Sines och ankringsstrul

En till hamn med ankringsmöjligheter! Vi hade tänkt fortsätta att ligga för ankare här, men det blev inte så. Ankringsplatsen ligger innanför pirarmarna precis som marinan, fiskeflottan och badstranden. Så det var lite trångt. Att sedan en schweizisk Hallberg Rassy på ca 45 fot lagt sig mitt i ankringsområdet gjorde det inte lättare för oss. Sen lyckades vi strula till det själva också.

Enligt hamnbeskrivningen så var det lite si och så med bottnen i viken för att ankaret skulle få bra fäste. Det skulle dessutom finnas stora stenar som ankaret kunde fastna permanent i så man rekommenderade att ha en triplina fäst i ankaret.
Det var ju inga problem, vi har ju vår fina ankarboj! Men så hade vi blivit tipsade om att fästa triplinan direkt på kättingen. Dvs först i bakre delen av ankaret och sedan när linan var slut så fäste man i kättingen. På så sätt är det ingen boj som är i vägen och behöver man triplinan så får man tag på den när man drar upp kättingen. Himla smart, tyckte vi. Vi testar. Sagt och gjort. Linan fästes i ankaret och Jonas fällde ankare och matade ut kätting, när linan började ta slut knöt jag fast den i kättingen. Fast det kändes inte riktigt rätt måste jag erkänna. Men å andra sidan kunde jag då inte komma på vad som var fel. Jonas backade för att kolla om ankaret fått fäste. Det hade det inte….. Konstigt, har aldrig haft problem med det innan. Upp med ankaret, lossade triplinan när den kom upp och sedan tog vi upp resten av kättingen och ankaret. Går tillbaka där vi vill ha ankaret och börjar om igen. Då kom jag på vad som var fel. Kättingen sjönk (naturligtvis) och linan flöt. Vilket gjorde att vi hade 10 m triplina som var fäst 15 meter från ankaret vilket i sin tur innebar att bakkanten på ankaret lyftes upp av triplinan och gjorde att ankaret inte hade en chans att komma ner i sanden på bottnen. Upp med alltihop igen så skulle jag fästa vår boj på linan i stället. Det var bara det att Jonas lyfte inte upp ankaret helt, bara så att jag kunde lossa triplinan och sedan fortsatte båten bort ifrån ankaret av vinden. Jag höll krampaktigt i triplinan, ville inte tappa den med risk att få in den i propellern. Ska även försöka knyta fast bojen vilket slutade med att mitt stackars långfingers fingertopp fastnade i det som skulle bli en knop och höll på att dra mig överbord. Ett sista desperat ryck så fick jag loss fingret och som tur var utan skador. I samma veva så blir vi uppkallade på VHF:n av ett par kompisar som ligger i hamnen och ser vårt kämpande med ankaret. Han lyckas mellan skrattattackerna få fram att vi skall lägga oss i marinan istället. Vi kommer aldrig att lyckas med det vi håller på med. Slokörade håller vi med honom och går in i marinan.

Staden Sines är även den en gammal stad. Men här finns inga turister, eller jo det gör det men stan är inte byggd/renoverad för turister utan har behållit sin genuitet. Här finns inte en massa tjusiga charterhotell eller komplex med andelslägenheter utan bara vanliga bostadshus. Med något litet familjehotell insprängt där emellan.

Trots att vi fått en karta av hamnkontoret lyckas vi inte hitta turistbyrån. Gömd, stängd eller flyttad. Vilket då gör att vi inte vet så mycket om staden mer än att det finns ett stort och gammalt fort som ligger ovanför (liksom staden) hamnen. Lite sent har vi kommit på att vanliga resehandböcker, typ Loonley Planet, hade varit bra att ha.

Att man alltid skall komma på bra saker när det är för sent……

Sines 025
Inseglingen

IMG_4965

Marinan från fortet
IMG_4967  IMG_4969
Saluhallen med frukt o grönt och fisk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s