“Tramontana som ligger på nordvästra sidan av ön, kan vara ett farligt område att vistas i. Nuförtiden behöver man visserligen inte riskera att bli överfallen av pirater, och man behöver heller inte vara rädd för att falla offer för bandolers, bergens stråtrövare, på de ödsliga bergsvägarna, men andra faror som är typiska för detta landskap lurar fortfarande överallt.
Den första faran gäller allt som har med tyngdlag att göra. Den som inte själv faller ned, till exempel nedför en brant bergvägg i Torrente Pareis, från en klippa ner i havet eller ner i en klippskreva riskerar i stället att få något i huvudet: lösa stenar eller trädgrenar som vinden slitit av.
Den andra faran här är mer förståelig, men har ändå krävt bestående mänskliga attribut…….. Den faran vi tänker på är kärleken….” Ett citat från boken Mallorca kultur och livsglädje.
Vi har visserligen bara sett bergskedjan från havet än så länge men det vi sett är helt klart fascinerande och frågan är om vi inte fallit för den andra faran.
De sex högsta bergen är mellan 1445 och 1045 meter över havet, medan de flesta ligger på 2-600 m.ö.h.
Det är helt fascinerande att segla längs dessa klippor som stupar rakt ner i havet.
Att segla längs en bergskust gör att sceneriet förändras hela tiden. En klippa ändrar form och utseende allteftersom vinkeln till klippan förändras. Man har alltid något att titta på.
Se själva
Högst upp på berget kan man ana ett torn, talaies. Det är utkikstorn som byggdes på 1500-talet för att kunna spana efter pirater så att man hann mobilisera sitt försvar. Varje torn ser två andra torn, dvs ett till vänster och ett till höger om sig.
Här är Cabo Formentera nordvästra hörnan av Mallorca.
Östra sidan av Tramontana är mycket mjukare i formerna men fortfarande otroligt imponerande.
Kan det vara att man är uppvuxen/varit bosatt i platta Skåne som gör att man är så fascinerad av berg?