Är en förort till Lissabon och även vad Falsterbo är för Malmöborna, strandliv. Stränderna är inte så jättestora, men de är många. Från stranden till centrum är det inte ens ett stenkast, möjligtvis ett missat chip avstånd. Staden är väldigt charmig och väl underhållen. Husen som i övriga Portugal varit ganska nedgångna är här målade i allt från pastell till skrikigt och smyckat med allt från vackra kakelplattor till moderna konstverk.

Och här finns affärer! För den seglare som lider av shoppingabstinens borde detta vara ett Mecka. Inte på grund av skeppshandlare utan på annat onödigt. Som skor, väskor, kläder och krimskrams.

Som seglare kan man välja mellan att ligga i en fancy marina eller i bukten för ankare. Vi valde ankaralternativet (800 kr/dygn kändes som onödigt dyrt). I fredags skulle vi så ta oss in till land. Jollen sjösattes och vi for iväg. Men var i hela friden ska vi göra av jollen. Att bara köra upp den på stranden utan att kunna låsa fast den i någonting kändes inte riktigt bra. Vi vill ju gärna ha kvar jolle o motor.

– Vi kör till marinan, säger Jonas. Sagt och gjort. Vi tuffade dit, förtöjde på baksidan av receptionsbryggan för att inte ligga i vägen. Gick upp till receptionen för att kolla att det var OK. Jodå, det var OK om vi registrerade båten och betalade 5 Euro/6 timmar eller 16 Euro för ett dygn. Vi såg nog ut som fågelholkar båda två. Tackade för oss och gick tillbaka till jollen. Betala för att förtöja en jolle på en plats som inte går att använda till något annat! Aldrig i livet. Tillbaka till båten och fundera. Var gör de andra av sina jollar?
Dagen efter körde Jonas mig till fiskarnas brygga för att släppa av mig så jag kunde handla lite mat. (Vem är det som tömmer kylen hela tiden???) då såg vi att vi kunde förtöja vid den bryggan och ta en läskigt slipprig trappa upp. Så enkelt var det!

På lördagen blev det en gemensam promenad i staden. Jonas börjar äntligen kunna gå någorlunda normalt igen.
Vi hade blivit tipsade av mina föräldrar om att köpa “Chicken Pirripirri”. Vi var lite tveksamma om det kunde finnas kvar, det var några år sedan mor och far var här. Men det fanns! I ett litet utrymme bredvid en restaurang hittade vi stället. Vi gick in och där hade de en gigantiskt stor kolgrill där kycklingar kryddade med pirripirri olja grillades. Naturligtvis tänkte jag inte på att fotografera grillen, var för impad över hanteringen antagligen.
Kyckling var den godaste jag ätit på länge! Så kommer ni hit, leta reda på “Chicken pirripirri”, köp, ät och njut! Men en liten varning, extra pirripirri brukar inte behövas.

En sak jag tänkte på var att när vi grillar kyckling i Sverige så grillas de hela. Här klipper de upp längs bröstbenet och fläker ut med ryggraden som ett gångjärn. Det innebär ju att man kommer åt med kryddor på ett helt annat sätt och att tillagningstiden kortas av.

Vi trivs bra här, och stannar nog några dagar. Känns ju bra att “spara” 800sek om dagen……..