Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘#Joniskahavet’

Preveza, en bland svenska greklands seglare en välkänd ort, men av någon anledning har det aldrig blivit av att vi seglade hit. Kanske för att det har varit så många svenskar här. Men i år skulle vi ju upptäcka nya platser.

Preveza ligger på fastlandet på vägen mellan Leros och Korfu och inne i ett litet innanhav. Vattent utanför är relativt grunt och man får segla i en muddrad kanal väl utmärkt med bojar. Men bojarna har nog stått där ett bra tag och skulle nog må bra av lite omsorg och kärlek.

IMG_9907 

Den här har fortfarande lite röd färg kvar,
IMG_9905
men den gröna får man gissa färgen på.

När vi kom hit var det för att komma undan ett åskoväder som skulle dra över viken vi låg i. Vi kom undan åskan men den gick ganska nära där vi låg ändå.

Åska Preveza
Den röda pricken är var vi var, så en blixt landade väldigt nära. Men det var ändå ingenting mot om vi stannat kvar på gamla stället. Där syns inte kartan för alla nedslag.

Preveza var en glad överraskning. En trevlig strandpromenad med många båtar, både charter och privata. Små och stora.

IMG_9898
Vi var helt klart minst med våra jollar, här är det Joyager folket som gracisöst tar sig iland.

Nere vid strandpromenaden vindlar de smala gränderna som är fyllda av restauranger och barer. Undrar om det finns gäster till alla stolarna …

Men grekerna är duktiga på att dekorera och använda glada färger.

IMG_0062 IMG_9883 IMG_9885

IMG_9887
Det här fiket var lite kul. De har tagit en gammal tågvagn och byggt upp inne i lokalen. Naturligtvis heter det Creperie Tram Café. När vi hittade det hade vi precis ätit lunch och var inte så sugna på en fika. Tänkte att det tar vi en annan gång. Gick förbi flera gånger men då var det stängt. Så himla typiskt.

I Grekland äter man gärna Meze till middag. Dvs en mängd olika smårätter, lite som tapas fast större portioner. Trots att vi varit här i en dryg vecka har det inte blivit av förrän nu. Å så gott det var.

IMG_0064

Hann inte riktigt med att fotografera innan för vi var så hungriga. Men de friterade småfiskarna smakade väldigt gott. Lite Tzatziki och gott bröd till.

IMG_0063

Saganaki, friterad ost, en aubergin-pannbiff och tzatziki och naturligtvis husets vita i en bleckkanna och vanliga mjölkglas att dricka vinet ur. Det är nog bara här som vinet smakar så gott i denna typen av glas.

Sista dagen i Preveza innan vi lämnade för Italien fick det ju bli en Gyros Pita med en kall öl. Det är också väldigt mycket Grekland.

IMG_0067

Men nu är vi färdiga med Grekland för denna gången och vi styr kosan västerut igen.

Södra Italien blir nästa stopp.

 

IN ENGLISH

Preveza, is a well-known place amongst sailors, but for some reason we haven’t sailed here before, even if we have had many opportunities in the past. Maybe because there have been so many Swedes here. But this year we should discover new places, so we made a visit.

Preveza is located on the mainland on the road between Leros and Corfu and inside a small inland sea. The waters outside is relatively shallow and you have to sail in a dregde canal, well marked with buoys. But the buoys have seen there best days and are in greate need of some love and care.

IMG_9907 

This one still has some red coulor left,
IMG_9905 
but on this green one can only guess the coulor.

When we came here it was to get away a thunderstorm that would go over the bay we were anchored in. We got away from the heaviset thunder but it came quite close to us anyhow..

 

Åska PrevezaThe red dot is where we were, so a flash landed very close. But there was nothing against it if we stayed in the old place. I have a screen shoot of the hits. But the whole map is yellow/orange and you can’t see the map under all the hits.

Preveza was a nice surprise. A nice boardwalk with many boats, both charter and private. Small and large.

IMG_9898
We were obviously the smallest with our dinghies. To klimb out of a dingghy is not easy to do with grace. Here it is the crew from Joyager trying to.

Down at the seafront, the narrow alleys fill up with restaurants and bars. Wondering if there are guests for all the chairs …

But the Greeks are good at making coulorful decorations.

 

IMG_0062 IMG_9883 IMG_9885

IMG_9887

This one was a bit cool. They have taken an old train car and built it up inside the room. Of course, it’s called Creperie Tram Café. When we found it, we had just eaten lunch and did not feel for a coffee. Thought we’ll take it another time. Went past it several times but then it was closed.

In Greece, you can eat Meze for dinner. That’s a variety of small dishes, a bit like tapas just a bit larger portions. Even though we have been here for a week, it has not been done until now. It was just as good as we remembered it.

IMG_0064

When the food arrived it looked so deliciuos that we didn’t have any time to take a photo. But the fried small fishes tasted very good. Some Tzatziki and a niece homemade bread made it complete..

IMG_0063

Saganaki, fried cheese, an eggplant pancake and tzatziki and of course, the white wine of the house in a tin pithcer and ordinary milk glass to drink the wine from. It is probably only here that the wine tastes so good in this type of glass.

Last day in Preveza before we left for Italy, we hade a Gyros Pita with a cold beer for lunch. It is also very much Greece.

IMG_0067

But now we are finished with Greece for this time and we head west west again.

Southern Italy will be the next stop.

Annonser

Read Full Post »

Öarna Kastos och Kalamos ligger mellan ön Meganisi och fastlandet och är nya bekantskaper för oss. Mycket trevliga sådana.

karta kastos

Vi började med att utforska den stora bukten på Meganisi, där borde det ju finnas någon ankring även om det inte framgår av seglingsbeskrivningarna över området. Efter att ha följt i princip hela bukten insåg vi att nej här är inget för fritidsbåtar, det fanns iofs några små vikar, men de var precis så stora att en båt kunde ankra där. Ingen plats kvar till oss. Vi gick ca 10 m från strandkanten och det var mellan 25 och 50 m djupt. Vi hittade visserligen ett ställe där vi kunde ankra 30 m från strandkanten på 10 m djup, men då vinden skulle vrida mot norr under natten så var risken stor att vi hamnade på land, vilket gjorde att vi avstod och puttrade vidare österut mot den stora och höga ön Kalamos.

Kalamos är ca 25 km2 stor och högsta punkten är ca 730 möh. vilket gör att bebyggelsen ligger nere vid havet. Havet har ju sedan urminnes tider varit livsnerven ute på öarna i Grekland.

Vi gick till Porto Leone, i bukten på sydöstra sidan av ön. Vi hade inte så stora förväntningar, kanske därför vi blev så förälskade i stället. Byn har en lite tragisk historia. 1954 drabbades ön och Porto Leone av ett kraftigt jordskalv och deras brunn (brunnar?) blev förstörda. Om de rasade ihop eller om de fick in saltvatten förtäljer inte historien. Byborna, som visserligen inte var så många, beslöt sig gemensamt för att emigrera istället för att reparera brunnarna. Så byn blev övergiven. Det enda som underhölls var kyrkan. Några personer från huvudorten Kalamos kom några gånger i månaden för att städa och fixa, så allteftersom husen blev ruiner stod kyrkan där i alla sin elegans. Konstigt att de inte “avkyrkade” byggnaden. Men man kan kanske inte göra det i den grek-ortodoxa religionen.

Idag så har ett av husen renoverats eller håller på och renoveras skall nog bli en restaurang så småningom. Men jag kan tänka mig att de har problem med el och vatten. Detta är det enda funktionella huset på ön förutom de i huvudorten som ligger på nordöstra delen av ön. Landvägen mellan byarna är mycket lång.

Viken är ganska djup 10-25 m så de flesta lägger sitt ankare och vänder båten med aktern mot land och förtöjer i land. Då ligger båten stilla och man behöver inte ha så förfärligt mycket extra kätting ute. Men vi hittade inget bra ställe för den sortens ankring men däremot et grundflak på lagom avstånd från land och “bara” 10 m djupt där vi lade ankaret. Prognosen var lite vind från norr, men åt det hållet hade vi lä så vi var inte så oroliga. mer störande var en charterbåt med en italiensk familj ombord. Ett gäng vuxna och två barn mellan 2 och 5 år kanske. Djädrar i havet vilket liv de förde. Lät som värsta dagislekplatsen. Suck, men italienare brukar inte ligga kvar för ankare över natten. De brukar dra sig mot marinor och restauranger framåt sen eftermiddagen så vi var inte så oroliga. Vi hade rätt! Vid 18-tiden lyfte de ankare och försvann och lugnet lade sig över bukten. Någon timme senare kom fåren ner för att dricka. Så härligt att höra deras bräkande, oroliga tackor som ropade på lammen och lammen som lika oroligt svarade och så baggarna med klockor kring halsen som klingande så mysigt.

IMG_9952.

Antingen ett gammalt vakttorn eller en gammal vindmölla. Either an old guard tower or an old wind mill.

IMG_9962IMG_9965

Två gamla olivträd, som man en gång i tiden byggde terrass år. Det översta har nog också haft en stöttande mur.
Two old olive trees, that once had got a supporting wall built like a terrace. I guess that even the first tree have had a supporting wall
.

IMG_9968

Byn Porto Leone. Kyrkan är den gula byggnaden och den ev blivande restaurangen har rött tak och nya fina bryggor.

The village Porto Leone. the church is the yellow building, and the eventual becoming restaurant has red roof and newly built nice pontoons.

IMG_9970IMG_9971IMG_9992

Kristallklart vatten!

Christal clear water!

IMG_9995

På denna bilden ser man bottnen på ca 8 m djup! 8 m deep and you can easily see the sea bed.

IMG_9984

Lady Annila till höger och Cajun, en annan svensk båt, till vänster

Lady Annila to the right and Cajun, an other sweidsh boat, to the left.

IN ENGLISH

The islands Kastos andKalamos is situated between the island of Meganisi and the mainland and are new areas for us. And very nice once

karta kastos

We started with an investigation of the big bay on Meganisi. Even if the pilot didn’t even mention the bay, we thought that it would be some anchorages. but when we have followed the whole shore line of the bay we realized why it wasn’t mentioned. Even if we were as close as 10 m from shore, the depth were between 25 and 50 m ( 80 – 160 feet) We gave up. Well we did find one spot that was possible to anchor 30 m (100 feet) from shore and 10 m (30 feet) deep, but since the wind was going to change to northerly during night we could have the possibility to end up on land. So we decided to skip  Meganisi and went further east to the 25 sqkm (6200 acre)  and 730 m (2400 feet) high island of Kalamos. the hight of the island makes it natural to build all villages by the sea side. The sea has since ancient times been the core source for their lifestyle.

We stoped at Porto Leone, the bay south east of the island. Our expectations wasn’t that big so maybe that’s why we fell in love with the place. The small village has a tragic history. In 1954 there was an earthquake that destroyed their fresh water supply. The villagers decided to emigrate rather than restore the wells. If the wells just collapsed or got salty water the story doesn’t tell. The whole village became abandoned except for the church. It was maintained by people from the main village in the north. For many years, the houses around the church became more and more ruined but the church was shining. Strange that they kept the building as a church, but maybe they have to in the greek-ortodox religion.

Today, one of the houses has been/are under renovating. I guess it will be a tavern or similar. But I think they have problems with fresh water and electricity supply. This is the only functional house on the island, except the ones in the mail village on the northeast of the island. It is a loooong way between the villages.

The bay is pretty deep 10-25 m (33-82 feet) so most cruisers drop their anchor and then moor on shore as well. Then the boat is pretty secure and you don’t need to have that much extra chain out. There were pretty many boats in the bay when we arrived, so we only had the traditional anchoring as only alternative. We found a pretty shallow spot with enough space to land where we could drop our anchor. The only bad thing was our closest neighbours. A Greek charter boat with an Italian family on board. A couple of grownups and two children about 2-5 years old. My God, they where noisy. They sounded like a day care centre with 50 kids. But as most Italian sailors, they don’t spend the night at anchor. Most common is that they leave around 1800 for a marina and a tavern and so did our neighbours. They left and the bay became tranquil. Some hour later we heard some cheeps coming down from the mountains to drink. It is amazing that they can drink saltwater without any  problems. But on the other hand, you don’t need to add any extra spices when cooking them. The only thing they eat are herbs, thyme, oregano and sage and then salt from the water. Just to through them on the BBQ and dinners is ready!

Read Full Post »

Semester!

Ja, från seightseeing och upptäcktsfärder iallafall. Sedan Midsommar har vi förflyttat oss väldigt sakta i Joniska havet, gått från den ena badviken till den andra och bara gjort nästan ingenting mer än badat. läst och funderat ut middagar som man inte behöver stå vid spisen för att fixa. Det är väldigt skönt med grillen som sitter monterad i aktern.

Vi låg i en liten vik i en stor vik (??) på Ithaka i nästan en vecka. Jo Ithaka ser ju ut såhär

ithaka

Så är det ju en stor vik mitt på och vi låg i den lilla viken vid krysset. Första dan så ankrad vi i den östra delen av viken, men så började de blåsa och vågorna gick rakt in på oss och tryckte oss lite för nära klipporna, varvid vi tog upp ankaret och lade oss på andra sidan av viken istället. Hela viken är väldigt djup men vi hittade ett ställe där vi kunde lägga ankaret på ca 17 m djup. Skönt att ligga och vrida med vinden, inga andra båtar och bara badgäster på stranden 2-300 m från oss. På eftermiddagen fjärde dagen kom Grekiska kustbevakningen och undrade om vi skulle stanna över natten, Jo det hade vi ju tänkt, OK men inte här, fick vi till svar, ni ligger för nära stranden. Minst 300 meter utanför gäller. Vi tog upp vår lasermätare och jovisst vi låg 250 meter från stranden. Bara att ankra om. Tillbaka till nästan samma ställe som vi låg på från början, fast nu backade vi in i en liten vik och fick egen strand. Ankaret i från fören och en lina i land från aktern.

Det var relativt nära in till Vathy, den största byn på ön, där vi kunde fylla på våra förråd. Så vi tog jollen och susade iväg. Att vattnet låg helt spegelblankt underlättade turen.

Snö på kretaSnö på kretaSnö på kreta

Men efter ett tag börjar det krypa i kroppen och man vill se något annat. Vi plockade upp ankaret och satte kurs mot Kefalonia, ca 15 sjömil sydväst från där vi låg och hittade en ny vik, Ormos Andisami. Något större men lika få båtar i som de tidigare och lika djupt.

 

Men vi har nu kommit fram till att motorbåtsmänniskor (stoooora motorbåtar) är rastlösa personer. De kommer in i viken. Ankrar, sjösätter alla sina leksaker, jollar, vattenjet, ringar och vattenskidor. Kör runt med dessa leksaker i någon timme. Lastar upp på moderskeppet igen som lättar ankare och tuffar vidare. Ligga och njuta av sol o bad, Nääääää man måste föra oväsen och fixa så att båtarna runt omkring får gunga lite.

Snö på kreta
Dagens stora motorbåt tog priset. Någon ombord hade tydligen synpunkter på att båten gungade. Den låg inte med fören rakt mot vågorna och då känns gunget mer. Så en besättningskille hoppar i dingen (stor dinge) och börjar putta moderskeppet så att det låg rätt mot vågorna…..  Så himla mycket gungade det inte, vi märkte knappt av vågorna och motorbåten var minst tre gånger så stor som oss.

 

 

Badgästerna på stranden, kunde “åka soffa” i ca 30 minuter. Ser livsfarligt ut!

Snö på kreta Snö på kreta

Men ungarna verkade trivas. Åtminstone får man hoppas att de tjöt av förtjusning och inte av skräck.
Läste att vi har haft varmaste juni-månaden på länge här i Medelhavet, och det kan jag intyga att det varit varmt. Till och med bikini o badshorts har varit för mycket att ha på sig emellanåt….. Då är det skönt att ha nära till ett svalkande bad.

Read Full Post »