Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#vackrahus’

Cascais

Är en förort till Lissabon och även vad Falsterbo är för Malmöborna, strandliv. Stränderna är inte så jättestora, men de är många. Från stranden till centrum är det inte ens ett stenkast, möjligtvis ett missat chip avstånd. Staden är väldigt charmig och väl underhållen. Husen som i övriga Portugal varit ganska nedgångna är här målade i allt från pastell till skrikigt och smyckat med allt från vackra kakelplattor till moderna konstverk.

Cascais 003  Cascais 007 Cascais 023

Och här finns affärer! För den seglare som lider av shoppingabstinens borde detta vara ett Mecka. Inte på grund av skeppshandlare utan på annat onödigt. Som skor, väskor, kläder och krimskrams.

Som seglare kan man välja mellan att ligga i en fancy marina eller i bukten för ankare. Vi valde ankaralternativet (800 kr/dygn kändes som onödigt dyrt). I fredags skulle vi så ta oss in till land. Jollen sjösattes och vi for iväg. Men var i hela friden ska vi göra av jollen. Att bara köra upp den på stranden utan att kunna låsa fast den i någonting kändes inte riktigt bra. Vi vill ju gärna ha kvar jolle o motor.

Cascais 009
– Vi kör till marinan, säger Jonas. Sagt och gjort. Vi tuffade dit, förtöjde på baksidan av receptionsbryggan för att inte ligga i vägen. Gick upp till receptionen för att kolla att det var OK. Jodå, det var OK om vi registrerade båten och betalade 5 Euro/6 timmar eller 16 Euro för ett dygn. Vi såg nog ut som fågelholkar båda två. Tackade för oss och gick tillbaka till jollen. Betala för att förtöja en jolle på en plats som inte går att använda till något annat! Aldrig i livet. Tillbaka till båten och fundera. Var gör de andra av sina jollar?
Dagen efter körde Jonas mig till fiskarnas brygga för att släppa av mig så jag kunde handla lite mat. (Vem är det som tömmer kylen hela tiden???) då såg vi att vi kunde förtöja vid den bryggan och ta en läskigt slipprig trappa upp. Så enkelt var det!

Cascais 021

På lördagen blev det en gemensam promenad i staden. Jonas börjar äntligen kunna gå någorlunda normalt igen.
Vi hade blivit tipsade av mina föräldrar om att köpa “Chicken Pirripirri”. Vi var lite tveksamma om det kunde finnas kvar, det var några år sedan mor och far var här. Men det fanns! I ett litet utrymme bredvid en restaurang hittade vi stället. Vi gick in och där hade de en gigantiskt stor kolgrill där kycklingar kryddade med pirripirri olja grillades. Naturligtvis tänkte jag inte på att fotografera grillen, var för impad över hanteringen antagligen.
Kyckling var den godaste jag ätit på länge! Så kommer ni hit, leta reda på “Chicken pirripirri”, köp, ät och njut! Men en liten varning, extra pirripirri brukar inte behövas.

En sak jag tänkte på var att när vi grillar kyckling i Sverige så grillas de hela. Här klipper de upp längs bröstbenet och fläker ut med ryggraden som ett gångjärn. Det innebär ju att man kommer åt med kryddor på ett helt annat sätt och att tillagningstiden kortas av.

Vi trivs bra här, och stannar nog några dagar. Känns ju bra att “spara” 800sek om dagen……..

Annonser

Read Full Post »

Vi ligger i Viana do Castello och har alltså lämnat Spanien och seglat in i Portugal. Seglingen var på ca 30 sjömil 5-6 timmar och då vi har Portugisiska nordanvinden med oss fick vi en behaglig slör hela tiden.

Vi hade sällskap från Baiona av ett gäng holländare varav den vi seglade närmast med hette Flying Swan. Då vindarna var till vår stora Genackers fördel hissade vi den och flög ifrån både Flying Swan och de andra holländarna. Lite senare i hamnen tyckte Flying Swan att det var fel att vi hade en svan på vårt segel med hänvisning till sin båts namn. När vi förklarade att vi hette Svanberg förstod han och vi fick tummen upp. De flesta som ser vårt segel och sedan får förklaring till loggan blir lite lätt avis. Hur gör man en bild av namnet Smith? eller Svensson?

komprimerad genacker

Framåt eftermiddagen hör vi plötsligt ett motorljud, Högt sådant och ett ser ett flygplan komma in akterifrån över floden bredvid marinan. Det är ett sjöflygplan som landar, kör 4-500 m i vattnet och går sedan upp. Jaha, tänkte vi. Någon som tränar på att landa på vattnet.
Lite senare ser vi ett otroligt stort rökmoln på himlen som bara blir större. Hmm, det brinner någonstans.
Men det var fortfarande långt från oss så vi brydde oss inte speciellt. De hade säkert en brandkår eller två som kunde ta hand om det hela.

Morgonen efter som kom det här planet igen. Jag tog kameran och gick upp på piren och fick då se att det var ett antal bränder på kullarna på andra sidan floden, men fortfarande långt från marinan. Planet kom in över Eifel-bron, missade bilarna med någon meter, landade på vattnet och lyfte igen. Då fattade jag, planet fyllde vattentankar för att släppa ner över skogsbränderna.

DSC_0039  DSC_0042  DSC_0036DSC_0050  DSC_0079

Viana do Castello då? Ja ytterligare en gammal stad. Men en väldigt välbevarad sådan. Väldigt många av byggnaderna var från 14- och 1500 talet. byggnaderna användes fortfarande, antingen som museeum, stadshus eller något kommersiellt.

DSC_0070 Byggt på 1400 talet för att användas som vandrarhem för pilgrimmerna påväg till Santigao de Campostela.

DSC_0073  DSC_0071 Otroliga stenhuggeri arbeten

Hamnen är liten och ligger innanför en svängbro, som man får öppnad om man kallar via VHFen. Det behövde inte vi, för vi gick nära för att titta in i hamnen om det var lönt för oss eller om vi skulle fortsätta 30 sjömil till och gå till Oporto. Rätt som det var såg vi att bron började öppnas och vi blev in vinkade och anvisade en plats. Platsen var precis så bred att vi fick plats med båten och fendrar på vardera sidan.
Hamnkillen som hjälpte oss bad om ursäkt att han inte öppnade direkt när vi kom, men han var först tvungen att fundera ut var han skulle lägga denna JÄTTEstora båt.

DSC_0080 DSC_0082

Här är nog det varmaste vi haft hittills säkert runt 35 grader. Det är lite svårt att hitta ett skuggigt ställe på båten att mäta ute temperaturen från, men när man sitter rakt upp och ner och svetten bara rinner, då är det varmt. Som tur är kan vi köra luftkonditioneringen på nätterna.

Det har blivit lite av en vana att gå på restaurang sista kvällen i en hamn. Så blev det här oxå. Nu hittade vi en liten familjerestaurang Popo eller Pepo. Hur mysig som helst. Engelska var inte speciellt gångbart, men med lite franska, lite spanska och lite engelska lyckades vi beställa en 2 rätters middag och ett Vino Verdhe Tinto som serverades kallt. Jättegott där, men vi tvivlar på att det skulle vara gott att ta med sig. Det är ju ofta så med de små lokala vinerna att de är jättegoda där men inte någon annanstans. Den här gången kände vi oss inte lurade iallafall.

Read Full Post »