Optimst träning

Söndag innebär att det är massvis med vattenaktiviteter i bukten. Vi har irriterande vattenjets,  som snurrar runt oss som irriterande getingar. Windsurfare på alla nivåer. De skickliga som man bara är så imponerade av och nybörjarna dom får ens hjärta att nästan stanna emellanåt. Kommer de att köra rakt in i oss eller klarar de att vända, alternativt så går de så nära vår för att vi är övertygade om att de kommer att fastna i vår ankarkätting.

Sedan har vi det stora gänget med Optimist seglare. Ungar i 10-års åldern med stora variationer i kunskaperna men alla seglar tillsammans. Hela dagen. De har två instruktörer i var sin rib som hjälper och stöttar dem. Det är mycket imponerande att se dem. Och tänker att vår jolle verksamhet i Sverige har mycket att lära. Nu i eftermiddag när de skulle segla tillbaka då hade det börja blåsa ganska mycket, ca 10 m/s, från norr och precis rakt i nosen för dem. Alla utom en, kryssade snyggt och prydligt norrut men den sista killen var nog lite rädd. Tyckte antagligen att det blåste för mycket. Ingenting fungerade för honom. Jag kan riktigt se honom framför mig. Arg, lessen och rädd. Så kommer instruktören och kör upp bredvid honom, de pratar lite också funkar allt igen. Instruktören håller sig strax bakom honom, beredd med mera pep-talk eller bogsering. Sträckan de skall segla är kanske 2 km.

 
Sundays means a lot of water activities.  We have waterjets that is humming around us like irritating wasps. We have windsurfers both very skilled that make us just stare in admiration and beginners that scares the living daylight out of us. Are we going to be hit or can they tack before hitting us. Or if they choose to go front of us; do they see the anchore chain.

Then we have the big group of Optimist dinghy sailiors. They sails more or less the whole Sunday, beginners and more ecperiensed 10 year old youngsters. They have two instructors in one rib each helping the kids. It is just amazing to see. This afternoon when they where saling back to the sailing club, the wind had picked up to around 20 knots from the north. And the kids were heading to the north, of course. Every one except one were tacking nicely back home but this last kid had problems. Maybe he thought the wind was too strong, so the tacking didn’t work for him. I can guess that he was angry, crying and scared. One of the instructors came to assist him, they talked for a while and then the tacking worked for him.  The instructor was close to him all the time, ready for a new pep talk or tow.

What a world!

  

En kommentar

  1. Ja alla är vi nybörjare någongång. Skönt med bra instruktörer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s