Man kan ju inte bara ligga i ankarviken och mysa, så vi tog oss i kragarna och transporterade oss med en Maxitaxi till huvudorten på Carriacou; Hillsborough.

Jolle in till jollebryggan och sedan promenad upp till vägen. Väl uppe fick man en fin vy över viken. De sista 50-100 meterna av denna uppförsbacke gick nästan lodrätt uppåt.

Vi följde vägen och efter ca 1 km befann vi oss nere vid stranden igen. Hade vi valt en annan jollebrygga hade vi sluppit den förfärligt branta backen.  Efter några minuter kommer en Maxitaxi och vi hoppar på. Han kör upp för samma backe som vi precis kom ner från och vände där vi kom upp på vägen från marinan. Så himla snopet. Men å andra sidan behövde nog kroppen den extra promenaden.

Hillsborough var mycket mindre än vad jag trott, men charmig. Hela byn är koncentrerad kring en huvudgata lite á la städerna i en Vildavästernfilm.

Efter ett tag var törsten stor och magarna tomma. Restaurangen vi hade tänkt oss, hade naturligtvis stängt på tisdagar. Men i grannhuset fanns en annan så vi gick dit. Med en underbar terrass ut över havet.

Den ljusa strimman som är vid den högra ön i bakgrunden är Sandy Island. Ett litet korall rev som består av en sandstrand och underbart vatten att snorkla i.

Medan vi väntar på maten, så skulle Tony passa på att koppla upp sig mot restaurangens WiFi nät. Men det var lättare sagt än gjort.

Efter “hjälp” från lite olika anställda konstaterade Jonas att deras router nog är trasig. Typiskt, när Tony släpat på PCn hela dagen. Men så är det här, bara att acceptera.

På stranden nedanför terrassen höll ett gäng fiskmåsar till. Antagligen så är det parningstider nu, för det var väldigt mycket tvåsamhet bland fåglarna.

Jonas såg för någon dag sedan två måsar som gjorde fler måsar. På vårt däck!!!

Vi var även kulturella, hittade ett litet museum om Carriacou. Kvinnan som jobbade där var otroligt kunnig och dessutom villig att berätta. Mycket intressant. Fotoförbud inne på museet men inte utanför.

¨

Byggnaden som museet är inhyst i är en fd bomullsrensings fabrik.

Så var det dags att åka hem, vi lyckades hitta samma Maxitaxi som vi åkte hit med. Taxa 3 EC$ ( ca 8 kr) per person och resa är helt OK.

När vi kliver av får jag syn på PC-trädet. Antagligen för att göra reklam för att man har WiFi på baren som ligger precis bredvid.

Väl tillbaka på båten igen var det väldigt skönt med ett dopp och sedan en tupplur i sittbrunnen.