Syrakusa som vi landad i efter överseglingen från Grekland är en ganska så stor stad. Den är tydligt uppdelad i två delar, nya och gamla. Där gamla staden är fylld av gamla charmiga hus, parkliknande anläggningar med gamla romerska eller grekiska fornlämningar, ett fort och en stor frukt och grönsaksmarknad. Nu var det sen eftermiddag när vi kom upp i stan och marknaden hade stängt för dagen. Trist.

Så vi tog tag i ett annat viktigt uppdrag. Att fixa ett Mobilt Internet så att vi kan komma i kontakt med omvärlden igen. Enligt uppgift skulle det finnas en Vodafone butik väldigt nära där vi hade landat jollen. Vi hittade alla andra operatörer men inte Vodafone, så då valde vi Italiens motsvarighet till Telia – TIM. Vi ordnade med ett 10Gb abonnemang till vår router och ett 1Gb till min iPhone.

Efter slutfört uppdrag så bestämde vi oss för att lämna Syracusa. Vattnet i viken såg inte så trevligt ut, så vi beslöt oss för att gå lite norrut, mot Catania. Hittade en liten by med en trevlig ankarvik, Brucoli.

Nästan varje hus hade mycket dekorativa fasadmålningar. Antagligen av byns alldeles egna konstnär.

I deras lilla hamn hade de samlat strandfynd, undrar just om inte konstnären är inblandad i detta oxå.

Här låg vi i två nätter, hade tänkt att stanna längre men en otrevlig dyning rullade in i viken så vi gungade förfärligt mycket. Vi tog upp ankaret och gick till Catania istället. Philip skulle flyga därifrån dagen efter.

I Catanias stora industrihamn finns det tre små marinor. Jag greppade telefonen och ringde dem en efter en och frågade på min stapplande italienska om de hade en båtplats åt oss. Men inte då. Fullt i alla tre. Vi tittade lite snopet på varandra. Vad gör vi nu??? Men precis utanför en av pirarmarna låg det två andra båtar för ankare, så vi lade oss där vi med.

Den största pirarmen skyddade oss från dyningen och vattnet var helt OK att bada i.

Vi fick en lugn och trevlig sista kväll med Philip. Snyft, nu dröjer det innan vi ser honom igen. Men vi har haft nästan tre veckor tillsammans denna sommar och det har varit helt underbart.

Dagen efter körde Jonas in Philip med jollen så att han kunde ta en taxi till flygplatsen och när Jonas var tillbaka på båten igen så plockade vi upp ankaret och gick tillbaka till Syracusa.
Vi måste in i en TIM butik och få ordning på vårt abonnemang också behöver vi fylla på förråden lite grand. Affären som fanns i Brucoli var nog den minsta jag sett, och sortimentet var med andra ord inte så stort. Vi lyckades bara köpa ägg, ost och bröd där.
Internetabonnemanget till routern är ett stort problem. Jag lyckades registrera oss och fixa allt som skulle fixas, men lik förbaskat så används inte de 10Gb som vi köpt, utan pengar som vi måste sätta in på vårt TIM konto går åt till surfningen. Jonas lyckades hitta en tjej på kundtjänsten som talade engelska, men inte tillräckligt bra för att förstå våra problem eller hitta en lösning åt oss. Man kan fylla på kontot via deras web-sida, men varje gång så får jag att transaktionen inte gått igenom och jag har inte sett några uttag på bankkontot men ändå så har vårt TIM konto fyllts på. Jag fattar ingenting. Tyvärr så fattade TIM-tjejen i butiken inte heller någonting mer än att vi använt fel APN-kod (en sorts elektronisk adress) och att det var grunden till våra problem. Hon hjälpte oss även med att betala in 10 E på TIM kontot, eftersom det måste finnas pengar där för att det skall fungera överhuvudtaget.
Tillbaka till båten, och fortsatte pula med vårt abonnemang. De 10E som vi betalat in i butiken fick vi aldrig in på vårt TIM konto, men de totalt 30 E som jag betalt med kortet via internet kom in. Trots att transaktionen inte accepterades??….Men skitsamma nu funkar det iallafall. Fast det var nog det dyrast månadsabonnemanget hittills. Totalt 75 E istället för 25 E det skulle kostat…….

Handlat mat fick vi i allafall. Eller nästan iallafall. Vi gick upp till frukt och grönsaksmarknaden som vi missade förra gången. Åååååå vilket ställe! All frukt och grönt du kan tänka dig. (Utom gurka för det finns varken i Italien, Spanien eller Portugal) Alla stånden var utomhus längs en gata, i husen bakom stånden fanns det pytte små hål-i-väggen-butiker. Fiskhandlare, slaktare, Charkuterier, vin, kryddor. Det var bara att botanisera. Tillslut gick vi in till en av Charkuteristerna och blev expedierade av ägaren själv. En supertrevlig farbror som kunde lite lite engelska. Ungefär lika mycket som jag kan italienska. Men vi lyckades förstå varandra. Lunchen skippade vi den dagen, för han bjöd på smakprov på en brödbit på allt som vi ville köpa. Efter en stund fick vi även varsitt glas med vitt vin. Nöjda gick vi därifrån med charkuterier för åtminstonde en vecka framåt. Synd bara att Philip missade detta för han hade velat köpa med sig Prusciutto Crudo. Det hade han hittat där.

Tillbaka till båten med alla godsakerna, slängde in det i kylen och tillbaka i jollen för att leta reda på Supermarketen. Vi hade fått en mycket bra vägbeskrivning så det var inga problem att hitta. Problemet var bara att butiken var stängd! En vanlig fredag kl 11.00 på förmiddagen. På ett av jalusierna stod en lapp “Aperto Lunedi – Sabato 0930-2000” Dvs Öppet Måndag – Lördag 0930-2000. Snopet tittade vi på varandra och konstaterade att det var tur att vi inte var i akutbehov av livsmedel. Vi vände på klackarna och åkte tillbaka till Ladyn, plockade upp ankaret och fortsatte längs Siciliens sydkust.

Nu ska jag plocka fram italienska kursen igen. Eftersom italienarna uppenbarligen inte kan engelska, så måste jag bättra på min italienska.

Ciao!