Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#Balearerna’

Från Porto Colom till Mahón på Menorca hade vi ca 40 nm. Tyvärr så hade Aeoleus tagit semester så vi fick gå för motor hela vägen. Lite trist men å andra sidan kan man sysselsätta sig på ett helt annat sätt än när det gungar.
Överfarten bjöd alltså inte på några spännande inslag alls. Vilket gjorde resa till en ren transportsträcka.

Vad sysslar man då? 40 nm tar ju iallafall en 6-7 timmar för oss. Jag har börjat brodera och det är en kanonsysselsättning. Skulle det vara något är det bara att slänga åt sidan. Jag har två broderier på gång. en julduk (ja jag vet det är 6 månader till jul, men vem har sagt att den skall vara klar till denna julen?) och en gästboksduk. Alla vi träffar och umgås med får skriva på en duk. Sedan broderar jag i det de har skrivit. Det är otroligt uppskattat och blir liksom med offentligt än en gästbok, som man ju inte står och bläddrar i. Men en duk som ligger på ett bord inbjuder ju till läsning.
Städning är också en sysselsättning vid lugnt väder. Städning både inom och utomhus. Det rostfria behöver alltid få en omgång med Autosol. Läsa, speciellt då läsa in sig på den orten/ön/landet man är på väg till. Eller bara en bra bok. Och en massa underhållsarbeten, att laga flaggan är ett sådant.

DSC_0002

Väl framme på Menorca slås vi av att ön känns så olik Mallorca. Mycket grönare och frodigare. Kan ju bero på att de får lite mer regn än Mallis. Här såg vi för första gången på väldigt väldigt länge kossor!

DSC_0095

Menorcas huvudstad är Mahón, eller som det heter på menorkinska, Maó. Staden ligger på sydöstra sidan av ön och längst in i en väldigt djup vik. Den är inte så bred men väldigt djup. Det är bara tillåtet att ankra på två ställen i viken och båda låg ca 2 nm från staden. Och att köra så långt med vår lille jolle lockade inte. Så vi checkade in i Marina Maó. Vilket vi inte ångrade. Kostnadsmässigt var det helt OK. Lite drygt 50 € per natt exkl vatten och el. Lazy Lines förståss, men nu är vi riktigt duktiga på att hantera dessa eländiga tampar. Marina Maó var bara en av många marinor längs kajen. Vi tappade räkningen efter 5 st. Många stora båtar låg där. Bl a två stycken vackra segelfartyg. På morgonen efter vår ankomst lämnade de och att se dessa två skepp dansa runt varandra medan de hissade segel var fascinerande.

DSC_0107

 

 

DSC_0111 DSC_0112

 

Staden har väl kanske inte så många sevärdheter men den gamla delen var väldigt trevlig att promenera omkring i. Jag frågade flickan på hamnkontoret vad man skulle göra/se i Mahón. Hon såg lite fundersam ut och sa att “här finns inget att se. Åk till Ciudadella istället där finns hur mycket som helst att titta på.”  Ja det var ju bra marknadsföring.

DSC_0119

DSC_0117

Tredje dagen, lämnade vi hamnen och gick ut till ankarplatsen för att tillbringa sista natten på Menorca för ankare och få bada lite. Det är liiiite varmt just nu, strax över 30 grader. Ankarplatsen ligger precis bredvid ett militärt område och det har varit militärt i flera hundra år, med diverse lämningar. En del blir man lite fundersam över. T.ex

DSC_0134

Vart skall denna trappa leda?

DSC_0138
Varför får han som bor i detta lilla hus inte bo innanför murarna?

Menorca är en ö som vi definitivt kommer att återvända till. Vänliga och hjälpsamma människor som är stolta över sin ö och sin historia.

Annonser

Read Full Post »

Efter Puerto Sóller tog vi ett “långt” ben ända till Puerto Pollenca. Vi hade tänkt att segla men det ville inte vinden. Som vanligt väldigt svaga vindar och från fel håll. Eller är det kanske vi som seglar åt fel håll……

Puerto Pollenca ligger i en ganska stor och välskyddad bukt väldigt nära Mallorcas nordvästra hörn och är mest känd för att en massa kändisar varit/bott här. Bl a Agatha Christie som tillbringade en vinter här och skrev en deckare där Puerto Pollenca var skådeplatsen.

Vi stannade bara några nätter här, men vi hann iallafall med att träffa våra vänner på Pen Azen igen och att stifta ny bekantskap med ett amerikanskt par, Gerry och Lousie, på LuLu. De har inte seglat ända hit. De skeppade båten på ett lastfartyg. Det börjar bli mer och mer vanligt att båten får åka båt och besättningen tar flyget. Ganska praktiskt om man inte gillar långa överfarter.

Nåväl vi styr kosan söderut och hittar en underbar liten vik Cala Virgini där vi fick vara helt ensamma. Ja det var inte så konstigt, det fick inte plats någon mer. Jag låter bilderna tala

DSC_0019_01

 

 

DSC_0021DSC_0034

 

 

Det var ganska smalt, så vi lade ut ankare från både fören och aktern för att inte båten skulle svinga runt i vinden. Det enda som “störde” var vågorna som slog mot klipporna.

På vägen till Porto Colom som blir vårt nästa stopp seglade vi förbi en mängd grottor en del stora andra något mindre

DSC_0006 DSC_0009 DSC_0037

Porto Colom var en trevlig upplevelse. En relativt stor och välskyddad bukt där man kunde välja om man ville ligga vid brygga, boj eller för ankare. Här var även flera badstränder så vattnet var rent, även om det var grumligt. Vi valde att ligga för ankare.

Efter någon timme kom en rib körande fram till oss, med två personer från Ports IB. Det Mallorcanska Marinabolaget som tar över fler och fler av hamnarna. Killarna lämnar över en plastpåse med några papper i och ber oss fylla i och lämna in på hamnkontoret dagen efter. Jag undrar vad det är och får till svar att det är för att registrera båten. De vill ha alla båtar i bukten i sitt register. Jaha, det kan de väl få, så tänkte vi inte mer på det.
Nästa morgon när vi skulle på upptäcktsfärd lämnade vi in dokumentet och då säger killen att; Ja, vi tar ut en liten avgift per natt. 5-6 Euro blir det nog. Vi tyckte att detta var rimligt då vi ju faktiskt använder deras soptunnor och bryggan för att knyta fast jollen.

Staden är ganska stor och skiljer sig inte så mycket från övriga Mallorcinska städer. För utom på en punkt. De har båtgarage!

DSC_0048

Vi hittade ett hus som hade ett alldeles perfekt läge, precis vid vattenbrynet, egen pir/altan och båtgarage

DSC_0046
synd bara att de inte gjort något av trädgården runt huset..

Vi hade fri musikunderhållning torsdag-lördag. En stor utomhusscen monterades upp på torsdagen och på kvällen började konserterna. Vi låg ca 2 km från scenen och hade perfekt ljud.
Här finns allt man kan tänka sig, barer, restauranger, dykskolor, hotell, järnaffär med båtprylar, 2 stora supermercados, biluthyrning mm mm.

Två trevliga kvällar tillbringade vi tillsammans med Adam och Camilla på Isola, från Malmö! Snacka om att världen är liten.
Även våra holländska vänner på Mi Dushi dök upp. Så det var en ovanligt social vecka i Porto Colom. Vi hade ju bara tänkt att stanna i några dagar, men en av toaletterna gick sönder så vi fick beställa reservdel från Sverige och det tog några dagar. Som tur var, kom familjen Andersson-Stensson till sitt hus i Palma Nova så vi kunde använda dem som mottagare. Tack snälla Annika för all hjälp!

Vi hyrde en bil för att köra ner till Palma Nova och vilken service! Hyrbilskillen kom och hämtade oss i hamnen och körde oss även tillbaka. €42  för en heldag inkl fria mil. Det var det värt. För nu fick vi ju se lite av inlandet också.

I Palma finns IKEA, så där blev det ett stopp. Vi måste ju ha sill till midsommar. Och knäckebröd. Himla tur att IKEA har tänkt på oss svenskar i förskingringen.

Så var det då dags att lätta ankare. Vi skulle lämna tidigt varför vi checkade ut kvällen innan. Då började eländet. Helt plötsligt skulle de ha 8,90 + moms per natt vi legat för ankare! Det priset som vi fick när vi checkade in ville de inte veta av. Jösses vilken karusell det blev. Allt slutade med att vi fick finna oss i det höga priset, men å andra sidan fick de en anmälan i deras Book of Complaints av oss.
Det är för djäkligt att gå från enbart en registrering till att vilja ha nästan 100:-/natt för en båt som ligger för ankare. Priset var dessutom storleksberoende. En 34 fots båt fick betala 4,73 E +moms/natt.

Nej Porto Colom får inget mer besök av oss.

Read Full Post »

Seglingen från San Elm var inte så lång, ca 25 nm och för en gång skull kunde vi segla! I hela 45 minuter sedan dog vinden ut och vi fick starta motorn. Dagen började med strålande sol och bara några vita sommarmoln. Efter ca 2 timmar ser vi hur de vita fina molnen blir svartare och svartare. Det blixtrar över land. En fördel med att vara ute på vattnet och ha bra sikt är att man oftast kan se hur regnet förflyttar sig och kan ändra sin kurs för att gå runt det hela. Vi lyckades nästan. Det var ganska häftigt att kunna följa ovädret på radarn och därmed veta att vi hade kontrakurs och att vi verkligen var i utkanten. Vi fick lite regn och slapp åskan.
När vi kom in i Puerto Sóller hade vi ett lätt duggregn. Vi hade bestämt att ligga några nätter i hamn. Vilket bemötande vi fick! Denna och Almerimar är de trevligaste hamnarna vi varit i hittills. Marinero som möter oss i en jolle och visar oss vart vi ska. När vi backar in mot bryggan står han beredd att ta emot våra tampar. Flickan på hamnkontoret var precis lika trevlig och tillmötesgående. Så Marina Tramuntana de  Puerto Sóller kan jag varmt rekommendera. Även om de var lite dyra. I Piloten står det fel web-adress den rätta är www.marinatramontana-portdesoller.es/ annars så ropar man upp dem på kanal 9 på VHFen.

Det finns även en kommunal brygga här. Men hur man kommer i kontakt med dem har jag inte en aning om. Vi letade efter info men hittade ingen. Det finns numera både el och vatten där. De slutförde installationen när vi var där.

Sóller kallas även för guldstaden. Inte för att man hittat guld här utan för det man odlar och producerar.
Här finns stora Olivträdslundar och oljan från oliverna har ju lite guldfärg. Citrusfrukter är den andra stora produkten man odlar här. När man åker förbi apelsin- och citronodlingarna ser man att frukterna fortfarande sitter kvar på träden. Jag vet inte, men jag misstänker att frukten förvaras bäst på träden.

Byn Sóller, ca 11000 invånare, ligger ca 10 minuters bilväg från kusten och är Mallorcas 5:e största stad. Man anlade byarna en bit in i landet av säkerhets-skäl. Piraterna eller andra anfallare skulle inte kunna attackera en by alltför lätt.

För att snabbt få apelsinerna till Palma för att därifrån skeppa vidare ut i vida världen fick man ta sjövägen som var det snabbaste alternativet. Transport landvägen tog minst 10 timmar. På vintern, när apelsinerna plockas, var vägen dessutom riktigt farlig att åka på.
1912 hade invånarna i Sóller samlat ihop tillräckligt med pengar för att bygga en järnväg mellan Sóller och Palma – “Den Röda Blixten”. Lite missvisande då tåget rör sig väldigt sakta.
Idag har man utvidgat sträckningen så man även kan åka från Puerto Sóller till Sóller. Det som tar 10 minuter med bil tar 30 minuter med järnväg. Inte snabbt men charmigt.

DSC_0165 DSC_0163

 

Lördag morgon gick vi upp tidigt för att ta tåget in till marknaden i Sóller. Väl framme var gator och torg fyllda med marknadsstånd och människor. Här salufördes allt från skor till mat.
Det var dessutom Apelsinfestival och byggnaderna vid torget vid kyrkan var utsmyckade med citrusfrukter och på torget salufördes allehanda citrusprodukter; bakverk, juice, och salt med Mandarin-, apelsin- eller citronsmak!

DSC_0173 DSC_0170

 

Puerto Sóller ligger otroligt naturskönt i en bukt där två stora dalar mynnar ut.

DSC_0150

Det är som vanligt här på Mallorca väldigt mycket tyskar och engelsmän. Men även en hel del svenskar och skandinavier. Man är inte så van att höra svenska så man reagerar när man hör sitt modersmål pratas.
På ankarplatsen hade vi sällskap av bl a två isländska båtar, en amerikan, ett gäng fransmän, engelsmän och tyskar. En svenskflaggad båt ligger här också, så vi tog jollen och körde förbi för att säga hej. Blev väldigt förvånade när paret ombord inte var svenskar. De förklarade att de var “båtvakter” medan ägaren var hemma i Sverige. Lite snopet kändes det, men killen var trevlig att prata med.
Vi träffade även Judy och Ian på Pen Azen här, ett härligt par som har en Amel Super Maramu 2000 som är deras 3:e Amel båt. De är ett erfaret seglarpar som seglat runt sydamerikanska kontinenten, seglat i Karibien och ska nu utforska Medelhavet, precis som vi. Det var mycket trevligt att tillbringa en eftermiddag och kväll tillsammans. Många tips och erfarenheter utbyttes. Tack Ian och Judy för att ni seglade ikapp oss!

Hamnen är ganska stor, här finns plats för det mesta i båtväg. Dels dessa söta mallorkinska fiskebåtarna, llaüt,

DSC_0151

dels trålare av olika slag. Undrar varför de har en stor bur över akterdäck?

DSC_0148 DSC_0155

Vanliga segel och motorbåtar en del vackrare än andra

DSC_0158 DSC_0154

 

 

 

 

 

 

 

Också de jättestora förståss

DSC_0011

Vi gissar att jollen som ligger vid aktern är ca 10 meter lång.

Vädret har varit väldigt ostadigt när vi legat här. Regn och åska var och varannan dag. Men vi trivs här. Ett rofyllt stället utan stress, massor av affärer, barer och restauranger.
Sista kvällen här gick vi ut och åt. Vi hittade ett mysigt ställe en bit upp och med utsikt över bukten. Jättegod mat, trevlig personal och inte speciellt dyrt. Bara pluspoäng. Men jag är väldigt glad att jag inte jobbar på den restaurangen. Den var i två våningar. Köket på bottenvåningen och när vi var där satt de flesta gästerna på översta våningen. De hade bord på undervåningen också – på andra sidan vägen! Inte speciellt trafikerad men ändå. Jisses vad den stackars servitrisen fick springa i trapporna den kvällen. Ensam med ca 10 bord att serva.

Read Full Post »

“Tramontana som ligger på nordvästra sidan av ön, kan vara ett farligt område att vistas i. Nuförtiden behöver man visserligen inte riskera att bli överfallen av pirater, och man behöver heller inte vara rädd för att falla offer för bandolers, bergens stråtrövare, på de ödsliga bergsvägarna, men andra faror som är typiska för detta landskap lurar fortfarande överallt.
Den första faran gäller allt som har med tyngdlag att göra. Den som inte själv faller ned, till exempel nedför en brant bergvägg i Torrente Pareis, från en klippa ner i havet eller ner i en klippskreva riskerar i stället att få något i huvudet: lösa stenar eller trädgrenar som vinden slitit av.
Den andra faran här är mer förståelig, men har ändå krävt bestående mänskliga attribut…….. Den faran vi tänker på är kärleken….” Ett citat från boken Mallorca kultur och livsglädje.

Vi har visserligen bara sett bergskedjan från havet än så länge men det vi sett är helt klart fascinerande och frågan är om vi inte fallit för den andra faran.

De sex högsta bergen är mellan 1445 och 1045 meter över havet, medan de flesta ligger på 2-600 m.ö.h.
Det är helt fascinerande att segla längs dessa klippor som stupar rakt ner i havet.
Att segla längs en bergskust gör att sceneriet förändras hela tiden. En klippa ändrar form och utseende allteftersom vinkeln till klippan förändras. Man har alltid något att titta på.

Se själva

DSC_0139DSC_0013  DSC_0014DSC_0137 

 

 

 

 

DSC_0015

 

Högst upp på berget kan man ana ett torn, talaies. Det är utkikstorn som byggdes på 1500-talet för att kunna spana efter pirater så att man hann mobilisera sitt försvar. Varje torn ser två andra torn, dvs ett till vänster och ett till höger om sig.

DSC_0016

Här är Cabo Formentera nordvästra hörnan av Mallorca.

Östra sidan av Tramontana är mycket mjukare i formerna men fortfarande otroligt imponerande.

DSC_0033 DSC_0032 DSC_0029
Puerto Pollenca

Kan det vara att man är uppvuxen/varit bosatt i platta Skåne som gör att man är så fascinerad av berg?

Read Full Post »

Cava Egos kan lite slarvigt översättas till Den egna viken. Och det var precis vad det var.

Vi lämnade Andratx och höger ut ur viken och precis runt hörnet fanns denna lilla vik med turkos vatten, strand längst in och klippor runt om.

DSC_0077

INGA andra båtar! Åååå så skönt kan detta vara sant? Njae en stund iallafall. Vi hann få i ankaret och sjösätta jollen, men vi hann inte kliva i jollen innan första båten kom. Totalt blev det 6 båtar i denna lilla vik och det var helt OK. Det var bara vi och en annan båt som stannade över natten.

DSC_0098

DSC_0097

Mr Murphy måste ju var med också. För att slippa dra upp jollen på stranden så lade vi i ankaret och vadade in till stranden. Jag kontrollerade att linan satt fast i ankaret innan jag slängde i det. Provdrog att det fastnat och knöt sedan fast ankarlinan i jollen.
När vi skulle åka tillbaka och jag drog upp ankaret var linan lite lätt tyckte jag. Mycket riktigt inget ankare i änden på tampen. Attans elände, nåväl det var varmt i vattnet och knappt 2 meter djupt, så jag dök. Men såg inget. Tillbaka till Ladyn hämta cyklop och tillbaka till där vi tappade ankaret. Jonas dök ner och hittade ankaret med en gång!

Frukost i sittbrunnen, solen strålar kav lugnt och ingen annan som stör. Livet är underbart.

Så plötsligt bryts tystnaden av ett förskrämt bräkande. Va, får/getter så här nära bebyggelse? Vi var ju faktiskt väldigt nära Puerto De Andratx. Efter en stund så kommer det ett svarsbräkande och det första lilla djuret blir alldeles ifrån sig. Man kan riktigt höra hur det gråter. Jag spanar längs bergssidorna som är riktigt branta och får till sist syn på det lilla lammet som förirrat sig till fel sida om en mur och nu står på en smal klippavsats och kan varken komma fram eller tillbaka. Det trista med det hela var att varken jag eller Jonas hade en chans att kunna hjälpa det stackars djuret. Vi kunde inte komma till den klippan. Efter en stund tystnar lammet/killingen och jag ser att det har lagt sig ner. Vi drar upp ankaret och fortsätter till Sant Elm/San Telmo/San Elmo.

 

Vi förflyttar oss återigen en förfärlig massa sjömil. Närmare bestämt 6 st. Det är ganska skönt att ha trevliga ankringsalternativ så nära. Men om vi skall stanna i varje så lär det inte räcka med en månad på Mallis…..

Nåväl San Elm/San Telmo/Sant Telm eller vad det det heter, alla varianterna på bynamnet används. Visade sig vara en riktigt mysig liten håla. Uppbyggt kring den lilla bukten enbart för turister men väldigt trevligt. Inga höga hotellkomplex utan mer små pensionat och lägenhetshotell, blandat med köpe-lägenheter.

DSC_0116

San Elm är närmsta hamn till ön La Dragonera som ligger precis utanför. En obebodd ö som från ovan lär se ut som en drake, därav namnet.

DSC_0108
Jag frågade efter en bankomat, och fick ett fniss tillbaka. Bankomat? Här? Näääää då får du åka till Andratx.
Det kan man väl säga är en bra definition: Ingen bankomat = Byhåla

På stranden fanns de obligatoriska strandstolarna/solsängarna. Regnet skvalade och solen lös med sin frånvaro. Men den stackarn som var anställd för att hyra ut stolarna var tvungen att vara på jobbet. När regnet så småningom slutade förstod vi varför han var där. Det tog inte många minuter från det att regnet slutat tills stranden var full av folk.

DSC_0113

Det regnade och åskade och den planerade natten blev tre. Ligger man för ankare spelar det ju inte så stor roll.
Varken jag eller Jonas är så väldigt förtjusta i att vara ute på havet när det åskar så det var inte svårt att stanna kvar.

När väderprognositörerna lovade en dag utan åska, då stack vi vidare norrut. Nu till guldstaden.

Read Full Post »

Andratx hade vi hört så mycket positivt om så vi kände att vi var tvungna att gå dit.
Det finns två hamnar, en kommunal och en privat och ett område med bojar och ett mindre för ankring. Hela calan (som vik heter på spanska) var väldigt smal och det var massor av båtar. Ligga i hamn ville vi inte, någon boj fanns det inte ledig och bra ankarställe hittade vi inte heller, bara ett som var sådär på den östra sidan. Det fick duga och vi droppade ankare. Det var en gungig natt vi fick, så på morgonen beslöt vi att byta ankringsplats. En hel del båtar hade lämnat så det borde finnas plats längre in vid bojarna. Men inte då. Så vi gick ut där vi låg tidigare och la oss på den västra sidan av viken istället. Där låg redan en motorbåt i 45-meters storleken men det var gott om plats för oss och vi låg i vindlä. Där skulle båten ligga tryggt medan vi åkte upp till Andratx by som ligger en halvmil från hamnen.
Jag var nere och skulle hämta något och plötsligt ropar Jonas på mig. Snabbt upp för att kolla vad det var. Jo den stora motorbåten draggade och var bara ca 50 meter från att hamna på vårt fördäck. Inte så roligt. Vi börjar att dra in ankarkättingen för att ta upp ankaret och flytta på oss. Kaptenen på motorbåten var iväg i jollen med en besökare och de som var kvar hade inte behörighet att köra båten. Så det var lite stressigt. Kaptenen kom tillbaka strax innan vi fick upp ankaret och han satte nog nytt rekord på sträckan jolledäck till styrhytt. Han fick snabbt kontroll på båten som tur var.

Vi valde att lämna Andratx………

Read Full Post »

Efter att ha legat i hamn i några dagar längtar vi ut till friheten så det är med lätt hjärta vi lämnar Palma och går väster ut.

Det är tätt med ankarvikar och vi väljer en som ligger ganska nära, Portals Vells. En vik som enligt piloten bara var tillgänglig från vattnet. Men så var inte fallet. Numera så går det en väg till viken och de små stränderna var fulla av badgäster. Men å andra sidan så var även den lilla viken proppfull av båtar. Övervägande delen var motorbåtar. Stora sådana

DSC_0042

Naturen runt viken var spännande med en massa grottor, vissa var nog tillverkade av människan, har svårt att tänka mig att naturen gör fyrkantiga öppningar.

DSC_0047

Andra grottor får en att tänka på örnar

DSC_0046

Sedan har nog vinden gröpt ur sandstenen i klippan mittemot de fyrkantiga grottorna.

DSC_0048

Många av motorbåtarna var så stora att de hade besättning. T.ex den motorbåten som ankrade väldigt nära oss. Ägaren hade en flickvän med sig ombord och den stackars killen som var kapten på båten hade en urtråkig dag, med att bara vänta på att få köra tillbaka båten. Att han dessutom ville hålla sig ur vägen, utan att lämna båten var nog inte så lätt.

Vi såg många olika båtar under de två dagar vi låg i viken

DSC_0029

Rib med jolle

DSC_0044

Överfylld katamaran. Det såg nästan farligt ut.

DSC_0039

Kille med hund i kanot.

Nej nu vill vi till något mer enskilt. Upp med ankare och segel och iväg.

Read Full Post »

Older Posts »