Återigen en tripp på ca 35 nm och vi hamnade i Ria de Aviero. Inget speciellt ställe mer än att det inte finns någon marina men däremot ett bra ankringsvik. Här stannar vi nog några dagar och putsar på båten och kanske badar. Här finns inget mer än en liten by så turistandet får vila lite.

Men på vägen hit så seglade vi längs med en 70 km lång sandstrand. Dvs stranden började strax söder om Oporto och fortsätter en bit förbi Aviero. Helt fantastiskt.

De tidigare seglingsetappern längs Portugals kust har varit lite spännande då fiskarna har väldigt många nät och/eller skaldjurstinor i vattnet. De är mycket ordentligt utmärkta, men det är nästan hopplöst att se utmärkningen som oftast består av ett mörkt flytblock med en pinne i, ca 1-1,5 meter lång, med en flagga i toppen. Flaggan kan ha vilken färg som helst. De röda syns lättast. Det innebär att en person måste hela tiden så och spana efter dessa fiskpinnar. Ganska tröttsamt.
Denna gången så gick vi lite närmare land och inte en enda fiskpinne! Kanon, vi har kommit på knepet!

När vi kom in i rian hade vi lite motström, tidvattnet hade precis vänt. Jag står framme i fören och håller på att förbereda ankaret. Tittar ner i vattnet och ser något litet och brunt flyta förbi båten. En tångruska tänkte jag. Men så var det så många tångruskor med samma färg, form och storlek så jag fick titta lite ordentligare. Det var krabbor som flöt med strömmen! Jag som trodde att de alltid promenerade på bottnen. Men här var det helt klart att de förflyttade sig med hjälp av strömmen.

Krabborna är inte det enda som förflyttar sig med hjälp av strömmen här. Fiske är mycket populärt, både från småbåtar och från pirar och strandkanter. Nu när tidvattnet kom tillbaka igen, fick vi plötsligt syn på en båt som rörde sig med en otrolig hastighet inåt landet. Efter ett tag såg vi ett helt band av småbåtar som flöt med strömmen som säkert förflyttade sig med 3-4 knops fart. Vi kom på att de flyter med strömmen en bit sedan kör de tillbaka för motor och flyter med strömmen igen. Undrar om de bara har kul eller om de fångar någon fisk?

I morse väcktes vi först av ankarvakten som påstod att vi hade draggat. Dvs att ankaret hade lossnat och att vi förflyttade oss. Men det var falskt alarm. Tillbaka till sängen igen. Efter ca en halvtimme väcktes vi av musik från några skraltiga högtalare. Jag trodde först att Jonas satt igång radion i väckarklockan. Men nej då. Det var militärförläggningen som är precis bredvid oss som spelade morgonmusik. Tänk på filmen  “Good Morning Vietnam” så vet ni vad jag menar.