Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#Portimao’

Sitter i sittbrunnen och njuter av eftermiddagssolens sneda strålar. Det är ca tre timmar kvar innan den sjunker ner i under horisonten. Men värmer fortfarande skönt.

Lungnet börjar återkomma nu när den sista turistbåten packat ihop strandpartyt och lämnar ankarviken. Undrar om det var sista beach partyt i år?


Vattentempen har krupit net runt 20-graders sträcket och att bada känns inte så nödvändigt längre. Det svala vattnet sätter även sin prägel på klimatet nere i båten. Golvet, durken, är sval och tofflor eller raggsockar är skönt att ha på fötterna.

Nästa vecka kommer temperaturen att sjunka med ytterligare ca 5 gr och meteorologerna har lovat regn. Då gäller det att plocka fram soliga och varma bilder och minnas den sommar som flytt.


IN ENGLISH

Sitting in the cockpit enjoying the afternoon sun slanting rays. It is about three hours left before it sinks into the horizon. But the sun still warms nice.

The calm will be restored now that the last tourist boat packed the beach party toghether and leaves the anchor bay. I wonder if it was the last beach party of the year?

The water has crept down around the 20 C migration and swimming feels not so necessary anymore. The cool water even put your mark on the climate down below in the boat. The floor  is cool and slippers or woolen socks are nice to have on your feet.

Next week the temperature will drop by approximately 5 C more and the meteorologists have promised rain. 

Then you have to pick up sunny and warm photos and remember the summer gone by.

Read Full Post »

Det är inte lätt att ankra. Att ankra  när det är många båtar på ankarplatsen är inte helt lätt och ska man dessutom ta hänsyn till vind och tidvatten så blir det en jobbig ekvation.

För några timmar sedan kom en fransk flaggad (ni som följt oss ett tag vet att vi inte är så förtjusta i franska o italienska båtar på ankarplatsen) båt och ankrade så att han låg ca 30 m från oss i sidled. Vi protesterade, de ryckte på axlarna. Det gick 3 min sedan låg de på en dryg armlängds avstånd från oss. De fick brått att ta upp ankaret. Jag ser då att se använder en Retracrable Anchor Buoy för att märka ut var de har sitt ankare. Det är en rätt så praktisk pryl. Vi har slitit ut en. Men på en trång ankring är de inte speciellt bra. Man tar upp två platser, då andra båtar måste ta hänsyn både till bojen och deras båt när de ska ankra. Den som lägger ankare med boj måste  tänka i en dimension till. Omkringliggande båtar ska inte riskera att fastna i bojen (och ev dra upp ankaret)

Nåväl den franskflaggade båten smyger upp akter om båten framför oss, Zephyr, och lägger ankare med boj. Lägger ut ca 30 m kätting vilket är OK med tanke på djupet. Han ligger nu ca 20 m framför oss och 15 m bakom Zephyr. Ankarbojen? Jo den ligger på andra sidan Zephyr som nu riskerar att trassla in sig i linan. mellan den franska båtens ankare och bojen.

Det mest irriterande är att till höger om oss och bakom oss är det hur mycket plats som helst.

När tidvattnet vänder blir det spännande. Blir det vi eller Zephyr som kommer ett krocka med fransmannen och kommer Zephyr att klara sig från att trassla in sig i ankarbojen. Spännande natt har vi framför oss. Fortsättning följer.


Ser ni den vita pricken till vänster om Zephyr. Det är Xada’s ankarboy. /  Do you see the white dot to the left of Zephyr. It is Xada’s anchor buoy.

IN ENGLISH

It is not easy to anchor. To anchor when there are many boats in the anchorage can be troublesome and you should also take into consideration the wind and tide, it becomes a difficult equation.

A few hours ago, a French-flagged (you who followed us for a while know that we are not so fond of the French o Italian boats in the anchorage) boat, Xada, and anchored so that he was lying about 30 meters from us sideways. We protested, they shrugged. It went 3 min and they were at a little more than arm’s length from us. They brought up the anchor in a hurry.  I saw then that they use a Retracrable Anchor Buoy to mark the location of their anchors. It’s a pretty handy gadget. We were worn out one. But on a tight anchoring is not particularly good. It takes up two seats when the other boats must take into account both the buoy and their boat when they anchor. The laying anchor buoy must think in one dimension to. Surrounding boats will not risk getting caught in the bend (and possibly pull up the anchor)
Well the French-flagged boat sneaks up aft of the boat in front of us, Zephyr, and adds anchor buoy. Outsource approximately 30 m chain which is OK considering the depth. He is now about 20 m ahead and 15 m behind the Zephyr. The anchor buoy? Well it is on the other side of Zephyr is now likely to get tangled up in the rope. between the French boat’s anchor and buoy.
The most annoying thing is that the right of us and behind us, it is how much anywhere.
When the tide turns, it will be exciting. Will it be us or Zephyr, that will clash with the Frenchman and will Zephyr be clear from becoming entangled in the anchor buoy. Exciting night, we have before us. To be continued.


Read Full Post »

Jag hittade ett reklamblad i förra veckan om att det skulle vara sardinfestival i Portimao 3-7 augusti.


Jag stapplade mig igenom texten på deras web-sida och fick ihop att det skulle vara sardiner, hantverk, och musik längs strandpromenaden. Det lät trevligt och vi bestämde träff med några vänner och vi var alla inställda på sardiner. Såg en massa stånd framför oss som skulle servera sardinerna på alla möjliga och omöjliga sätt.

Men så fel vi hade. Det fanns matstånd, som serverade Porco Prato dvs Svart gris, vilket måste/borde vara något liknande den spanska Pata Negra. 


Det såg väldigt gott ut så vi ställde oss i kön för att beställa 1 macka med torkad skinka, 1 tallrik med blandade fläskkötts produkter och två glas vin. 


När vi så fick vår beställning såg vi nog lite konfunderade ut. För istället för vin kom de med en tallrik med ett berg av skivat bröd. Ja, bara bröd inget smör eller olja att doppa i. Bara trist bröd. Jag funderar fortfarande på hur man kan höra fel på Vino och Pao.

Vi gick vidare och letade efter sardiner. Hittade ett stånd dom sålde nötter och torkad frukt


Ett stånd med kakor som såg  urgoda ut.


Efter ett tag insåg vi att sardinerna serverades på restaurangerna. Men det var ju inte riktigt vad vi tänkt oss.

Så det fick bli varsin GinTonic och lite musik som avslutning på kvällen. Som trots avsaknad av sardiner blev väldigt trevlig!

Read Full Post »

Usch och fy vilka elaka moln. Nyss hörde vi åskan dundra. Detta gillar vi INTE,

Yikee for that type of clouds. Heard some thunder some minutes ago. We DO NOT like this …

Read Full Post »

På 1800-talet fanns det en stor stam av storkar i Sverige, men då man på 1850-talet började att förändra jordbruket och dika ut våtmarkerna så försvann storkarna successivt. 1954 häckade det sista storkparet i Skåne och Sverige.
1989 Startade ett projekt att få tillbaka Storkarna till Sverige och det pågår fortfarande. http://www.storkprojektet.se/. Storkarna finns framför allt i södra Sverige och är här under sommarmånaderna för att under vintern flytta till varmare breddgrader.

Storkarna är omnämnda i många sägner och myter och har sin sjlälvklara plats i folktron. Man har alltid ansett att Storken är en nyttig fågel som bl a skyddar huset den byggt sitt bo på från eldfara.

En vanlig myt i Västeuropa var att bebisarna levererades till hemmet av en stork som bar bebisen i sin näbb. Det var egentligen ett sätt att slippa berätta för sina barn om sex och fortplantning. Lite grand som Blommor och Bin. En del barn som när de föds har födelsemärken i pannan och nacken, säger man nog fortfarande har de har “Storkbett”, dvs märken efter storkens näbb när de levererade bebsien

Storken var även en symbol för lycka och välgång under 1800-talet.

Här i Portugal är man också rädd om och månar om sina storkar och de ställen där storkarna byggt sina bon blir fridlysta sålänge det finns ett bo. Oavsett om det är bebott eller inte. Storkarna bygger gärna sina bon på en stolpe, skorsten, hög stolpe eller något annat högt. Det gör att man idag kan se nybggen med en gammal fabriksskorsten, ni vet en sådan där rund, byggd av tegel, snyggt och prydligt inbäddad i det nya  huset. Högst upp tronar ett storkbo. Kraftledningsstolpar förses ofta med små plattformar som storkarna kan bygga sina bon på.

I år är det nog en stork-boom. Här finns mängder. När vi körde tillbaka till båten efter besöket i Monchique stannade vi vid en bensinstation, där var det ett 10-tal bon inom en ganska litet område. Det roligast var att bona var bebodda av Mamma, Pappa och 2-3 ungar.

Totalt så såg vi säkert ett 50-tal bon, alla med ungar i under vår dryga 30 minuter långa bilresa mellan bergen och havet.

 

DSC_0334DSC_0337DSC_0346 DSC_0345

 

IN ENGLISH

In the 1800s there was a large tribe of storks in Sweden and northern Europe, but when the 1850s began to transform agriculture and drain the wetlands storks disappeared gradually. In 1954 was the last couple of nesting stork in Scania and Sweden.
And a couple of years earlier in UK and a few years later in the Netherlands. In 1989 started a project in Sweden to bring back the storks to Sweden and it is still ongoing. http://www.storkprojektet.se/. Storks are found primarily in southern Sweden and are here in the summer months for the winter they move to warmer climes.

Storks are mentioned in many legends and myths and has its natural place in folklore. It has been said that it is a very useful bird that among other things, protects the house it built its nest on from the fire.

A common myth in Western Europe (well it has been spread all over the world) was that the babies were delivered to the house by a stork who carried the baby in its beak. It was really a way to avoid having to tell their children about sex and reproduction. A bit like Flowers and Bees. Some children when they are born have birthmarks on the forehead and neck, and you still say that it has the "stork bites", that marks the stork’s beak made when they delivered baby.

The stork was also a symbol of happiness and prosperity in the 1800s.

Here in Portugal they also care about their storks, and the places where storks built their nests are protected as long as there is a nest. Whether it is occupied or not. Storks like to build their nests on a pole, chimney or any other tall thing. The result is that today you can see a new built house or area with an old factory chimney, you know, one of those round, built of brick, neatly embedded in the new house. At the top sits a stork’s nest. Power pylons are often provided with small platforms for the Storks build their nests on.

This year it is probably a Stork boom. Here are myriad. When we drove back to the boat after the visit in Monchique, we stopped at a gas station, where it was around 10 nests within a fairly small area. The most fun was that the nests were occupied by Mom, Dad and 2-3 kids.

Overall, we saw about 50 nests, each with kids in during our not more than 40-minute drive between the mountains and the sea.

Read Full Post »

Vi har tillbringat ganska så mycket tid här i Algarve och då speciellt i området kring Portimao. Men aldrig har vi sett så mycket blommor som i år. Kan det bero på det myckna regnandet för ca 1 månad sedan mån tro och värmen efteråt.

En liten blomsterkavalkad.

 

IN ENGLISH

We have spent quite a lot of time here on the Algarve coast a special around Portimao. But we have never seen so many flowers.

I might depend on all the rain about a month ago and the following high temperature.

Here is a flower parade.

DSC_0267DSC_0282IMG_5910DSC_0333

DSC_0324DSC_0325DSC_0326DSC_0327DSC_0323IMG_5947 IMG_5946

Read Full Post »

Vi fick lite bråttom iväg när vi kollat vädret, enligt väderprognosen skulle vi få sydostliga vindar fram till kl 14. Därefter skulle det vrida till rak västlig i två dagar. Vi valda att lämna Culatra lite snabbare än tänkt.

Fördelen med att ligga för ankare är att det är så enkelt att ge sig iväg. Inte en massa tampar att lossa och skjuta upp eller fendrar att lossa och stuva undan. Nej bara att lossa avlastningstampen på kättingen och sedan dra upp ankaret och ge sig iväg. Vi hade dessutom tur att det var slackvatten dvs den stunden det tar för ebb att vända och bli flod (eller tvärtom). Så vi hade en lugn och fin passagar ut genom pirarmarna denna gång också. Tror att vi börjar få pejl på detta med tidvatten.

Vi fick inte så mycket vind. Fel. Vi fick ingen vind alls. Så vi gick för motor hela vägen till Portimao en resa på ca 7 timmar. Men vi hade det trevligt och kunde slappa med att läsa bok, handarbeta eller spana efter delfiner. Vi såg delfiner men bara på håll. De höll väl på att jaga efter frukosten och hade inte tid att leka med vår båt.

När vi seglade in genom pirarmarna till Portimao var det verkligen som att komma hem. Vi har ju varit här ganska så mycket och förra året blev det väl nästan 3 månader.

IMG_5813[1]

Vi ankrade strax nedan för fortet, som alltid imponerar. Även på oss. Tänk om man kunde få komma in och titta.

IMG_5816[1]

Att komma in till själva Portimao är en bit och med vår lilla jolla och 4 vuxna personer skulle ta säkert en halvtimme. Vi beslöt att ta Taxibåten istället. Han kommer och hämtar oss vid båten och kör ända in till stan och lämnar oss sedan på Lady Annila igen. 8 € per person för en tur o retur tyckte vi var helt OK.

IMG_5817[1]

IMG_5819[1]

 

Det blev en rundvandring i den äldre delen av Portimao, och man hittar alltid nya saker.

IMG_5821[1]

Ett bebott storkbo i toppen på en gammal kran. Storkbona är fridlysta, vilket innebär att överallt där det finns ett storkbo så måste man låta kranen, stolpen, skorstenen vara tills boet ramlar ner. Det räcker inte med att det ser övergivet ut. Därför finns det väldigt gott om gamla runda tegelskorstenar lite här och var. Med ett storkbo på toppen

IMG_5823[1]

Vackra dörrkläppar

IMG_5824[1]

Vit kyrka mot knallblå himmel

Vi gick in i en liten park, som jag och Jonas har passerat ca 100 gånger utan att egentligen lägga märke till den. Där fanns en massa bänkar som var täckta med vackra kakelplattor över bänkarna fanns det ett litet tak täckt av någon klängväxt. Varje bänk var dekorerad med ett motiv ur Portugals historia från 1100-talet och framåt.

IMG_5826 IMG_5827

Vi avslutade stadsvandringen med lunch på Kibom. En fiskrestaurang. Det blev grillade sardiner och en grillad Dorado

IMG_5829

Eftermiddagen tillbringades i sittbrunnen görandes väldigt lite.

 

IN ENGLISH

We got to hurry away when we checked the weather, according to the weather forecast we would southeast winds until at 14. Then it would turn to straight west for two days. We elected to leave Culatra little faster than thought since our sailing direction was west.

The advantage to be at anchor is that it’s so easy to leave. Not a lot of ropes to loosen or fenders to remove and stow away. No, just loosen the snub line on the chain and then pull up the anchor and leave. We were also lucky that it was slack water ie the moment it takes for the tide to turn and become Low (or vice versa). So we had a nice and calm passage through the peer arms this time too.

We didn’t have so much wind. Wrong! We had no wind at all. So we motored all the way to Portimao, a journey of about seven hours. But we had a nice time and could relax with reading a book, do som knitting or look for dolphins. We saw dolphins but only from a distance. They were probably out chasing for breakfast and did not have time to play with our boat.

When we sailed through peer arms to Portimao it really was like coming home. We’ve been here quite as much and last year  almost 3 months.

IMG_5813[1]

We anchored just below the fort, which always impresses. Also on us. It would be really nice to see how it looks inside.

IMG_5816[1]

To take our little dinge and 4 adults alll the way inte Portimao would surely have taken half an hour. We decided to take the water taxi instead. He came and picked us up at the boat and drove us all the way into town and took us back to the Lady Annila again. € 8 per person for a round trip was well worht the money.

IMG_5817[1]

IMG_5819[1]

 

We took a tour of the old center of Portimão, and you will always find new things.

IMG_5821[1]

An inhabited stork’s nest on top of an old crane. Stork nests are protected, which means that wherever there is a stork’s nest, you have to let the crane, post, chimney or els be until the nest falls down. It is not enough that it looks abandoned. Therefore, there are very many old circular brick chimneys here and there. With a stork’s nest on top

IMG_5823[1]

beautiful dörrkläppar

IMG_5824[1]

White Church against the bright blue sky

We went into a small park, which Jonas and I have passed about 100 times without really noticing it. There were a lot of benches were covered with beautiful tiles of benches, there was a small roof covered by any climber. Each bench was decorated with a painting from Portugal’s history from the 1100s onwards.

IMG_5826 IMG_5827

We ended the city walk with lunch at Kibom. A fish restaurant. We choosed grilled sardines and a grilled Dorado

IMG_5829

The afternoon was spent in the cockpit doing very little.

Read Full Post »

Older Posts »