Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#naturhamn’

St Barths ligger strategiskt väl placerat i mitten av de Yttre Antillerna (Lesser Antilles) och ansågs mycket värdefull då ön har många och väl skyddande vikar, så Spanjorer, Fransmän och Britter har utkämpat många strider om ön. St Barths har varit fransk sedan 1600 talet. Under den franska tiden så var ön en bas för piraterna som kom hit för att spendera sina tillförskansade pengar. Den mest berömde av dessa pirater var Captain Montbars, en fransman som var så förbannad på spanjorerna över vad de hade gjort mot urinvånarna på ön att han bestämde sig för att hämnas . Han lyckades så bra att han fick smeknamnet ”Montbars Utrotaren”. Han lär ha försvunnitiI en orkan och man tror att hans skatter finns gömda här på ön, men mest troligt är att han slösade bort sin surt förvärade slantar.

År 1784 fick Sverige ön av fransmännen  i utbyte mot att de fick rätt till att utnyttja Göteborgs hamn fritt. Vi regerade over ön till 1878 då vi sålde tillbaka den till Frankrike. Men än idag kan man se spår av Sverige, gatuskyltarna är på franska och svenska och vissa gatunamn har svensk anknytning.

2 1
Idag så är St Barths en tummelplats för de rika (liksom för piraterna för några hundra år sedan) och det märks på båtarna, butikerna och restaurangpriserna. Butikerna saluför de flesta märken oavsett om det är kläder, skor eller juveler. Första dan här blev det lunch på stan, den absolut dyraste lunchen jag någon sin ätit. Varsin hamburgare med pommes och tre st 33cl öl 53 €! Hamburgarna var supergoda med 19€ st var i häftigaste laget. Ann o Tony var på en annan restaurang och beställde varsin fatöt, 9,50 € styck! Nej det är inte en ö som passar våra plånböcker, tur att man har köket med sig och en relativt välfylld kyl o frys.

Men det är gratis att fönstershoppa och det har vi gjort. Herre jisses vilka smycken. Svart/Grå pärlor på lädersnöre finns i vart och vartannat skyltfönster och de är läckra här är ett.

3

Men ön måste ju bestå av mer än Gustavia. Så vi hyrde var sin scooter!

4

Ujujuj har inte kört sådan tvåhjuling sedan 15-års åldern. Hur skall detta gå? Det gick galant! Lite pirrigt de första kilometrarna ut ur staden men sen var det bara fullt ös. Fast jag har nog tappat känslan för fart. 30 km/tim kändes alldeles förfärligt fort.

5

En karta över ön kan kanske vara på sin plats. Det finns gott om stränder på ön, alla är inte badbara. Stenigt och för kraftig dyning. Här är en vik på sydsidan, Anse de Grand Fond. Stranden bestod av stora stenar och avbrutna koraller. Dyning och vågor verkligen dånade in i viken.

DSC_0031

Vi for vidare till Saline, som visade sig vara ett gäng saltdammar, dvs man pumpade in saltvatten som fick dunsta och så ”skördade” man saltet. Det luktade inte speciellt gott. Men där vägen slutade var det en skylt med badstrand och under en varning om att det var farligt att bada där. Det kittlade vår nyfikenhet så vi gick dit. Först uppför en stenig/bergig sandig backe,

7

på toppen hängde en gäng Cola burkar. Det var askkoppar som man skulle ta med sig ner till stranden istället för att fimpa i sanden och för att sköldpaddorna inte skulle äta upp fimparna. Smart!

8 10 9

Här kände man sig nästan som hemma. Vilken strand, vilken beach! Men vi förstod varningarna, vågorna och dyningarna var kraftiga och de bröt strax innan strandkanten. Kunde nog bli ordentligt baksug där. Vi stannade för en ölpaus på en restaurang och sedan fortsattevi  tillbaka mot flygplatsen.

Detta är nog en av de mest spektakulära flygplatser jag sett. Den trafikeras endast av små propellerplan. Inflygningen är över en väl trafkerad väg och sedan ett stup så ligger landningsbanan ca 50 meter ner.

11
Jag  står alltså på vägen och tar kortet!

Så kom det ett flygplan för att landa

12 13 14

När vi hade stoppat ner kamerorna igen kom nästa flygplan, han flög något lägre. En bil som var inne i rondellen var ca 1 m från att få hjulen på biltaket!

Färden gick vidare norrut, mot Anse du Colombier. Vägen slutade vid en härlig utsiktsplats. Vi är väl kanske 100 möh.

Längs nordkusten österut
15

Mot inlandet
16

Bergstoppen längst bort är ca 280 möh

och mot nordväst.
17

Bukten här heter Anse du Colombier är en riktig naturhamn med fin snorkling och klart vatten. Sköldpaddor och rockor simmar runt båtarna. Här skall vi ligga på boj i några dagar.

Så var det dags att åka hem igen, och Jonas passade på att fånga även mig på bild tillsammans med scootern. Visst är man tjusig i hjälm…….

18

Men vi var ju tvungna att stanna till vid kyrkogården också, den talar för sig själv. Gravarna är utsmyckade med plast o sidenblommor! Antagligen för att naturliga inte hade klarat solgasset. Men jag hittade inte någon grav som var utan blommor. Ganska häftigt.

19

Dagen avslutades med en sundowner på Argosea, som inte hade varit med idag.

En lång och händelserik dag började lida mot sitt slut.

Read Full Post »

Jaha, då har vi upplevt Hönö Klåva. En praktisk hamn, men mysfaktorn var inte så stor. Vi låg vid vägen, men de andra alternativet nere vid krogarna var inte så attraktivt det heller. Men de hade en ordentlig vattenslang som gjorde att vi fyllde 250 liter på ca 30 minuter istället för ca 1 timme som det brukar ta. Det var även nära till livsmedelsaffären, och det är ju inte så dumt. Vi kastade loss strax före lunch och fick en lugn och fin segling upp till Djupsundsholmarna strax öster om Rörö, position 57 45’ N och 11 38’ Ö. Nu började letandet efter en bra plats att förtöja båten på. Enligt SXKs naturhamnsbeskrivning skulle det vara några bassänger med ett djup på 3 meter vilket skulle passa oss perfekt. Problemet var bara att de var så trånga. Vi hade missat att titta på skalan. Men skam den som ger sig. I med jollen i vattnet, vilket gick alldeles utmärkt med nya jolle-rutschkanan. Jag utrustade mig med ett lod att mäta djupet med och Philip körde. Vi hittade ett bra ställe med ca 4,5 m djup och en liten hylla att lägga landgången på och en förtöjningspinne. Vad vi inte tänkte på var att vi kom ingenstans från den lilla hyllan. Det var alldeles för brant. Smart! Men där låg vi iallafall. Efter någon timme kom en åskby med lite kraftig vind. 2 av 3 förtöjningar lossnade men ankaret i fören satt ordentligt. Så det blev till att ta jollen och ro iland tamparna igen. Denna gång fick vi fast dem ordentligt med hjälp av 1 kil och en sten. Lite spänning måste man ju ha, eller hur? Kvällen tillbringades tillsammans med Robin, Emmas och Philips skolkompis. Lagom som Robin skulle köra hem med sin lilla styrpulpet kom nästa åskoväder, så han fick vänta en stund med att köra. Det blev inget bad idag, alldeles för många brännmaneter.

Read Full Post »

En underbar upplevelse när man ligger i en naturhamn, är när man vaknar och det är alldeles tyst och stilla. Vattnet som en spegel, solen har varit upp någon timme, en fågel kommer glidande strax över vattenytan spanandes efter fisk. Att då ta sin kopp kaffe och sätta sig på däck eller i sittbrunnen och bara vara. Det är livet!

När övriga hade stuckit upp sina nymornade ansikten från båtarnas innandömmen flyttade vi från ankarplats/boj till en klipphäll. Vi med aktern emot och landgången i land. Det känns mycket konstigt, men man börjar vänja sig.

Idag kommer min kära syster, Marianne, för att hälsa på i några dagar medan Cajsa spelar golftävling i Karlskrona. Marianne kom med färjan från Järavik och hämtades vid bryggan av Philip i jollen. Det var betydligt närmare än att gå landvägen.

Jonas, Bengt o Philip fiskade i kväll igen, denna gång blev det 3 stora abborrar.

Onsdag 22/7
Vi kastade loss för att Marianne skulle få komma ut på havet också, inte bara sitta i båten vid land. Vi vinkade hej då till Freedom och tog en 2-timmars tur bort mot Karlshamn och tillbaka. Kära syster såg ut att njuta väldigt.
På vägen ut från Tjärö körde Philip med jollen och en kamera och tog många fina bilder på vår båt när vi seglade. Sådana bilder är lite svåra att få annars.

När vi kom tillbaka gick vi till Pälla krok på sydsidan istället. Det är en liten vik som ligger väl skyddad för de flesta vindar. Vi var lite veliga med hur och var vi skulle ligga. Så vi började med att lägga ankare, 2 gånger innan vi hittat ett bra ställe. Sedan tog Philip jollen och rekade inne vid klipporna, där vi har legat tidigare var upptaget, och det såg bra ut så upp med ankaret igen och in till klippan med aktern först och landgången i land.
Chip tyckte att det var ett toppenställe, han kunde bada alldeles på egen hand. Och det gjorde han. Även Philip badade, han testade vår Free Diver, en anordning som gör att man får luft medan man dyker. Apparaten står på däck, ett litet fusk-alternativ till riktig dykutrustning. Vi har ca 10 m slang så djupare kan vi inte dyka.
Nåväl, Philip upptäcker att vi har 5 cm under kölen….. Suck flytta båten igen! Jag o Marianne tog en promenad med Chip och killarna flyttade båten. När vi kom tillbaka låg hon för ankare en bit bort och Jonas kom och hämtade oss med jollen.

Read Full Post »