Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘St Vincent & The Grenadines’ Category

Bequia

Det roliga med St Vincent and The Grenadines är att det finns så många öar att besöka. Små och stora öde och bebodda. Mycket att besöka utan att behöva krångla med in och utcheckningar.

Vi började ju på Union Island sedan Tobago Cays och Mayreau som vi iofs bara seglade runt. Den viken vi hade tänkt ankra i var full med bojar och båtar och dyningen letade sig in så det såg inte så trevligt ut. Så har vi ju då kändisön Mustique som vi hoppade över då de skulle ha ohemult mycket pengar för att ankra eller ligga på boj. Så då fick det bli Bequia istället. Vi hade fått tips om att det skulle vara musikfestival där till helgen och det lät ju trevligt.

Efter en härlig segling i ca 10 m/s kom vi fram till en vik som inte var så stor som vi trott och fylld med fler båtar än vi trott. Men vi lyckades hitta en vettig ankarplats lite trångt men det var lika för alla. Skillnaden är egentligen bara ankringstekniken. Vi är noga med att lägga ankaret med 5 gånger djupet på kättingen (5 m djupt = 25-30 m kätting ute), låta båten i lugn och ro lägga sig rätt och sakta själv dra ankaret rätt, sedan backar vi först försiktigt så att ankaret kan hinna gräva ner sig och när vi känner att det sitter, så ökar vi varvtalet på motorn. Då är vi säkra på att inte dragga och att bottnen håller. Men som sagt alla är inte så noga. Många tycker att det räcker med att ankaret når ner till bottnen, några lägger ut en massa kätting utan att kontrollera att ankaret har fått fäste. De värsta lämnar båten ca 5 minuter efter att ankaret är nere. som ni kanske förstår så var det ganska många som draggade runt omkring oss. Ingen båt blev skadad men det var nära vid några tillfällen.

Vi träffade en del gamla bekanta, alltid trevligt. Och så möte vi äntligen Atraxia med Johanna och Ron. Jag och Johanna har haft en del kontakt via Facebook och det var urkul att träffas i verkligheten. Eftermiddagen försvann i ett nafs.

Vi hade läst/hört att det skulle vara bra att proviantera här i Bequia, så dagen efter tog vi kylbag och Dramaten med oss upp i byn. Återigen så undrar vi vad som är kriteriet för bra proviantering. Stämmer absolut inte med vår syn på det hela iallafall. Det fanns bara fruset kött/fläsk/kyckling styckat på så konstigt sätt att det inte gick att se vad det var och det stod inget på förpackningarna heller. Botten notering gjordes när vi hittade en massa svarta, omärkta plastpåsar i frysen. Undrar hur mycket de säljer av det. Gick inte att avgöra om det var kött eller fisk när man klämde på påsarna.
Utbudet av vin och sprit var dock väldigt stort…….. Så kylbag och Dramaten förblev inte helt tomma men nästan. Positivt dock, jag hittade ett paket med bacon som nog var det godaste vi hittat hittills!

Men byn var mysig och de hade en väldigt trevlig strandpromenad, som när den är färdig renoverad kommer att sträcka sig längs nästan hela östra sidan av bukten.

 

DSC_0053 DSC_0051 DSC_0054 DSC_0055

Hittade den hittills sötaste bokhandeln:

DSC_0077

 

Bequia är den enda ön i hela östra Karibien som har tillstånd att fånga val. Man får lov att fånga 4 st per år men bara på det gamla traditionella viset med roddbåtar/kanoter och harpuner. Då det är ytterst få som vet hur man gör nu för tiden så blir det inte så många valar fångade.

Men Valfångarbaren finns kvar. Sitsarna på barstolarna är ryggkotor från val och man har använt andra ben från valarna för att dekorera med. Läckert var det iallafall

DSC_0075 DSC_0074

Musikfestivalen då? Nja jo det var ju festival men biljettpriserna var lite dyra så vi avstod. Att man inte kunde få reda på vad för sorts musik det skulle spelas gjorde också att vi drog oss ur. Tänkte att, visa av erfarenheten, vi kommer att höra i ankarviken ändå. Men inte denna gången. De måste ha riktat högtalarna från vattnet. Lite snopet ska jag erkänna.

Annonser

Read Full Post »

Sådan skillnad väder kan göra. När vi var här med V får någon vecka sedan blåste det riktigt ordentligt. När man då ligger ankrad med bara ett rev som våglä och inget vindlä kan det bli lite väl blåsigt. Tyvärr så påverkar vinden även siktdjupet i vattnet. Det var ganska så grumligt då.

Men vilken tur att vi bestämde oss för att segla hit igen. Denna gången är det nästan vindstilla inga vågor alls att tala om och vattnet är kristallklart.

Det blev både snorkling, ö-vandring och hummerkalas!

Strax akter om oss är det en liten ö med en helt öde sandstrand. Strax utanför stranden ser vi att vågorna bryter vilket då betyder ett rev, vi tar jollen dit tillsammans med Ann o Tony från Argosea för att snorkla. Upp med jollen på stranden, på med utrustningen och ut i vattnet. Vi upptäckte väldigt fort varför det inte var något folk här. Vattnet var otroligt strömt. Gick knappt att stå still med fötterna på bottnen och vatten till midjan. Jag snorklade i kanske 3 minuter och hann se en otrolig mängd med sjöborrar innan jag gav upp och simmade in till stranden igen. De andra kom strax efter.
Sjöborrarna är inte de svarta med långa piggar som man ser i Medelhavet utan dessa är runda, beige-rosa och med korta taggar. Uppifrån ser de ut som en apelsin där man skurit skalet i klyftor och man bara väntar på att de skall öppna sig. Men det verkar de inte göra, däremot så ligger det stenar ovan på dem. Ser lite lustigt ut, kanske för att kamouflera sig.

Nåväl, snorkla ville vi så vi tog oss till området som är avspärrat för snorkling och där sköldpaddorna verkar tycka om att vara. Ett ganska dött område men massor av Conch snäckor som innehåller en “snigel” som kallas Lambi, vilket är en delikatess här på öarna.

På väg tillbaka till jollen så tittade jag upp för att se så att jag var på väg åt rätt håll. 50 m framför mig backar en stor rib-båt rakt mot mig. Killen som styr tittar över allt utom bakåt. Varvid jag ropar till honom han vinkar och säger ja jag har sett dig. Inte en trevlig upplevelse alls. Till saken hör att området vi snorklade i är avspärrat för trafik och jollar får bara köra väldigt sakta och bara direkt till och från ingången till en sandrevel.

Dagen efter så förflyttade vi oss till ett sund mellan två öar, där vi skulle få dels lite vindlä och dels närmare till hummer-restaurangen. Jag och Jonas tog jollen till ett korallrev en liten bit bort och vilken skillnad! Inte så mycket mer fisk men vilka koraller! Underbara. En video är under bearbetning och kommer när vi har bättre internet.

DSC_0015DSC_0094

Efter lunch tog vi jollen till restaurang-ön. Jonas, Ann o Tony snorklade på ett annat rev och fick se en Manta Ray, vilken var ganska så mäktig om man får tro dem.
Jag lade mig på stranden i skuggan av ett träd, en ljudbok i hörlurarna och fötterna i vattenbrynet och gud vad jag njöt. Snorklarna var tillbaka alldeles för fort.

IMG_2106  DSC_0181

Vi lämnade snorkelprylarna i jollen och tog en promenad. Ann o Tony var kloka och hade skor på fötterna, jag och Jonas som tänkte strandpromenad var barfota. När vi kommit över till stranden på andra sidan ön, hittade Tony en stig som slingrade sig upp för berget, klart att man skulle gå den! Inga problem men ju högre upp desto otrevligare blev det för våra bara fötter. Vi vände efter 2/3 och A&T fick fortsätta ända upp. Men vi fick iallafall fina bilder över Tobago Cays.

IMG_2104

Dagen avslutades med en hummer-middag. En halv grillad hummer per skalle och en massa gott till, friterade Plantains skivor, bakad potatis och morötter kokta alldeles precis lagom.

Read Full Post »

Efter några dagar på Carriacou fortsatte vi norrut. Denna gång inte så långt, bara 10 sjömil till ön Union Island som tillhör landet St Vincent & The Grenadines (SVG).

SVG är ett fattigt land med många öar och massor av korallrev. Här finns förutom Union Island även Tobago Cays, Bequia, Mustique, Mayreau, Petit Tabac, Palm Island osv osv.

karta-over-saint-vincent-och-grenadinerna

 

Denna gången nöjer vi oss med Union Island och Tobago Cays.

Union får ett snabbt besök för att checka in och dagen efter går vi vidare till Tobago Cays som är målet.

Ganska många båtar men skönt ändå. Den huvudsakliga sysselsättningen här är snorkling och dykning och på kvällen äter man på någon av de pittoreska strand barerna. Dit skall inte någon svensk hälsoinspektör ta sig. Han lär avlida av fasa. 

Jag låter bilderna tala.

DSC_0094 DSC_0096 DSC_0151 DSC_0155 DSC_0160 DSC_0170

DSC_0181 DSC_0248

 

Seglingen tillbaka till Grenada blev betydligt behagligare. Vinden in från aktern och vi susade fram.

Viktor flyger hem och det blir tomt och tyst på båten igen.

Read Full Post »