Jag visste att denna dagen skulle komma. Det har liksom eskalerat  senaste dagarna. Blivit svårare och svårare att hitta något att skriva om och idag är det totalt tomt … Fyra ynkliga dagar kvar av utmaningen att skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. Aldrig att jag kastar in handduken när målsnöret är så nära.

Vad har vi gjort idag då. Nej ingen mast klättringar idag, det räckte med den igår. Idag har vi varit väldigt mycket mer vattennära. Skrovsida ett har tvättats. Grundligt. Sida två får bli i morgon. Det är lite spännande, en hänger över pontonen på jollen och tvättar skrovet på stora båten. Den andra ansvarar för att jollen håller lagom avstånd från stora båten. Många muskler som får arbeta. Vi känner oss ganska så mörbultade och fasar för morgondagen när sida två skall tvättas.

Bild? Ingen av oss hade någon hand ledig för kameran så ni får fantisera. Istället får ni en bild från Ibiza där arkitekten verkligen fått släppa loss.

IN ENGLISH

I knew this day would come. It has escalated the recent days. Become harder and harder to find something to write about and today it is totally empty … Only four days left of the challenge to write a post a day for 100 days. I will NOT throw in the towel when the finish line is so close.

What have we done today then. No, no mast climbs today, it was enough of it yesterday. Today we have been very much more water close. The first hull side has been washed. Thoroughly. Side two will be tomorrow. It’s a little exciting, one is hanging over the pontoon on the dinghy and washes the hull of the big boat. The second is responsible for the dinghy keeps the right distance from the big boat. Many muscles are in use. We feel quite bruised and dread tomorrow when the second side will be washed.

Picture? None of us had any hand free for the camera so I leave it to you to fantasize. Instead, you get a picture from Ibiza where the architect really has been given free hands.