Som seglare har man ständiga Hej och Hej Då. Man träffar nya människor på i princip varje ankarplats eller i varje marina. Det är alltid spännande när man kommer till ett nytt ställe och man tittar ivrigt efter “kändis” båtar, dvs båtar man träffat tidigare

På strandbaren eller på bryggan eller på bussen till affären så möter man alltid nya människor och faller det väl ut har man en ny bekantskap. Det är ju så, att ibland träffar man personer som man trivs alledeles utmärkt tillsammans med, man seglar kanske tillsammans i några veckor och sedan skiljs man åt. Ibland är dessa avsked ganska så tunga. Men man vet, utan att bestämma något, så kommer man med största sannolikhet att stöta ihop igen.

När vi kastade loss från Sverige var det en del tunga avsked, föräldrar, barn, goda vänner. seglingskompisarna och kompisarna på jobbet. Det var en hel massa vänner och bekanta som kom för att vinka av oss och det kändes så konstigt och samtidigt väldigt fint. Men det tyngsta avskedet den dagen var när vi hade lämnat hamnen och var några hundra meter bort, så vänder jag mig om och ser vår yngste son sitta längst ut på piren alldeles ensam vinkandes lite långsamt. Usch det var tungt, föräldrar skall inte lämna sina barn. Även om jag visste att vi skulle ses om någon vecka igen när han skulle mönstra på så kändes det otroligt svekfullt att lämna honom alldeles ensam. Återföreningen i Portsmouth var desto hjärtligare och när han lämnade oss, tre veckor senare i Frankrike var inte alls lika tungt. Då blev det ju rätt, han lämnade oss. Så konstig man är ibland.

När vi kom tillbaka till Medelhavet efter vår sejour i Karibien så träffade vi ett par som vi inte sett sedan 2012. Ett kärt återseende i några dagar sedan skiljdes våra vägar igen.

Men ett avsked kan ju vara starten på något nytt och trevligt också. I allafall för den som ger sig iväg och med dagens enkla sätt att hålla kontakt blir inte avskeden så definitiva. Tack och lov för Internet med e-mail och sociala nätverk och Mobiltelefoni och satellittelefoner som gör det så enkelt att hålla kontakt.

Återigen så tänker jag på de som seglade iväg för att upptäcka världen på 1600-talet. De avskeden måste ha varit väldigt jobbiga. Ingen telefon, ingen postgång ingen möjlighet överhuvudtaget att hålla kontakt.

IN ENGLISH

As a sailor you have always a lot of Hello and Goodbye. You meet new people in virtually every anchorage or marina. It’s always exciting when you come to a new place and eagerly looking for boats that you have met earlier.
At the beach bar, on the pontoon or on the bus to the store you always meet new people. Get new social contacts are really easy when you are away from home and have the same interests. The fact is, that sometimes you meet people that you enjoy very much and sail together with for a period of time and then due to different plans you have to separate. Sometimes these parting are quite so sad. But you know that, without determining anything, you will most likely bump into each other again.
When we left from Sweden there was some tough parting, parents, children, friends, sailing buddies and friends at work. There was a whole bunch of family, friends and acquaintances who came to wave us Good Bye and it felt so strange and at the same time very nicely. But the heaviest farewell that day was when we had left the harbour and was a few hundred meters away, I turn around and saw our our youngest son sit on the pier all alone waving little slow and sadly. That was really heavy, parents should not leave their children. Although I knew that we’d meet a couple of weeks later when he would sail with us, it felt incredibly deceitful to leave him all alone. Reunification in Portsmouth was all the more heartily, and when he left us, three weeks later in France was not nearly as heavy. Then there order was right, he left us.
When we returned to the Mediterranean after our sojourn in the Caribbean we met a couple that we have not seen since 2012. A very nice re-union for a few days and then our ways parted again.
But a Farewell may well be the start of something new and nice too. In any case, for those who sets off.

With today’s easy way to stay connected parting will not be as definitive. Thank goodness for the Internet e-mail and social networking and mobile that makes it so easy to keep in contact.

Again I think of those who sailed away in the 17th century to discover the world. Those Good Byes must have been most painful. No phones, no mail services no contact at all for years and years.