En baksida med att vara långt hemifrån och fortfarande arbeta (dvs valt att bli en digitalnomad) är att man får gå upp väldigt tidigt. Iallafall när man har varit så dum att man förflyttat sig västerut från Sverige räknat.

Men å andra sidan så är det underbart att sitta och jobba i sittbrunnen medan dagen gryr och den övriga världen sakta vaknar till liv.

Många av de små fiskebåtarna tuffar ut till havs flera timmar innan det blivit ljust.
Fåglarna som stilla börjar kvittra en i taget för att så småningom förenas i en hel kör.

Marskatter har vi ju även hemma, dvs katt-flickor som löper och lockar till sig pojk-katter  som gör allt för att charma katt-flickan. Antar att katt-pojkens “sång” är vacker i katt-flickans öron. Men inte i mina……..

Även fiskarna vaknar till liv strax före gryningen. I dag var det ett väldans plaskande i vattnet. Lät som om en större fisk kommit in här i marinan för att äta frukost på de små fiskarna. Men om det var den stora som plaskade eller de små i stim som hoppade unisont kunde jag inte avgöra. Mörkret var lite för kompakt.

Tidningskillen ser lika förvånad ut varje morgon över att hitta mig i sittbrunnen med dator och papper och telefon. Han undrar nog vad jag sysslar med.

Så när solen har tittat upp över bergskammen och det börjar ljusna ordentligt så vaknar allt annat också till liv. Grannbåts-folken kommer upp lite yrvaket i sittbrunnarna, VHFn börjar spraka. Fler Pirouger (fiskebåtar) ger sig ut till havs med bullrande motorer, verktyg börjar låta och maken kommer upp med ett stort soligt leende och säger God Morgon och fixar frukost.

En dag kan inte starta mycket bättre!

(Rubriken är en strof ur Cat Stevens låt som ni kan lyssna på här, en gammal goding )