarna har de jazzmusik på Club Nao, en restaurang med maroccansk inriktning och enligt utsago riktigt god mat. Att lyssna på jazz på distans är helt OK, ljudvolymen blir mycket trevligare på något sätt. Club Nau ligger vid stranden ca 200 meter från båten.

Vi har träffat en massa trevligt folk, bl a Atinello som har haft riktigt otur med väder och material. Vi har även träffat ett australiensk-danskt par med två barn, 5 och 3 år, som är på väg till Wangherei, i Gruffalo en 41 fots stålbåt , för att bosätta sig. De tycker att det är trevligare att segla än att flyga! En härlig familj.

Idag hade vi planerat att göra en cykelsightseeing i Portimão, men det blev inte så. Jonas började att montera ett ihopfällbart arbetsbord och naturligtvis åkte ena benparet i vattnet. Så det var bara att plocka fram dykutrustningen och hoppa i och leta efter det. Vi hade drygt 5 meter djupt vatten men Jonas lyckades hitta benen så bordet blev monterat. Men som vanligt när man köper prylar som man skall montera ihop själv så fattas viktiga delar. Men skam den som ger sig. Lite funderande och rotande i lådor och stuvutrymmen så lyckades Jonas lösa även det problemet.

Det är väldigt praktiskt med en idérik och händig make!