Nä, vi har inte tagit en snabb tur över till Europa. Det behövs inte. Det räcker med att segla i ca 170 sjömil och 27 timmar så är man i Frankrike även om man är i Karibien!

En av de få öar här i Karibien som fortfarande är koloni är Martinique. Här kör man bil på rätt sida av vägen (höger), man talar i princip endast franska (pust man får gnugga geniknölarna och plocka fram gamla back-uper), kan få läkarvård på samma premisser som i Europa och ja, allt verkar europeiskt välordnat.

Vi hade en fin segling från Grenada, med bidevind/halvvind hela tiden utom de sista 5 sjömilen. Vinden kom lite lagom fort, allt mellan 2-3 och 12-13 m/s och vi susade för det mesta fram i 6-7 knop.

Men säg den segling som görs helt utan problem och missöden. Jag lyckades med 2 ordentliga tabbar.
Jag gick på min vakt vid 4-tiden på morgonen, vi gick på läsidan av St. Vincent och vinden dog ut. Jag rullade in seglen, startade motorn, glömde att ändra navigationsljusen. Efter några minuter så såg jag att varvräknaren uppförde sig väldigt konstigt. Visade 6000 varv istället för de 2000 jag ställt in motorn på. Jag drog ner på gasen och varvräknaren minskade antalet varv. Hmmm konstigt. Men jag tog det inte så allvarligt. Visste ju att jag inte körde motorn på 6000 varv.
Efter ytterligare en stund så gick vårt navigationsprogram ner. “Ett fel har inträffat. Programmet stängs”  Kul! Inte alls. Jag startade om programmet men jag fick inte rätt på det, programmet tyckte att jag seglade åt fel håll, vilket jag INTE gjord (då). Jag klickade runt lite grand, men hittade inget sätt att få ordning på det hela. Insåg att jag fick nog väcka Jonas. Berättade om nav-programmet och nämnde varvräknaren i förbigående. Ajajajaj vilken missbedömning jag gjort. Varvräknaren hade av någon (för mig) outgrundlig anledning tömt startbatteriet, vi lyckades få igång dieselgeneratorn men den laddar startbatteriet så lite att det skulle tagit evigheters evighet att få upp spänningen. Så fram med stora laddaren som vi kopplar via 220 V direkt på startbatteriet och så fick vi igång stora motorn som laddar startbatteriet bättre. Ööööö nu hängde vi inte riktigt med, motorn var väl igång. Jo men Jonas stängde av den för att nollställa varvräknaren. Så efter några nervkittlande minuter var vi på banan igen. Startbatteriet hade inte dött av chocken, utan laddar nu fint igen och funkar som det ska. Peppar peppar…….

Nåväl, Jonas återgick till sängen och jag till att styra båten. Det kan jag ju i alla fall, eller?

Vinden kom tillbaka och jag hissade seglen igen. Programmerade autopiloten att styra på vindvinkeln, dvs att förhålla sig till en viss vinkel i förhållande till varifrån vinden blåste. Vinden var ganska varierande och jag fick varningar titt som tätt att vindriktningen ändrat sig minst 10 grader. Jag var väl kanske lite trött, och kvitterade bara varningarna. Så plötsligt började jag få back i genuan, dvs vinden kom in från fel sida av seglet, inte så bra. Jag kopplade ur autopiloten, korrigerade kursen manuellt och fortsatte att segla. tittar ut åt styrbord då vi hade ett lastfartyg som låg mellan oss och St. Vincent som var lite nära (några sjömil emellan oss). Men så konstigt. Vart har ljusen från ön tagit vägen? och varför har radarbilden vänts upp och ner?? Ungefär då kommer Jonas rusande och undrar hur vågorna kan slå in i aktern. Jag bara tittade på honom och sa  lugnt att det är för att jag seglar åt fel håll. Jag rullar in genuan kopplar ur autopiloten och vänder tillbaka båten åt rätt håll……… Vad Jonas sa ska vi nog inte skriva här. Om jag var skamsen och skämdes. Japp! Två stora missar under samma vakt, det var nog inte min dag eller natt är väl mer korrekt.

Framåt morgonen när det hade blivit ljust, så skickade Jonas ut fiskedraget igen. Hade inte varit så dumt med lite färsk fisk.

Rätt som det är så kommer det en ganska kraftig vindby. Båten kränger till. Jonas hojtar till och hoppar ner i kajutan. Har aldrig sett honom ha så bråttom ner. Han är borta i någon sekund och kommer sedan upp igen och säger att vi har fått in fiskelinan i vindgeneratorn. Vindbyn skickade upp linan på ett sätt som vi inte trodde var möjligt. Tur att vi kan bromsa vindgeneratorn det var det Jonas rusade ner för att göra. Så den fick vila de sista 4 timmarna. Jonas måste klättra upp på pålen till generatorn för att få loss linan, och sjön var lite väl gropig för ett sådant äventyr. När vi hade lagt ankare och låg stilla igen tog det bara 5 minuter så var linan borta från vindgeneratorn och fiskespö hållaren flyttade till andra sidan av båten.

Jösses vilken segling. Men nu är vi i Frankrike iallafall!

Numrerade inseglings bojar har vi inte sett på väldigt väldigt länge