Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#Costasmeralda’

Det var ju alldeles förfärligt vad jag är dålig på att uppdatera bloggen. Här krävs upprättning i ledet. Enda ursäkten är att det händer inte så mycket.

Efter att Mistralen kom och hälsade på för ungefär en vecka sedan har vi haft lite sämre väder. Det har blåst ganska mycket och vi har till och med fått både regn och åska vilkt gjort att vi legat ganska mycket stilla. Det verkar som om det dåliga sommarvädret i norra Europa smittar av sig. Varmt har vi visserligen fortfarande men av någon underlig anledning börjar man frysa vid ca 23 grader. Man har nog acklimatiserat sig ganska bra.

Vi har hittat underbara ankarvikar, tyvärr har även andra hittat dem, men det får man leva med. Bara de ankarar på mer än 50 meters avstånd är jag glad. Italienarna har annars en förkärlek till att ankra så nära andra båtar som möjligt. Rekordet hittills är 19 meter ifrån oss. Det slutade med att vi som låg där först fick plocka upp vårt ankare och ankra om på morgonen när vinden vände. Morgonen det var alltså omkring 5.

Cala Volpe var intressant, det var en liten vik innan för Mega-yacht parkeringen. Viken var ganska smal och en del var avspärrat för vattenskidåkning och mittemot var det för grunt. Så vi lade ankaret precis vid avgränsningen, som de andra båtarna hade gjort. Vad vi inte räknat med var att hamna vid Tenderbåts E4. Dvs Mega-yacht invånarna som skulle in till hotellet och sedan tillbaka. Tendrarna gick skytteltrafik så det var ganska så bullrigt. Vår stackars ankarboj gillade de inte. Den lyckades ju ligga mitt i vägen, så den blev påkörd ett antal gånger. Rena turen att ingen fick linan i propellern.

Vi hittade även wind- och kite-surfarnas vik. Strax efter La Maddalena öarna hittade vi denna ganska stora vik med fullständigt våglä men inte vindlä. Den dagen vi kom var det säkert ett 50-tal surfare ute. Både med och utan kite. Faktiskt första gången sedan vi lämnade Sverige som vi träffat på surfare. En kille, ca 35 års åldern, var nog den ivrigaste. Tror att han surfade mer eller mindre 8 timmar i ett sträck. Sanslöst.

DSC_0047

Här dök det även upp ett gäng, vad vi tror, scout båtar. De kunde verkligen viken och hade en liten egen ankringsteknik.

DSC_0050

Nordöstra sidan av Sardinien är helt klart den rikaste och mest välmående regionen på Sardinien. Det märktes mycket tydligt när vi kom till Porto Torres. En sanslöst trist stad och fattig. Husen var de mest fallfärdiga vi sett på ön. Marinan var välbesökt, kan vara för att det varnades för en styvkuling med stormbyar. Sista timmen innan vi var framme började det blåsa ganska ordentligt (runt 15 m/s) De andra 8 timmarna gick vi för motor. Väl innanför hamnpirarna fick vi vänta på marineron. Han skulle hjälpa en kille med motorproblem först. Under tiden började det regna. Ösregna. Som tur var var det varmt så det var regnjacka, shorts och barfota som gällde. Mina stackars tår såg ut som om de legat i blöt i 14 dagar. Har väl aldrig varit med om att få skrynkliga tår av regn…..

Det blåste så kraftigt att vi inte kunde gå in på vår bryggplats. Utan fick lägga oss långsides en liten ponton och vänta på bättre väder. Vinden blåste oss ut från pontonen och att jag fick ca 2 minuter på mig att ändra de förberedda förtöjningarna till en långsides. Jag hann inte riktigt med. Så första försöket höll på att sluta i katastrof. Men Jonas räddade situationen och vi började om. Så när jag väl fått alla tampar på rätt ställe så var det enkelt för killarna på pontonen att knyta fast oss ordentligt. Vinden mojnade lite och vi flyttade in på vår plats. Naturligtvis i ösregn och blåst. När vi var klara så hade det slutat regna och vinden hade mojnat. Det var så dags.

Nåväl nu låg vi i en marina i en stad och jag skulle äntligen få min första italienska pizza! Blev rekommenderad en restaurang av hamnkillen, Cristallo. Men om den var bra eller inte vet vi inte. Vi fick ett bord, varsin meny, en flaska vatten och bröd. Vi läste menyn och maten var väl inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Lite för exklusiv, men nu var vi ju där. Servitören kommer fram till oss och jag börjar beställa på min stapplande italienska. Killen bara tittar på mig, vänder på klacken och går. Sedan såg vi honom bara skynda förbi vårt bord till andra gäster. Beställa fick vi inte trots att vi kallar på honom ett antal gånger. Så vi reser oss och lämnar. Vill dom inte ha våra pengar så krusar vi inte. Vi hittar, vad som visar sig, stadens populäraste pizza. Äntligen fick jag min pizza och den var helt underbart god!

 

Men vi har ett datum att passa så, så snart som kulingen lugnat ner sig lite kastar vi loss och förflyttar oss 10-15 distans norrut till Stintino. Där ankrar vi upp precis utanför hamnen och får en mycket trevlig kväll med live musik inifrån land.

 

 

 

DSC_0025

Read Full Post »

Nu står vi vid ett vägskäl. Höger eller vänster? och för en gångs skull kan vi välja att segla dit vinden blåser. Lite härlig känsla. Så av den anledningen blev det ostkusten norrut. Den är av många ansedd som den vackraste kusten. På sjökortet så ser den ganska “slät” ut, dvs inte så mycket vikar att ankra skyddat i. Men det löser sig säkert, det brukar det göra.

Vi har nu tillbringat en vecka längs denna kust och har varit i många ankarbukter. I början var det en ganska trist kust vi seglade längs med, men ju längre norrut vi kommer desto dramatiskare och vackrare blir det.
Vi har haft tur med vädret, det har inte blåst på kvällar och nätter men däremot från lunch och till ca kl 17-18. Vilket gjort att vi har kunnat segla de flesta dagar och dessutom kunnat segla med vår stora gennacker! Okey, ibland går det inte speciellt fort, men om man skall förflytta sig 10-15 nm så gör det inget om det går lite sakta. Fast under 2 knop då får vi krupp och startar motorn. Ibland blir det ett väldans velande mellan motor och segel. Allt beroende på vinden som måste vila ibland.

De flesta bukterna ser ungefär lika ut, en sandstrand längst in med någon liten bar. Inga affärer. Då är det bra med stor frys och välfyllda lager.

DSC_0004DSC_0055 Men en sak har de alla gemensamt. Det underbara vattnet. Turkost och kristallklart. Att se ankaret som ligger 10-15 meter under vattenytan är inga problem.

DSC_0068

Men det är klart, vissa vikar har något visst. Som en härom dagen med en liten bar längst in som på kvällen tände massor av lyktor och spelade härlig musik. Det var så stämningsfullt och vackert. Tittade vi åt andra hållet så såg vi för första gången ljus från bebyggelse. Vi har kommit till Costa Smeralda! Ett turistprojekt som drogs igång av Aga Kahn för en massa år sedan för att locka turister till Sardinien. Ja, inte vilka turister som helst, utan de med tjocka, riktigt tjocka, plånböcker. Och han verkar ha lyckats!
Byggprojektet har verkligen lyckats, för alla hus (eller 98% iallafall) har byggts på ett sådant sätt att de smälter in i omgivningarna så att de inte märks.

DSC_0119

DSC_0121

DSC_0039

Här finns inga gigantiska hotell-komplex som på Spanska sydkusten och på Mallorca. Hotellkomplex finns det säkert men de är inte byggda på höjden och man märker inte att det är hotell.

 

Båtarna här är ett kapitel för sig själv. Helt plötsligt känner vi oss som en liten jolle. Visst finns det båtar som är mindre än oss, men de är inte speciellt många. De flesta båtarna är dessutom motorbåtar och väldigt få är under 20 meter. Vissa ser på håll ut som passagerarfärjor!
En gigantisk motoryacht (ca 100 m lång) som vi seglade förbi, såg ut som om han hade en uppblåsbar rutschkana från mellandäck ner i vattnet.

DSC_0087

En annan som var 113 m lång hade en stor segelbåt på däck och en helikopterplattform. Segelbåten var säkert 55-60 fot. På sidan av båten hade de en utfällbar badplattform med soltak, och på badplattformen i aktern stod det parasoller (hopfällda när vi seglade förbi)

DSC_0109

Vi hittade även en Mega Yacht-parkering, för dagtid. Det fanns även bojar som de kunde använda istället för att ankra. Det såg ganska läckert ut, där låg dessa giganter på rad och framemot kvällen tog de upp ankaret och tuffade hemåt. Som på en given signal.

Det är föresten mer regel än undantag, att man kör ut till badviken på förmiddagen och tillbaka till hamnen igen på eftermiddag/kväll. Väldigt få stannar över natten.

På de flesta ställen vi ankrat upp har vi varit det exotiska inslaget. Folk har kört runt oss i sina jollar och tittat, folk på stranden har hyrt trampbåtar och trampar runt oss. En kvinna tog mod till sig och frågade om vi seglat ända från Sverige. Jo, det hade vi ju. Men sa hon, har ni seglat hela vägen runt? Jo det kunde vi ju inte heller förneka. Hon översatte snabbt till italienska för sina kompisar och de blev helt klart imponerade och stämde upp i en spontan applåd.
Undrar om de trodde att vi seglat hela vägen i ett sträck……
Men själva tycker vi nog att de båtar som flaggar med Österrikisk eller Schweizisk flagg har gjort en större bedrift att komma till Sardinien…..

Att båtar draggar blir ju ganska vanligt, eftersom det är så många som ankrar. Här om dagen ankrade vi upp bakom en Österrikisk(!) motoryacht (40 m) som helt klart hade besättning om bord. Efter tag låg den jämsides med oss och kapten (syntes på klädseln) stod lugnt kvar på nedre akterdäck med armarna i kors och tittade på omgivningarna. Då hade han draggat ca 150 meter. Fast när han upptäckte oss fick han lite bråttom till bryggan för att ankra om båten.

En annan båt som ligger bredvid oss, där är ungarna ute med gummijollar och surfingbrädor och pappa tar fram löparbandet och joggar en halvtimme uppe på flybridge. Hustrun går omkring och ser vacker ut.

Badar gör vi ett antal gånger per dag. Det händer även att vi gör badstopp under resan. Lufttemperaturen ligger runt 35 grader och vilar vinden så blir det varmt. Då är även ett dopp i 26 gradigt vatten svalkande.

Sedan kan vi rapportera att det är inte att rekommendera att spilla rått ägg i kökslådan. Speciellt inte om den är klädd med syntetiskt fluff-tyg för att minska skramlet. Ägget har en tendens att lukta efter några timmar……..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DSC_0129

Read Full Post »