Nu har vi flyttat på oss. Ja, för några dagar iallafall. Vi lyckades få upp ankaret från viken utanför fiskebyn Culatra och transporterade oss några timmar längre österut. Till floden Guadiana som även är gränsen mellan Portugal och Spanien. Vi förblev Portugal troget och lade till i Vila Real de Santo António. Jisse vad det kändes konstigt att ligga vid en brygga. Men skönt också.

Husen bakom båtarna är Ayamonte i Spanien

En del vet inte i vilket land de hör hemma…….

Bron som förbinder Portugal med Spanien, eller tvärt om…..

När vi kom hit blev vi tredje svenska båten i hamnen. Ambike och Maria låg här redan.
Annars är det som vanligt en övervikt av engelska och holländska båtar. Ibland undrar man om England har kvar några båtar, eftersom alla verkar ha transporterat sig ner till Algarve. Fast här i VRSA verkar även holländarna ha ett fäste. Restaurangerna annonserar om genuin brittisk…. och genuin holländsk…. Skönt att slippa “Äkta Svenska Köttbullar”.

Staden skiljer sig från de tidigare städerna vi besökt. Husen har inte den typiska Portugisiska touchen med arabiska inslag. Nej här är husen mer av spansk karaktär. Vilket kanske inte är så konstigt. Staden är väldigt “fyrkantigt” uppbyggd. Dvs raka gator som korsas vinkelrätt av andra raka gator. Så av den anledningen känns staden nybyggd. Men det är den säkert inte.

Det är svårt att skilja den ena gatan från den andra. De är otroligt lika

Längs med hamnen går det en relativt stor gata. Där finns några stolpar och det tog ett tag innan jag insåg att det inte var solstolar de hade hissat upp.

Efter nästan en månad till ankare, kändes det skönt att ligga i en hamn. Att få spola bort allt salt och sanddamm från båten var en befrielse. Att dessutom slippa köra dieselgeneratorn 2 ggr per dygn eller att slippa spara på vattnet. Jösses vilka lyxprylar man avstått ifrån.
Jonas har monterat en smart vattenavskiljare. Vilket innebär att när vi ligger i hamn, kan vi använda “land-vatten” direkt i kranen, utan att det har gått omvägen om vattentanken. Så tvättmaskinen har går för fullt. Har känts lite dumt att köra den på watermakervatten.

Vår vistelse här i VRSA blir inte så lång, imorgon går vi tillbaka till Culatra för några dagar. Amelit, en kompisbåt från Malmö, kommer dit och det är sista gången vi träffas innan de går över Atlanten och sedan vidare. Men vi kommer tillbaka! Vi har en lång flod att utforska.

Här är ett vackert gammalt hus, undrar vilken tidsepok det tillhör. Tänk att få kleta dit lite ny färg. Vilket lyft.