Vilken tur vi hade när vi kom till Marina Bay marina i Gibraltar. Vi seglade hit i sällskap med Amber of Ljungen och vi fick de två sista platserna i marinan. Puh, det hade blivit lite tufft att ligga på ankarplatsen då ett blåsoväder var på väg. Marina Bay är en relativt liten hamn, har väl bara ca 200 platser men kan husera båtar upp till 25 meter. För första gången sedan vi lämnade Sverige låg vi vid en betongbrygga. Dvs ingen flytbrygga utan vi fick justera tamparna allteftersom vattnet steg eller sjönk. Som tur var, var tidvattnet på lite drygt en halvmeter bara. Vi kom in i högvatten och när vattnet sjönk så behövde vi bara justera lite grand. Resten av vistelsen funkade tamplängden utan problem.

Att Gibraltarsund var smalt det visste vi (det ser man ju på sjökortet…..) men att det var så smalt hade vi inte föreställt oss. Så nu har vi sett en annan kontinent. Eller i allafall Afrikanska berg som vetter mot Gibraltar Sund. Det gick flera färjor mellan Gibraltar och Spanien till Marocko och till den spanska enklaven.

Atlasberg i Marocko i bakgrunden Vattenjet driven färja på väg till Gibraltar.

Vi kom till Gibraltar på lördag lunch och hann med en snabb runda innan alla affärer stängde för dagen. Men den affären som pojkarna hade sett fram emot, hade hunnit stänga och öppnade inte förrän på måndag morgon.

Söndag plockade vi fram cyklarna för att kunna utforska lite större område. Men det är inte enkelt att cykla här. Dels är gatorna/vägarna väldigt smala (tur att det finns trottoarer) och dels är det förfärliga uppförs- och nedförsbackar. Vaddå förfärliga nedförsbackar? Jo det är sant, man tänkte många gånger innan man vågade cykla ner för dem. Vi har inte fotbroms på våra cyklar utan handbromsar till fram och bakhjulen och man litar kanske inte fullt ut på bromsarna. Fotbroms känns trots allt tryggare. (Men jösses hur gammaldags är man??)
Vi cyklade till Queens Bay Marina en marina som är omgärdad av eleganta hus och eleganta restauranger. Enligt en skylt vid en minnessten var detta området återuppbyggt sedan ca 50 år tillbaka då en båt lastad med en förfärlig massa sprängmedel exploderade och rensade hela denna yta.

Undrar om ankaret blev tilltryckt i explosionen? Schackeln är stor så det räcker iallafall.

Vi fortsatte vår tur söderut och kom till vårt mål för dagen, The 100 ton Gun. I mitten av 1870 talet byggdes det i England 4 st 100 tons kanoner som transporterades till Gibraltar och Malta, två vardera. På Gibraltar finns det bara en kvar. De har byggt en utställning kring det hela och man kan se kanonen i verkligheten. Det mest fantastiska är att man för så längesedan kunde bygga något så stort och gediget och dessutom kunna transportera! När kanonerna kom till Gibraltar, skulle de förflyttas knappt 2 km på land för att kunna monteras i skyttevärnet. Den transporten tog 3 veckor!

Nåväl, kanoner i all ära, men det finns mer att titta på. Vi cyklade, uppåt, till den botaniska trädgården. Tyvärr så var den under renovering så mycket var uppgrävt men en del kunde man se iallafall. Jag kan bara tänka mig hur det är att komma hit på våren och sommaren när många fler arter blommar.
Ser ni stängeln i mitten, ca 5 m hög!

Engelsmännen är duktiga på att hylla och ära sina befälhavare och andra potentater. Här i den botaniska trädgården var det fullt med statyer av gamla gubbar med en massa medaljer som hade utfört det ena stordådet efter det andra. Jag sov nog på de historielektionerna, för det var inga gubbar jag kände igen.

Någon tur upp på Gibraltarklippan för att se på utsikten och titta på aporna blev det inte denna gången. Men vi kommer ju tillbaka i mars och då kan vi antagligen stanna längre. Det finns mycket kvar att se här!

Utsikt över Gibraltarbukten. Mittemot har vi Spanien.

Cap Trafalgar.!