Det roliga med St Vincent and The Grenadines är att det finns så många öar att besöka. Små och stora öde och bebodda. Mycket att besöka utan att behöva krångla med in och utcheckningar.

Vi började ju på Union Island sedan Tobago Cays och Mayreau som vi iofs bara seglade runt. Den viken vi hade tänkt ankra i var full med bojar och båtar och dyningen letade sig in så det såg inte så trevligt ut. Så har vi ju då kändisön Mustique som vi hoppade över då de skulle ha ohemult mycket pengar för att ankra eller ligga på boj. Så då fick det bli Bequia istället. Vi hade fått tips om att det skulle vara musikfestival där till helgen och det lät ju trevligt.

Efter en härlig segling i ca 10 m/s kom vi fram till en vik som inte var så stor som vi trott och fylld med fler båtar än vi trott. Men vi lyckades hitta en vettig ankarplats lite trångt men det var lika för alla. Skillnaden är egentligen bara ankringstekniken. Vi är noga med att lägga ankaret med 5 gånger djupet på kättingen (5 m djupt = 25-30 m kätting ute), låta båten i lugn och ro lägga sig rätt och sakta själv dra ankaret rätt, sedan backar vi först försiktigt så att ankaret kan hinna gräva ner sig och när vi känner att det sitter, så ökar vi varvtalet på motorn. Då är vi säkra på att inte dragga och att bottnen håller. Men som sagt alla är inte så noga. Många tycker att det räcker med att ankaret når ner till bottnen, några lägger ut en massa kätting utan att kontrollera att ankaret har fått fäste. De värsta lämnar båten ca 5 minuter efter att ankaret är nere. som ni kanske förstår så var det ganska många som draggade runt omkring oss. Ingen båt blev skadad men det var nära vid några tillfällen.

Vi träffade en del gamla bekanta, alltid trevligt. Och så möte vi äntligen Atraxia med Johanna och Ron. Jag och Johanna har haft en del kontakt via Facebook och det var urkul att träffas i verkligheten. Eftermiddagen försvann i ett nafs.

Vi hade läst/hört att det skulle vara bra att proviantera här i Bequia, så dagen efter tog vi kylbag och Dramaten med oss upp i byn. Återigen så undrar vi vad som är kriteriet för bra proviantering. Stämmer absolut inte med vår syn på det hela iallafall. Det fanns bara fruset kött/fläsk/kyckling styckat på så konstigt sätt att det inte gick att se vad det var och det stod inget på förpackningarna heller. Botten notering gjordes när vi hittade en massa svarta, omärkta plastpåsar i frysen. Undrar hur mycket de säljer av det. Gick inte att avgöra om det var kött eller fisk när man klämde på påsarna.
Utbudet av vin och sprit var dock väldigt stort…….. Så kylbag och Dramaten förblev inte helt tomma men nästan. Positivt dock, jag hittade ett paket med bacon som nog var det godaste vi hittat hittills!

Men byn var mysig och de hade en väldigt trevlig strandpromenad, som när den är färdig renoverad kommer att sträcka sig längs nästan hela östra sidan av bukten.

Hittade den hittills sötaste bokhandeln:

Bequia är den enda ön i hela östra Karibien som har tillstånd att fånga val. Man får lov att fånga 4 st per år men bara på det gamla traditionella viset med roddbåtar/kanoter och harpuner. Då det är ytterst få som vet hur man gör nu för tiden så blir det inte så många valar fångade.

Men Valfångarbaren finns kvar. Sitsarna på barstolarna är ryggkotor från val och man har använt andra ben från valarna för att dekorera med. Läckert var det iallafall

Musikfestivalen då? Nja jo det var ju festival men biljettpriserna var lite dyra så vi avstod. Att man inte kunde få reda på vad för sorts musik det skulle spelas gjorde också att vi drog oss ur. Tänkte att, visa av erfarenheten, vi kommer att höra i ankarviken ändå. Men inte denna gången. De måste ha riktat högtalarna från vattnet. Lite snopet ska jag erkänna.