Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#saluhall’

Igår eftermiddag när vi var och handlande blev vi lite snopna när saluhallen hade stängt. Klockan var ju bara 13.30. Men så var det. Istället så fick vi gå upp med tuppen (nästan) idag,  för att komma in till Olhão på förmiddagen/morgon. Då det vi den tiden på morgonen är lågvatten var vi tvungna att ta den långa vägen. Kaj o Lena på Amelit skulle med, så vi fördelade gracerna efter motorstyrka i jollarna. Jag, Kaj och Lena i Petit Amelit och Jonas i Baby Annila. Kaj satte fullfart på Petit Amelit och vi var snart uppe i 25-26 knop. Så fort har jag aldrig åkt båt eller jolle tidigare! Det var lite läskigt måste jag erkänna. Men också härligt. Den turen som med mig och Jonas i Baby Annila tar ca 45 minuter var nu avklarad på ca 15 minuter. Viss skillnad! Jonas kom ca 5 minuter efter oss andra.

Saluhallarna här är lika underbara som på de andra ställena vi varit på. Fast idag var det även marknad utanför hallarna. Det kändes som om det var de lokala bönderna som kom med sitt egetodlade och sålde. Färskt och fräscht. Men jag undrar varför de inte låter bl a tomaterna mogna på buskarna (säger man så?) Gröna tomater blir iofs röda efter ett tag, men smaken blir inte riktigt den samma.

Jag och Lena kom på att killarna kunde ju åka hem på egen hand. Så kunde vi ta en tjejtur på stan. Varken Jonas eller Kaj är så förtjusta i att titta på kläder så nu fick vi vår chans. Så himla mysigt och strosa omkring bara vi två och gå in och titta i affärer och ha någon att diskutera en kjol/ett par byxors vara eller inte vara.

Sen skulle vi köra hem! Nu hade vattnet börja komma tillbaka så vi kunde köra genvägen. Men jag hittade nog inte helt rätt väg, för jag fick vinkla upp motorn halvägs för att komma över på vissa ställen. Sen kom en fiskegubbe och visade med hela armen var jag skulle köra. Då gick det bättre.

Tur att det finns snälla och hjälpsamma farbröder.

Men det är skillnad på jollar och jollar. Petit Amelit är ca 1 meter längre och har mycket starkare motor vilket gör att hon planar. Baby Annila kommer inte riktigt upp i planing vilket gör att man blir lite blöt. Speciellt om man får vind och vågor i nosen. I Petit Amelit åker man torrt.
Undrar om man kan trimma vår motor så att den orkar få upp jollen i planing??? Får nog leta reda på någon motorguru och fråga.

Read Full Post »

En till hamn med ankringsmöjligheter! Vi hade tänkt fortsätta att ligga för ankare här, men det blev inte så. Ankringsplatsen ligger innanför pirarmarna precis som marinan, fiskeflottan och badstranden. Så det var lite trångt. Att sedan en schweizisk Hallberg Rassy på ca 45 fot lagt sig mitt i ankringsområdet gjorde det inte lättare för oss. Sen lyckades vi strula till det själva också.

Enligt hamnbeskrivningen så var det lite si och så med bottnen i viken för att ankaret skulle få bra fäste. Det skulle dessutom finnas stora stenar som ankaret kunde fastna permanent i så man rekommenderade att ha en triplina fäst i ankaret.
Det var ju inga problem, vi har ju vår fina ankarboj! Men så hade vi blivit tipsade om att fästa triplinan direkt på kättingen. Dvs först i bakre delen av ankaret och sedan när linan var slut så fäste man i kättingen. På så sätt är det ingen boj som är i vägen och behöver man triplinan så får man tag på den när man drar upp kättingen. Himla smart, tyckte vi. Vi testar. Sagt och gjort. Linan fästes i ankaret och Jonas fällde ankare och matade ut kätting, när linan började ta slut knöt jag fast den i kättingen. Fast det kändes inte riktigt rätt måste jag erkänna. Men å andra sidan kunde jag då inte komma på vad som var fel. Jonas backade för att kolla om ankaret fått fäste. Det hade det inte….. Konstigt, har aldrig haft problem med det innan. Upp med ankaret, lossade triplinan när den kom upp och sedan tog vi upp resten av kättingen och ankaret. Går tillbaka där vi vill ha ankaret och börjar om igen. Då kom jag på vad som var fel. Kättingen sjönk (naturligtvis) och linan flöt. Vilket gjorde att vi hade 10 m triplina som var fäst 15 meter från ankaret vilket i sin tur innebar att bakkanten på ankaret lyftes upp av triplinan och gjorde att ankaret inte hade en chans att komma ner i sanden på bottnen. Upp med alltihop igen så skulle jag fästa vår boj på linan i stället. Det var bara det att Jonas lyfte inte upp ankaret helt, bara så att jag kunde lossa triplinan och sedan fortsatte båten bort ifrån ankaret av vinden. Jag höll krampaktigt i triplinan, ville inte tappa den med risk att få in den i propellern. Ska även försöka knyta fast bojen vilket slutade med att mitt stackars långfingers fingertopp fastnade i det som skulle bli en knop och höll på att dra mig överbord. Ett sista desperat ryck så fick jag loss fingret och som tur var utan skador. I samma veva så blir vi uppkallade på VHF:n av ett par kompisar som ligger i hamnen och ser vårt kämpande med ankaret. Han lyckas mellan skrattattackerna få fram att vi skall lägga oss i marinan istället. Vi kommer aldrig att lyckas med det vi håller på med. Slokörade håller vi med honom och går in i marinan.

Staden Sines är även den en gammal stad. Men här finns inga turister, eller jo det gör det men stan är inte byggd/renoverad för turister utan har behållit sin genuitet. Här finns inte en massa tjusiga charterhotell eller komplex med andelslägenheter utan bara vanliga bostadshus. Med något litet familjehotell insprängt där emellan.

Trots att vi fått en karta av hamnkontoret lyckas vi inte hitta turistbyrån. Gömd, stängd eller flyttad. Vilket då gör att vi inte vet så mycket om staden mer än att det finns ett stort och gammalt fort som ligger ovanför (liksom staden) hamnen. Lite sent har vi kommit på att vanliga resehandböcker, typ Loonley Planet, hade varit bra att ha.

Att man alltid skall komma på bra saker när det är för sent……

Sines 025
Inseglingen

IMG_4965

Marinan från fortet
IMG_4967  IMG_4969
Saluhallen med frukt o grönt och fisk.

Read Full Post »

Om man översätter stadens namn så blir det “Fikonträdet vid flodens mynning”
Man vet inte riktigt varför staden heter så men man tror att det berodde på att fiskarna samlades under ett fikonträd innan de gick ut och med sina båtar, för att samordna sina aktioner. Fikonträdet finns inte kvar längre och man vet inte riktigt var det har vuxit heller.
Idag är Figueira da Foz en modern stad, med inslag av gammal bebyggelse och staden är idag mest känd för sitt casino och sin enorma badstrand. Badstranden är så djup att från det du har satt ner foten i sanden tar det ca 5 minuter innan du nått vattnet.

Figueira da Foz 015
Byggnaderna är typiskt portugisiska dvs de skulle må väldigt bra av att någon knackade rost från grindar och balkonggaller och av att någon investerade i ett antal liter färg. Vissa gamla hus har fått fasaden renoverad och man riktigt ser hur de husen sträcker på sig för att visa hur fina de har blivit.

Figueira da Foz 018

Marinan är som vilken marina som helst egentligen. Inget speciellt. Vad som skiljer en portugisisk marina från en spansk eller fransk är att man måste registrera sig i varje marina. Lämna fullständiga uppgifter om båten, visa registreringsbevis och försäkring. De vill tom veta hur många hästkrafter motorn har. Jag hade förstått om de ville veta hur många kvadratmeter segelyta vi har, det är liksom mer relevant.
I alla marinor vi varit i hittills har det simmat om kring en fisk som antingen äter något på vattenytan eller kippar efter luft. Vad den heter vet jag inte men den är oätlig. Här i Foz kokade vattnet runt båten på kvällarna

Figueira da Foz 020

Och tittade man närmare så var det sanslöst många såna här fiskar som for runt och rörde om vattenytan

Figueira da Foz 024

I denna marinan liksom de flesta andra vi varit i finns det gratis internet. Jippie är första tanken, men sen kommer verkligheten ikapp. De har så svaga sändare att de inte räcker över hela hamnen. Gissa var gästbåtarna ligger? Helt rätt, längst bort från sändaren. Så antingen får man koppla in jätteantennen för att få tag på internetvågorna eller så får man ta laptopen och gå till ett ställe lite närmare sändaren. Ni skulle bara sett alla olika ställen man suttit och jobbat på. Visst kan man klaga, men då får man antagligen bara tillbaka att man ska vara nöjd att det finns och att det är gratis. Då är det bättre att de tar betalt så att de kan skaffa bättre utrustning.

Det märks att man varit ute ett tag nu. Man börjar känna igen båtar från andra hamnar. Vissa drar men en djup suck och tänker: inte här också. Sedan tar man fram stora leendet och säger Nämen Hej, vad kul. Fast på engelska (oftast). Andra blir man jätteglad över att se igen.
Så träffar man nya båtar också och ibland blir man ett glatt gäng som står och snackar på bryggan, hjälper nykomlingar att förtöja eller så sitter man i sina sittbrunnar och för diskussioner mellan 4 båtar. Helt underbart. Sen har vi alla underbara människor som delar med sig av sina kunskaper. Här träffade vi Collin på en Ovni435 (en aluminiumbåt med upplyftbar köl) som lärde oss hur man enkelt och smidigt splitsade en 5,5 mm spectratamp till en ögla som klarar minst 5 ton. Kanonbra att ha istället för metallshacklar som bara skramlar och gnisslar och går sönder när man behöver funktionen som bäst

Idag på eftermiddagen så kom det en 42 fots katamaran. Jösses vad de är stora. Som ett helt hus och lite till. Friborden är nog närmare 2 meter höga. Vi var 4 st som hjälpte dem att förtöja, en gubbe iland för varje tamp. Det är service det! Men det som jag blev så glad över var att rollerna på den båten var ombytta. Dvs det var maken som hanterade fendrar och tampar och hustrun som stod till rors. Att hon sedan gör en av de snyggaste tilläggningar jag sett på länge gör ju inte saken sämre.

På gångavstånd från marinan finns en saluhall för närodlat och närproducerat. Man hittar i princip allt där. Fotbollskläder till ungarna, fina broderade dukar, turistprylar, blommor, grönsaker, skor, frukt, fisk, kött, fågel, ja allt utom toapapper.
Jag och Jonas var där och botaniserade redan första dagen och kom hem med massor av godsaker. En stor krabba, som koktes med krondill (från Sverige), färdig kokta räkor, färsk makrill och en massa frukt och grönsaker. Sedan behövde vi en vanlig livsmedelsaffär också för mjölk och toapapper som vi inte hittade på marknaden. Vi visste att Supermercadon skulle ligga väldigt nära saluhallen. Som vi letade. Helt plötsligt ser jag i ett fönster som passerat massor av gånger, att det står OVO Supermercado. Med väldigt små bokstäver. Vi gick runt hörnet och där var ingången. Men inga flaggor/vimplar eller affischer som talade om vad som var på extrapris utan bara en anonym glasdörr.

Figueira da Foz 019

Naturligtvis hade de lunchstängt när vi kom, så det blev en öl på baren mittemot. Vi hade suttit där någon minut så kommer tiggarna. Denna gång förklädde de tiggandet i att sälja en tidning, typ Aluma tror jag. Då var man glad att man kunde säga, “Sorry, don’t understand” och vi trodde att han skulle försvinna. Inte då, stora näven slängdes fram och ville ha en slant iallafall. Nej, han fick inget. Vi är lite hårdnackade med att inte ge pengar till tiggarna, även om det känns taskigt ibland. Men det är bättre, för en själv, att alltid säga nej, än att försöka avgöra vem som skulle behöva en slant. Att ge alla som tigger skulle bli för dyrt.

Read Full Post »

På något sätt så känns det som om La Rochelle är vår startpunkt. Det var ju här det började för 4 år sedan när vi hämtade båten och allting härifrån är nytt. Hamnarna vi besökt på vägen hit har också varit nya, men ja det är svårt att förklara.

La Rochelle är en mycket gammal stad grundad på romartiden. Tornen som vaktar gamla hamnen är byggda på 1100-talet. Det spetsiga tornet, är den enda bevarade medeltida fyrtornet längs hela Atlantkusten. Nu är tornet (liksom de andar två) museum. Men under 1700 och 1800 talet användes tornet som fängelse och det är ett antal pirater som suttit fängslade här, det vittnar “graffiti” på innerväggarna om.

IMG_4902 IMG_4904
Mellan de två tornen som vaktar infarten till gamla hamnen spände man förr en kedja emellan för att förhindra engelska pirater att plundra staden.

DSC_0022

DSC_0023

Vi ligger i Port de Minimes en gigantisk hamn med 3800 båtplatser. Vi läste häromdagen att de planerar att bygga ut hamnen med ytterligare 2000 platser…… Tyvärr så är den delen av hamnen där Amel har sin brygga den som ligger längst från alla butiker (bagerier, livsmedel osv) och restauranger. Så cykeln är flitigt använd.
Inne i gamla staden har vi dock hittat vårt favorit ställe, iallafall när det gäller inköp av livsmedel: En stor Saluhall som är fylld av fisk-skaldjur-ostron diskar, charkuteriet, ostar, kryddor, blommor, patisserier (små pajer), frukt mm mm. Det som inte får plats inne i saluhallen finns på torget utanför och i de anslutande gränderna.

IMG_2184
Det var svårt att sluta handla. Vad vi hade med oss hem? Ostron, havskräftor (här kallas de langoustines) ost, frukt och några småpajer med div läckra fyllningar, rökt sidfläsk, några olika sorters korvar som skall tillagas idag. Priserna på skaldjur var klart överkomliga: Ostron mellan 3 och 8 Euro per kilo, hemma kostar de 12-15 kr/st. Hummer 25 Euro/kg, havskräftor 18-20 euro/kg.

Om vi frossar? Näääää inte vi inte.

DSC_0024

Det blev en synnerligen enkel måltid bestående av ostron, havskräftor bröd ost och rosévin.

Båtar då? Jo tack här finns en hel del. När vi kom i måndags kväll var detta det första jag såg på bryggan. En båt med stolar och säkerhetsbälten! Kan tänka mig att den seglar lite hyfsat fort.

DSC_0015

En hel massa olika Amel-modeller finns det ju också. Men de bilderna har jag lagt upp på “Båten” sidan tillsammans med en förteckning över de olika modellerna som finns och när de byggdes.

Vi har legat här i snart en vecka och vad har vi hittat på då?

Jo vi har varit ute och provseglat den senaste Amel båten, en Amel 54 och vi har varit på varvet och tittat. Både båten och varvet var imponerande. Inga bilder blev det. Det var inte så populärt att fotografera inne på varvet, och det kan man ju förstå.

Vi har strosat runt på stan och vi har slappat i sittbrunnen. Det har varit hyfsat varmt och det gör att man inte orkar vara sysselsatt hela tiden. Man börjar acceptera att saker och ting tar lite längre tid.

Vi har även haft ett hyfsat häftigt åskoväder härom natten. Jag sov som en stock men Philip berättade att det var ljust som på dagen och blixtarna avlöste varandra utan uppehåll, men inget dunder. Hade det varit det hade jag nog vaknat.

Philip åkte hem i fredags efter att ha seglat med oss i ca 10 dagar. Av någon anledning kändes det mycket bättre att vinka av honom än att bli avvinkad av honom.

Att boka hans resa hem var lite spännande. Det finns en flygplats här i LaRochelle som trafikeras av Ryanair och Easyjet. Vi lyckades få en plats på ett plan till Charleroi i Belgien och därifrån tåg till Köpenhamn. En tågbiljett som skall gälla genom flera länder kan man av någon outgrundlig anledning inte boka på nätet så jag fick ringa istället. Damen jag pratade med var väldigt serviceminded men tog en del saker för givet utan att fråga och det hade ju kunnat gå illa. Hon bokade snabbt och en enkelbiljett och jag fick pris och bokningsnummer och instruktion var man hämtade ut biljetten. priset var väl lite högt tyckte jag, men å andra sidan så skulle han ju åka ganska långt. Jag hade tänkt mig en andraklass biljett och tyckte lite synd om Philip som inte skulle få ligga ner och sova på natten.
Men ack vad fel jag hade. Damen på biljettförsäljningen hade bokat sovvagn och 1:klass. Så Philip var glad som en speleman. Vad som däremot hade kunnat bli problem var att biljettdamen trodde att det var jag som skulle åka, och hade bokat säng i en damkupé! Som Philip uttryckte det. “Hade det varit någon äldre tysk tant hade det nog inte funkat” nu delade han med en tjej bara några år äldre än honom och tydligen är ungdomar mer liberala än vi medelålders tanter???

Varvet har inspekterat vår stående rigg (alla virarna som håller masten på plats) för att se om vi behövde byta den, men trots att den är 12 år gammal var den i prima skicka.
Varvet tittade även på motor och transmission för in/utrullning av förseglet som vi tycker låter lite för mycket, och varvet misstänker att något är fel i transmissionen men det ger sig under början av veckan.  Varvskillen sa att det kan gå sönder närsomhelst och då kan ni inte rulla in förseglet överhuvudtaget, varken med motorn eller manuellt. Så det fanns liksom inget annat alternativ än att åtgärda felet.

I kväll kanske vi ska titta på TV och hålla tummarna för Holland och Spanien. Må bästa lag vinna!

Read Full Post »