Vi är nog ganska bortskämda i Sverige med att allting skall vara så ordentligt och säkert.
Tanken slog mig när vi var ute och strosade i stan häromdagen. Gator och torg har en mycket vacker beläggning. Små gatstenar av marmor. De kan vara 7x7x7 cm. En vanlig trottoar har vita stenar och ett torg eller gågata har vita och svarta i ett tjusigt mönster.

En nackdel med marmorn är att den blir hal! Massor av fötter som släpas över stenarna polerar dem så det blir hala.

På många ställen fattas det stenar! Med stora hål som följd. Om man går på en gågata så förväntar åtminstonde jag mig att gatan är slät, utan hål eller snubbelhinder. Det är ju oftast intressanta skyltfönster längs en gågata som av någon anledning intresserar mer än gatubeläggningen.

En bred och tjusig trottoar längs med en liten park. Stora träd i en rad mitt i trottoaren gav en härlig svalka.
Men de som lagt beläggningen var nog lite lata. För rätt som det var hade man lagd marmorstenarna runt en vanlig sten (hade vi varit i Sverige hade det varit en gråsten) i storleken 20x10x15 cm. Undrar hur många som snubblat på den?

Tack svenska gatukontoret för att ni är noggranna när ni lägger beläggning på gågator och trottoarer!

Men miljökontoren borde åka till Portugal och titta på hur snyggt de har löst problemet med återvinningskärl.

Här ser man 4 st rostfria rör där man slänger ner det som skall återvinnas. Tömning sker genom att man fäller undan plattan som rören är fästa på och hissar upp containern som finns under.