St Barths ligger strategiskt väl placerat i mitten av de Yttre Antillerna (Lesser Antilles) och ansågs mycket värdefull då ön har många och väl skyddande vikar, så Spanjorer, Fransmän och Britter har utkämpat många strider om ön. St Barths har varit fransk sedan 1600 talet. Under den franska tiden så var ön en bas för piraterna som kom hit för att spendera sina tillförskansade pengar. Den mest berömde av dessa pirater var Captain Montbars, en fransman som var så förbannad på spanjorerna över vad de hade gjort mot urinvånarna på ön att han bestämde sig för att hämnas . Han lyckades så bra att han fick smeknamnet ”Montbars Utrotaren”. Han lär ha försvunnitiI en orkan och man tror att hans skatter finns gömda här på ön, men mest troligt är att han slösade bort sin surt förvärade slantar.

År 1784 fick Sverige ön av fransmännen  i utbyte mot att de fick rätt till att utnyttja Göteborgs hamn fritt. Vi regerade over ön till 1878 då vi sålde tillbaka den till Frankrike. Men än idag kan man se spår av Sverige, gatuskyltarna är på franska och svenska och vissa gatunamn har svensk anknytning.

Idag så är St Barths en tummelplats för de rika (liksom för piraterna för några hundra år sedan) och det märks på båtarna, butikerna och restaurangpriserna. Butikerna saluför de flesta märken oavsett om det är kläder, skor eller juveler. Första dan här blev det lunch på stan, den absolut dyraste lunchen jag någon sin ätit. Varsin hamburgare med pommes och tre st 33cl öl 53 €! Hamburgarna var supergoda med 19€ st var i häftigaste laget. Ann o Tony var på en annan restaurang och beställde varsin fatöt, 9,50 € styck! Nej det är inte en ö som passar våra plånböcker, tur att man har köket med sig och en relativt välfylld kyl o frys.

Men det är gratis att fönstershoppa och det har vi gjort. Herre jisses vilka smycken. Svart/Grå pärlor på lädersnöre finns i vart och vartannat skyltfönster och de är läckra här är ett.

Men ön måste ju bestå av mer än Gustavia. Så vi hyrde var sin scooter!

Ujujuj har inte kört sådan tvåhjuling sedan 15-års åldern. Hur skall detta gå? Det gick galant! Lite pirrigt de första kilometrarna ut ur staden men sen var det bara fullt ös. Fast jag har nog tappat känslan för fart. 30 km/tim kändes alldeles förfärligt fort.

En karta över ön kan kanske vara på sin plats. Det finns gott om stränder på ön, alla är inte badbara. Stenigt och för kraftig dyning. Här är en vik på sydsidan, Anse de Grand Fond. Stranden bestod av stora stenar och avbrutna koraller. Dyning och vågor verkligen dånade in i viken.

Vi for vidare till Saline, som visade sig vara ett gäng saltdammar, dvs man pumpade in saltvatten som fick dunsta och så ”skördade” man saltet. Det luktade inte speciellt gott. Men där vägen slutade var det en skylt med badstrand och under en varning om att det var farligt att bada där. Det kittlade vår nyfikenhet så vi gick dit. Först uppför en stenig/bergig sandig backe,

på toppen hängde en gäng Cola burkar. Det var askkoppar som man skulle ta med sig ner till stranden istället för att fimpa i sanden och för att sköldpaddorna inte skulle äta upp fimparna. Smart!

Här kände man sig nästan som hemma. Vilken strand, vilken beach! Men vi förstod varningarna, vågorna och dyningarna var kraftiga och de bröt strax innan strandkanten. Kunde nog bli ordentligt baksug där. Vi stannade för en ölpaus på en restaurang och sedan fortsattevi  tillbaka mot flygplatsen.

Detta är nog en av de mest spektakulära flygplatser jag sett. Den trafikeras endast av små propellerplan. Inflygningen är över en väl trafkerad väg och sedan ett stup så ligger landningsbanan ca 50 meter ner.

Jag  står alltså på vägen och tar kortet!

Så kom det ett flygplan för att landa

När vi hade stoppat ner kamerorna igen kom nästa flygplan, han flög något lägre. En bil som var inne i rondellen var ca 1 m från att få hjulen på biltaket!

Färden gick vidare norrut, mot Anse du Colombier. Vägen slutade vid en härlig utsiktsplats. Vi är väl kanske 100 möh.

Längs nordkusten österut

Mot inlandet

Bergstoppen längst bort är ca 280 möh

och mot nordväst.

Bukten här heter Anse du Colombier är en riktig naturhamn med fin snorkling och klart vatten. Sköldpaddor och rockor simmar runt båtarna. Här skall vi ligga på boj i några dagar.

Så var det dags att åka hem igen, och Jonas passade på att fånga även mig på bild tillsammans med scootern. Visst är man tjusig i hjälm…….

Men vi var ju tvungna att stanna till vid kyrkogården också, den talar för sig själv. Gravarna är utsmyckade med plast o sidenblommor! Antagligen för att naturliga inte hade klarat solgasset. Men jag hittade inte någon grav som var utan blommor. Ganska häftigt.

Dagen avslutades med en sundowner på Argosea, som inte hade varit med idag.

En lång och händelserik dag började lida mot sitt slut.