S/Y Lady Annilas resor och äventyr på de sju haven

Oj vad det var länge sedan, men jag har inte glömt er. Tiden har bara gått alldeles för fort. Som den har en tendens att göra när man har trevligt. Och trevligt blir det ju när ens barn med flickvän kommer på besök. Så nu är det fullfart (nästan) från morgon till kväll. Vi har sparat det mesta av seightseeingen på ön till nu när killarna har kommit.

Men vi tar en sak i taget.

Viktor ordnade med en förtids julklapp till sig och Philip.

Radiostyrda motorbåtar! Det är många som stannar och tittar och får något av en längtan i blicken.

Det blev naturligtvis en rundtur i Aghios Nikolaos också. Med kamera….

Inte bara stadsjulgranen blir pyntad utan de flesta träden i staden blir behängda med diverse prylar.
Det finns en liten strandpromenad mellan marinan och centrum, den är väldigt vackert byggd med hav och berg i blickfånget.

Man ser även till att göra vattnet tillgängligt, genom att bygga trappor ner till vattnet.

Innan jul hann vi även med en lite tur till byn Kritsa som ligger ca 1 mil söder om Aghios Nikolaos. Själva byn var inte så intressant så här i vintertid. Väldligt öde, men säkert fullfart på sommaren. Men strax innan byn finns en kyrka som är byggd på 1200-talet med väldigt många och fina fresker (väggmålningar) från 1300 och 1400 talet.

Av någon anledning är det fotoförbud inne i kyrkan och vaktmästaren var oss i hälarna hela tiden så ingen av oss vågade ta kort.

Men utifrån genom en öppen dörr lyckades jag fånga lite av målningarna iallafall.

Vi fortsatte vår färd mot Kritsa men stannade vid en arkeologisk plats. En stad, numera ruiner, från 700-300 f.kr byggd av dorierna, Lato.

Man kände sig nästan religiös när man gick i en trappa som byggdes för ca 3000 år sedan

och rörde sig i ett område som använts av människor för så länge sedan. Nu har jag ju inte så väldigt stora kunskaper i arkeologi eller antropologi men det var relativt enkelt att se att folket här kunde vara självförsörjande även om de bodde så långt upp i bergen. De hade minst en vattenkälla och ett antal cisterner som fylldes på av regnvatten som leddes dit i byggda rännor och  filtrerades innan det hamnade i cisternen.

Under det rostiga locket som med största sannolikhet kommit dit i modern tid, finns en vattenfylld cistern och bredvid syns ett tråg som antagligen använts för att ösa upp vatten i. Just i detta rummet fanns det många bearbetade stenar, ett runt “fat” som kanske använts till att mala säd i, en sten med ett hål i

som helt klart är gjort av människor.

Murarna som fanns kvar var imponerande i passformen dvs, minimala springor mellan stenarna.

I dörröppningar (antar jag att det var) fanns stenar som formats för att få bättre funktion.

Att de var självförsörjande kunde man även förstå när vi hittade mark som med största sannolikhet varit brukad för grönsaker och säd och antagligen även fruktträd. Det var lite brant att ta sig ner så vi avstod.

Djuren de behövde för kött och mjölk och hudar mm strövade antagligen fritt i markerna och av seden idag att döma var djuren säker getter och kaniner.

Byns gemensamma vattencistern var väl bearbetad men hur de kom åt vattnet förstod vi inte.

Det fanns ingen nedgång bara helt släta väggar och rester av pelare på botten som kanske har burit upp ett tak en gång i tiden.

De andra utrymmena som säkert även de använts som cisterner var tomma, men man såg de bearbetade väggarna.

Vi passade även på att ta en familjebild i en av de fina trapporna i Lato

Jul har vi också firat. Den blev inte så varm som vi hoppats på så julbadet ställdes in. 17 gr i vattnet och 13 i luften gjorde att ett bad inte kändes så angeläget. Det får bli ett annat år.

Julgran fick vi tag på. En riktig! Men den var lite liten så vi hängde upp den så att pakten kunde få plats under.

Julbordet blev nästan som hemma, vi lyckades få tag på det mesta vi behövde. OK, inläggningssill och skinka (som bara behövde griljeras) blev inköpta i Sverige men det andra hittade vi här nere. Jonas vill att jag påpekar att sillen som jag lade in var den godast jag någonsin gjort. (Känner ni hur generad jag blir?)

Och naturligtvis hade vi julfrukost med levande ljus, precis som vi brukar.

Juldag var det meningen att vi skulle fira tillsammans med de övriga live aboards med en engelsk julmiddag. Men en elak förkylning klubbade ner stora delar av familjen på förmiddagen. Så vi stannade hemma och åt kalkon istället.

Så God Fortsättning och ett Gott Nytt År 2012

Read Full Post »