Kustbevakningen är vi vana vid att se köra i full fart rakt ut från viken och sedan öster eller väster ut. Därför blev vi lite förvånade och förundrade när de kryssade runt i sakta mak bland de ankrade båtarna. Efter ett tag så cirklade de runt vår kanadensiska grannbåt och tutade. Ingen reagerade på deras tutningar och vi tänkte att det var några dagar sedan vi såg någon på båten.

På VHF-nätet tidigare på morgonen var det en som hade hittat en jolle med motor, drivandes och kunde återfås mot beskrivning.

Strax efter Kustbevakningens intresse för vår grannbåt blev det en väldig aktivitet på stranden akter om oss.

Vi förstod att något hänt, men inte vad. Vi kopplade inte ihop Kustbevakningen och jollen.

Dagen efter på VHF nätet var det någon som efterlyste mer information om den som drunknat. Jag och Jonas tittade på varandra och insåg att det nog var killen på vår grannbåt. Men vi fick inte veta så mycket mer. Ingen ville prata om det då man misstänkte att de anhöriga inte var informerade än. Vilket jag tycker är ett bra beslut.

I förrgår kom kustbevakningen tillbaka till vår grannbåt och släppte ombord en kvinna.

Igår på väg till Supermarketen fick vi hela historien. Efter som anhöriga är informerade nu så kan jag berätta.

Båten med en kille ombord kom till vår vik på torsdagen, på måndagen skulle han gå upp på land med båten för att sedan flyga hem till Kanada. På lördagen hade han varit inne på baren men kom aldrig tillbaka till båten. Vi fick veta att han inte kunde simma, var maniskt rädd för vatten och hade varit ute och seglat med sin hustru i 14 år. Hustrun hade flugit i förväg till Kanada. Jollen som hittades hade växeln i, halv gas och tom tank. Man tror nu att han har ramlat ur jollen och fått panik dels av att hamna i vattnet och dels av att jollen for iväg.

Otroligt tragisk olycka! Vi lider verkligen med hans hustru.