Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bilolycka’

Martinique östra sidan

Västra sidan och centrala Martinique utforskade vi i våras, nu var det dags att titta på den östra sidan, dvs den som vätter ut mot Atlanten. Vi hade inga som helst förväntningar, trodde att det skulle vara ett kargt och otillgängligt område, men så fel vi hade. Den här ön är tvärt emot alla andra vi varit på. Den östra sidan är otroligt vacker med en massa små byar med stora semester komplex. En mängd rev gör att de kraftiga dyningarna och vågorna från Atlanten inte kommer in i vikarna som förutom att vara badbara även är seglingsbara. Inseglingen genom reven är väl utmärkt med bojar.

På denna sidan ligger även de flesta Ruhm destillerierna och deras sockerrörs odlingar. Här odlas även bananer i stor mängd, bananträden ser lite roliga ut då de har täckt bananklasarna med blåa plastsäckar. som är lite halvtransparanta. Antagligen för att skydda mot skadeinsekter eller blåst eller sol eller…….

Vi hade tänkt oss ut på en liten halvö som enligt guideboken skulle ha bra stränder, trevliga restauranger och massor av rev att snorkla på. Vi hyrde en bil och gav oss iväg. Även om skyltningen här håller europeisk standard så hade vi lite strul med att hitta ut till halvön. Efter att ha cirklat runt i närområdet till halvön ett tag bestämde vi oss för att ge upp och istället vända och åka tillbaka till en liten by för att äta lunch.

Vi kommer på stora huvudvägen, och blinkar för att svänga av mot byn. Från byn kom en annan bil, han stannade vid sitt stopp tecken och när vi är mitt för honom i vår vänstersväng kör han rakt ut och träffar vår bil i höjd med vänster bakhjul. Ingen av oss blev skadad. Den bilen som körde på oss, även det en hyrbil med fransmän från Frankrike som var här på semester, fick hela fronten intryckt och fick bärgas från platsen. Vi kunde iallafall köra därifrån själva.

IMG_2134
Den vita som körde på oss

IMG_2136

Vår skada.

Nåväl efter ett långt samtal med hyrbils företaget och en massa pappersexersis så kunde vi fortsätt till vår lunch. Det knirkade och gnisslade från hjulet men det gick att köra och stötdämparen var inte knäckt. T.o.m bromsarna funkade som de skulle.

Vi hittade ut till “vår” halvö och en mycket trevlig restaurang, bad och snorkling hoppade vi över. Äntligen skulle vi få mat! Jonas åt blåmusslor och jag en grillad fisk

IMG_2141 IMG_2142

På vägen hem stannade vi vid ett stort köpcentra med en stor butik typ BoW eller ICA Maxi. Vilken lyx att kunna hitta i princip allt man behövde. Stackars bilen fick en tuff färd tillbaka till Le Marin.

Väl framme så stannade vi bilen så nära jollebryggan som möjligt för att slippa bära de tunga kassarna så långt. Lastade ur bilen och så skulle Tony köra bort den till till uthyrningsfirman. Trampar ner kopplingen och inser att kopplingen inte funkar längre! Växeln ligger i back och går inte att rubba. Innebär att såfort Tony startar motorn så hoppar bilen bakåt. Det blir till att putta bilen från där vi står och in i en parkeringsruta. Tur att det var en liten bil.

Som det kan bli, men en dag som vi inte glömmer i första taget även om den inte blev som det var tänkt.

Read Full Post »

Änglavakt

En olycka händer så fort och så lätt. Som tur var slutade detta äventyr lyckligt.

I söndags när jag och Chip var ute på kvällspromenad blev Chip påkörd av en bil. En sekunds ouppmärksamhet så är olyckan där. Chip gick som vanligt och nosade i snödrivorna strax bakom mig. Jag gick inte riktigt den vägen han förväntade sig och försökte korsa stora vägen på egen hand. Stora snöhögar gjorde att han trots reflexsele inte syntes. Jag hör bara en duns och en hund som skriker. Trots att jag bara är någon meter ifrån hinner miljoner tankar rusa igenom huvudet innan jag kommer fram till Chip som ser helt oskadd men livrädd ut. Han blöder inte och reagerar inte när jag trycker över revbenen och han försöker resa sig men vänster framben vill inte riktigt.
Killen som körde bilen erbjöd sig med en gång att köra in oss till Djursjukhuset i Malmö. Väl där inne blev Chip röntgad över hela kroppen och vänster framben. Kroppsbilden tog de för att kunna se om han hade några inre blödningar, skadad ryggrad eller revben. Men där fanns inget (upptäckte dock lite artros i ländryggen) annat än en spricka i armbågsbenet (heter motsvarande på  människan iallafall) så det skulle räcka med en gipsskena i några veckor. Men han var väldigt chockad så de ville behålla honom över natten. Han fick smärtstillande och dropp och jag fick med tungt hjärta lämna honom i en stor bur. Han såg så olycklig och rädd ut.

Första budet var,  att om han kom ur chocken under natten så skulle de gipsa honom så kunde han få åka hem vid lunch. När veterinären ringde strax efter lunch ville hon behålla honom en natt till. Han hade förhöjda levervärden och för låga proteinvärden och röda blodkroppar. I min värld lät detta alldeles förfärlig och det kommande dygnet var fruktansvärt. Skulle vi få hem honom eller inte, en skadad lever kan man väl inte göra något åt? Skulle han klara en sådan operation? Vad skulle det kosta? Han är ju trots allt 10 år gammal och naturligtvis oförsäkrad. Kan man lägga flera 10-tals tusenlappar på en så gammal hund? Blir han trots allt bra? Usch och fy för de 24 timmarna. Efter en mycket orolig natt hade vi trots allt bestämt oss för att om det var en skada på levern så skulle han få somna in. Skulle nog vara det bästa för honom.

Tisdag vid 13-tiden ringer en sköterska och säger att vi kan hämta hem Chip mellan 15 och 16. Jublet visste inga gränser.
När vi kommer ut till Djursjukhuset blir vi invisade i ett undersökningsrum medan de hämtar Chip, det var det ynkligaste jag sett. Hela vänster framben i ett grönt bandage, en stor tratt på huvudet och ett bandage runt bröstkorgen. Han tittade på oss med en vädjande blick: ”Ta mig här ifrån och ta bort alla konstiga saker. Lämna mig inte en gång till!”
Veterinären pratade länge med oss och förklarade vad de gjort och varför och det här med levern skulle vi inte oroa oss för. De hade tagit nya blodprov och värdena hade inte försämrats vilket då tydde på att det inte var någon leverskada utan en ”rejäl lårkaka på levern”.
Bandaget runt bröstkorgen är för att skydda depot-plåstret med smärtstillande.

Inte förrän vi öppnade bildörren förstod han att han skulle få åka hem. Tratten åkte av fortare än kvickt då blev han lite gladare. Veterinären bad oss hålla koll på kisseriet, för han hade inte kissat sedan han kom in. Vi hann knappt stanna bilen innan han skulle ut och första bästa snödriva blev målet i flera minuter. så det behövde vi inte oroa oss för. Han kan inte själv ta sig ner i båten så Jonas får bära honom från piren och hela vägen ner. Väl nere gick han med en gång och lade sig under bordet och somnade. Han har sovit i prinicp hela tiden sedan dess.

Så nu lever livet igen. Chip är hemma och ordningen är återställd.

Chip strax efter hemkomst

Chip strax efter hemkomst

Idag var det skönt att ligga på golvet.

Idag var det skönt att ligga på golvet.

Read Full Post »