Portvinets stad. Och backarnas!

I år har vi som seglar längs Portugals kust tur. Den portugisiska nordan blåser stadigt. Vilket vi är mycket tacksamma för, det innebär att vi får in vinden från aktern och seglingen blir mycket behaglig. Visserligen kan det rulla emellanåt men det beror oftast på att man har för lite segelyta och då får man försöka göra något åt det. Vi är inte så bortskämda med att segla undanvind så vi håller på och experimenterar en del med olika segelsättningar. Full genua och lite stor på samma sida, full genua och full stor år olika håll (spirade segel) bara genua och mesan eller stora genackern och mesan. Vilket som blir bäst styrs av vindvinkel och vindstyrka.

Vi lade till i Lexiôes hamn som är Oportos hamnstad och ligger ca 45 min med buss från Oportos centrum. Vi var lite förstora för de vanliga hamnplatserna och fick ligga vid receptionsbryggan tillsammans med 2 katamaraner. De passar ju inte heller in i standard sortimentet. Vi möts av mycket proffsig personal och för första gången fick jag användning för skeppspappers pärmen. Vi har ju fri rörlighet inom EU, dvs alla utom vi som kommer per båt. Vi är nog väldigt kriminella. I de senaste hamnarna har kravet på registrering nästan varit löjligt; Båtnamn, längd, bredd, djupgående, antal hästkrafter, typ av båt, antal master färg på skrovet, material i skrovet, ägarens namn adress, födelsedatum och passnummer. Sedan samma sak för kapten. Att bara skriva se ägare, funkar inte. Besättningen skall också redovisas i antal och med namn och passnummer. Det är bara att svara på frågorna och se glad ut. En stund efter att vi hade registrerat oss kom tull/immigration ombord. Även detta var första gången vi hade myndighetspersoner ombord. Tusen frågor hade de och när Jonas mycket artigt förklarade att vi är EU-medborgare och har bara seglat inom EU. Så ströks de nästa 1000 frågorna. De ville även gå ner i båten och jag trodde ju att de skulle börja leta igenom skåp och stuvningsutrymmen. Men inte då. Vilket i och för sig var skönt. Men det kändes som om även de sista 1000 frågorna slopades.

Längst in vid vår ponton låg en båt som inte varit omhändertagen på väldigt länge. Undrar just hur långtid det tar för en musselodling av denna kaliber (ca 20 cm tjock) att växa till sig?

Fredag 6 augusti

Dags att turista. Vi tog bussen in till Oporto ca 45 minuter till det fasionabla priset av 1,5 euro per person och enkelresa. Helt klart prisvärt, vi fick ju dessutom se en del av Oporto som vi inte hade sett annars. Men det är ju lite spännande. Vi visste att vi skulle kliva av vid ändhållplatsen, men sen då? Turistinformationen naturligtvis, för att få tag på en karta. Genial idé. Men var hittar man turisinformationen? Vi lyckades promenera genom nästan hela stan innan vi hittade vad vi sökte. Som tur var gick vi åt rätt håll iallafall. Fast vi var lite bekymrade. Det gick ju bara nedåt hela tiden, vi ska ju tillbaka också! Och det var ordentlig lutning på backarna!.

Rätt håll det var alltså ner till floden Duoro för att komma till portivnshusen och gå på en visning och provsmakning. Vi hamnade på Sandeman’s, vi hade ca 10 olika hus att välja mellan men detta låg bra till och rundturen behövde vi bara vänta på i 30 minuter. Vi fick lära oss mycket om Sandeman’s historia och även hur man framställer portvin. Bl a att Portvin är ett ofärdigt vin eftersom man avbryter jäsningsprocessen genom att tillsätt ren alkohol. Därav att alkoholprocenten är högre i Portvin än i vanligt vin. Portvinet lagras på ekfat av varierande storlek drygt 20.000 liters fat till 220 liter fat.

Byggnaderna i Oporto är otroligt vackra. Eller har varit och kan bli igen. Tänk om de bara kletade på lite färg och knackade bort lite rost från balkonräckena.

Även här var en del hus otroligt utsmyckade. Undrar om de är huggna i sten eller gjutna?

Nä, nu får det räcka med städer ett tag. Nu är det dags att hitta en ankringsplats!