English Harbour är ett gammal engelsk varv, ett hurricane hole och en värdelös ankringsplats.

I går kväll lyckades vi efter ett antal försök att få ordentligt fäste med ankaret. Men i morse när en katamaran lämnade så tänkte vi få en lite bättre plats, vi låg lite för långt ut i farleden för att vi skulle vara nöjda. Sgat och gjort, upp med ankaret och bort till den lediga platsen. Efter 3 försök när ankaret bara studsade på bottnen gick vi tillbaka till vår gamla plats. Men inte ens där fick vi grepp med ankaret. Mycket irriterande. Vi löste problemet genom att gå över till grannviken istället, Falmouth. En mycket större vik men även med många grundflak och rev så man får tänka sig för. Här fick vi bra fäste med en gång.

Vi hade stämt träff med Richard o Kay på Atalanta i English Harbour så dinghen in till land och sedan en snabb promenad till English Harbour.
Vi har varit här några gånger tidigare, men nu är första gången som det är massor av stora fina skepp här. Vi går runt i hamnen och tittar förundrat på de stora och vackra båtarna.

Den här stackaren hade fått masthaveri på den aktre masten.

Sen var det dags för vår riktiga promenad. Ut mot det gamla fortet och sedan ut i terränglådan och uppför ett berg.

Det var en spännande sträcka upp för berget, på vissa ställen så brant att man nästan fick krypa. Underlaget var lite förrädiskt med rullgrus så man fick gå försiktigt.

Utsikten var helt fantastisk

Freeman Bay, där vi försökte ankra        English Harbour

Den vita två mastade precis där vattnet börja, är Lady Annila. Bpten framför med ett orange segel heter Ruth och kommer också från Sverige.

Getter var det gott om och när vi nådde toppen var det riktigt ökenlandskap, torrt och kargt. Men några blommor lyste upp tillvaron.

Är man liten vovve som tycker det är kul att jaga getterna så blir man så trött och matte sätter på kopplet igen.

Efter ca 1,5 timme var vi tillbaka i civilisationen igen och vi pustade ut på baren i marinan ett tag innan vi åkte tillbaka till båten igen..