Idag fortsätter vi söderut. Vi hade tänkt oss att gå inomskärs till Hönö.
Jag hann inte få ordning på alla tampar och fendrar innan vi lämnade hamnen så jag stod på fördäck och fixade till allting. Sjön var ganska orolig efter allt blåsandet och det var ganska guppigt. Vi var inte speciellt ensamma om att förflytta oss idag. vi har sällan sett så många båtar i ett så trångt sund. Segelbåtar och motorbåtar påväg i alla riktiningar. Dessutom några motorbåtar som kör slalom mellan segelbåtarna i en hiskelig fart och naturligtvis river de upp en massa svall. Tur att vattnet var varmt, för jag fick duscha ett antal gång på fördäck medan Jonas står torrt och tryggt nere i sittbrunnen.
Vi bestämmer oss väldigt raskt för att gå utomskärs istället. När vi kommit utanför kobbar och öar och lagt oss på vår sydostliga kurs har vinden vridit till Sydost. Så vi får vinden rakt i nosen. Äh, vi startar motorn. Men då även ström och vågor gick emot oss blev det mycket otrevligt, stampigt och rulligt och vi förflyttade oss med 2 knop över grund. Jag insåg snabbt att det blir trevligare att kryssa även om det blir jobbigare. Så vi satte segel igen, båten går mycket lugnare och mjukare i vågorna. Chip har lite synpunkter på att han måste byta sovställning när båten kränger på den andra bogen efter ett slag. Efter ett tag lär han sig att när Jonas säger “Klart för slag? Slag kommer!” skall han byta sittbänk att sova på. Djur är kloka!
Avståndet mellan Grundsund och Hönö är 36 M men idag blev det 53 M och många fler timmar än vi beräknat.
Väl i hamn insåg vi att longsides kunde vi inte ligga, för det var fullt, däremot kunde vi lägga ankaret i fören och backa in i en lagom stor lucka. Vad jag inte tänkte på var att vi fick vinden (ca 8 m/s) rakt i sidan och att vi skulle driva ner mot en segelbåt. Att jag sedan inte var riktigt klar med tamparna när jag skulle varit det, gjorde inte saken bättre. En VHF-antenn och förvaringen till en livlina gick åt fanders när vi trycktes mot fören på en fiskebåt. Det kunde ha gått mycket värre, men tack vare hjälp från grannbåten och en av en förbipasserande lyckades vi begränsa skadorna och tillslut få båten på plats. Usch vad det är tungt att dra 20 ton mot vinden. Middag blev från pizzerian, ingen av oss orkade laga mat.
