När vi vaknar har vinden lagt sig, det är nästan stiltje så efter frukost kastar vi loss för att gå till Anholt. Det blir 3:e gången i år!
Det blir motorgång de första två timmarna. Ingen vind, men regn. Efter ett tag har det börjat blåsa och vi prövar att segla ett tag. Båten går mycket bättre i den skvalpiga sjön. Men vinden är väldigt osamarbetsvillig idag, efter någon timme var det dags att starta motorn igen vilket gör att båten rullar väldigt i vågorna, men vi klarar oss från sjösjuka och man vänjer sig vid rullandet efter ett tag. Sista timmen kan vi äntligen segla igen.
Det var ganska många båtar i hamnen, men vi hittade först ett ställe bredvid en norrman men när vi skulle lägga ankare upptäckte Jonas att vårt ankare och ankarkätting skulle ligga tvärs över en massa andra ankare, så det var ingen bra plats. Men vi fick norrmannen att flytta sin jolle iallafall, som han hade akter om båten och tog upp en hel plats. Vi hittade ett nytt ställe vid nocken på bryggan bredvid. Det var ca 4 meter mellan 2 båtar och ca 1 meter mellan båten på styrbordssidan och båten på hans andra sida, så det var lugnt. Vad vi inte räknade med var gubbens humör. Han far upp på däck och skäller som en bandhund och anklagar oss för att ha böjt hans mantågsstötta. Vi hade gjort en lugn och fin tilläggning och allt han hade behövt göra var att lossa sin förtöjning lite så han hade glidit åt andra hållet. Men nej då, bara skälla och gorma. Där ville vi inte ligga, så vi lämnade platsen och gick ut i den yttre bassängen och ankrade istället. Det är väldigt skönt att ligga för ankare, helt plötsligt är man ensam. Ingen som ligger en halvmeter ifrån och har synpunkter. Enda nackdelen är att vi måste sjösätta jollen för att Chip ska få kissa. Men även det går som en dans nu när vi fått jolle-rutsch banan på plats. Jollen glider lätt både upp och ner.
Nackdelen med att ligga för ankare i en bassäng med pirarmar runt är att, om man draggar så kan man stranda på piren. Naturligtvis började det blåsa västligt på kvällen, och hamnhålet är i väst. Så det blev lite orolig sömn, men som vanligt så ligger vårt ankare där man lagt det och inget hände
