En av öarna i ögruppen Balearerna är Minorca, den ligger ca 12 timmar segling norr om Mallorca och dit begav vi oss. Vi var här 2011 oxå, men då bara i Mahon , blev förälskade i ön och bestämde oss för ett andra besök så här är vi nu.

Vi började med sydsidan. Hela ön är väldigt bergig och det finns massor av små vikar, eller fjordar kanske man kan kalla dem. De flesta är så små att man måste antingen ankra med för och Vi seglade vidar väster ut längs sydkusten. Hittade en lååååång sandstrand och med en udde i östra delen, där kröp vi in och ankrade upp för natten. Vi hade 3 franska båtar som sällskap. Samt några 1000 på hotellet på beachen.

Jonas dök ner och kollade ankaret. Inte för att det behövdes men jag tyckte att bottnen såg så stening ut så bara för säkerhetsskull. Jodå där var massvis av sten och de områden som jag trodde var sjögräs var stora klippblock täckta med sjögräs. Men vi hade lyckats lägga ankaret och kättingen i en smal gång av sand. Så, så länge båten inte vred sig skulle allt vara OK. Men det är klart att båten rör sig. Vinden ändrar ju riktning hela tiden, på morgonen konstaterade vi att kättingen låg rakt över det steniga området och riskerade att fastna mellan stenar. Vi lämnade ganska så snart.

Kusten är fascinerande med sandstensklippor som formats av väder och vind under 1000-tals år. Grottor och vikar som kittlar ens fantasi.

 

Och fantasi det har en del byggherrar

Medan andra har is i magen….

Så kom vi då fram till vårt nästa stopp, Cala Galdana. En av de större vikarna och därför även mycket populär. När vi kom så var det väl inte så värst många båtar, även om vi tyckte det. Men det skulle bli värre.

Vad sägs om att ligga med 5-10 m mellan båtarna?

Båten i förgrunden är en Amel Sharki. Väldigt trevlig modell.

Vi låg och fightades om utrymmet med en liten Bavaria 31 fot. Besättningen hade gått i land och när vinden vred så höll vi på att krocka med den ett antal gånger. Vi tog in på vår kätting men det hjälpte dåligt. Jonas dök ner och kollade så att vi inte hade dragit upp vårt ankare när vi kortade av kättingen och passade på att kolla Bavarians ankare också. På 8 m djup låg han med 15-20 m kätting. Inte konstigt att vi hela tiden höll på att krocka med honom. Så vi bet i det sura äpplet och tog upp vårt ankare och flyttade längre ut, till mynningen av viken här ska vi väl få ligga i fred iallafall. Ha! trodde vi. Nä, nu öppnade vi upp för andra att ankra långt ut. Båtar som aldrig i livet skulle ligga så långt ut annars vågade sig nu ut till oss. Det dröjde inte länge innan vi hade det lika trångt igen. Suck. Men det trista var att under natten så vred vinden så vi låg med bredsidan mot dyningen. Blev inte mycket sova den natten. Jösses vad det gungade, så på förmiddagen när många hade lämnat viken, flyttade vi lite längre in så vi fick lä från dyningen iallafall.

Men man förundras över folks beteende. Om jag ligger på en trång ankarplats, så tar jag på mig badkläder när jag skall bada och duschar gör jag nere i båten. Men inte här. Fransoser har jag ju berättat om tidigare. Här får de sällskap av spanjorer och tyskar som springer omkring sprittsprångande nakna på båtarna och duschar helt ogenerat på akterdäck. Ja, ja, jag vet. Jag behöver inte titta. Men man kan ju inte sitta och titta ner i durken hela dagen.  Jag badar också gärna näck, men inte om jag har fullt med andra båtar omkring mig.

Vi träffade en trevlig italienskt par som seglar i en Amel 54, modellen efter vår. Now or Never, de är på väg till Karibien så det blev en sen kväll med massor av prat om vin, Italien, mat, Karibien och segling. Tack GP och Mara för en jättetrevlig kväll!

 

IN ENGLISH

One of the islands in the Balearic is Minorca, it is about 12 hours sailing north of Mallorca . We were here in 2011, but only in Mahon and fell in love with the island and decided a second visit so here we are.

We started with the south side. The whole island is very mountainous and there are lots of small bays or fjords maybe you could call them. Most are so small that one must either drop the bow and stern anchor or anchor in the bow and then lines ashore. When we arrived, we had  three possible coves to spend the first night in. But jeez what they were small, and what many boats that had squeesed them self in. So we sailed west along the south coast. Found a looooong beach with a cape in the eastern part, which we crept in under and anchored for the night. We had three French boats as company. As well as some 1000 in the hotel at the beach.
Jonas dived down to check the anchor. Not that it was needed but I thought it looked as it was a lot of stones on the bottom, so just for safety’s sake. Oh yes, there was lots of stones and the areas that I thought were seaweeds were large boulders covered with sea grass. But we had managed to lay anchor and chain in a narrow aisle of sand. So, as long as the boat doesn’t move, everything would be OK. But it is clear that the boat is moving. The wind changes direction all the time, so in the morning we found that the chain was right over the rocky area and the risk for it being caught between the stones was high. So we left quite so soon.

 

The coast is fascinating sandstone rocks shaped by wind and weather during the thousands of years. Caves and coves that tickles the imagination.
   

And imagination, some builders has a lot of that

While others have a cool head ….

Then we arrive at our next stop, Cala Galdana. One of the major bays and therefore also very popular. When we arrived it was not that many boats, although we did thought so. But it would be worse.
How about having 5-10 m between the boats?

The boat in the foreground is a Amel Sharki. Very nice model.

We fought for space with a small Bavaria 31 feet. The crew had gone ashore and when the wind turned we almost bumbed into each other a number of times. We took in part of our chain but it didn’t help much. Jonas dived down and checked that we not had pulled up our anchor when we shortened the chain and took the opportunity to check Bavarian anchor as well. It was 8 m deep and they had only put out 15-20 m of chain. No wonder we constantly kept on bumping into him. So we bit the bullet, took up our anchor and moved further out, to the mouth of the bay here we didn’t have so many others around us. Ha! we thought. Nah, now we opened up a new area of anchoring.  Boats that never in their life would be so far out otherwise joined us now. It was not long before we had equally crowded again. Sigh. But the sad was that during the night as the wind veered we were laying long sides to the swell. Did not get much sleep that night. Jeez what it rocked, so in the morning when many had left the bay, we moved a little further in so we had shelter from the swell anyway.

But I am so surprised at people’s behaviour. If I am on a narrow anchorage, I put on my bathing suit when I should swim and I would shower inside the boat. But not here. Frenchmen have I told you about earlier. Here they are joined by the Spaniards and Germans completely running around totally naked on the boats and showers undisturbed on the aft deck. Yes, yes, I know. I do not have to look. But you can not sit and look down at the floor all day. I also love to bathe nude, but not if I have lots of other boats around me.

 
We met a nice Italian couple who sails an Amel 54, the model after ours. Now or Never, they are on their to way to the Caribbean so it was a late night with lots of talk about wine, Italy, Food, Caribbean and sailing. Thank GP and Mara for a great evening!