Strax söder om Guadeloupe finns det en liten ögrupp som heter Îles des Saints, här finns ganska gott om ankarvikar men då öarna är gamla insomnade vulkaner så är det djup att ankra om man inte smyger riktigt nära stranden. Av den anledningen så har man lagt ut bojar i de flesta vikarna och i valet mellan att att ankra på som minst 17 m djup eller ta en boj då var valet lätt. Vi har alltså legat på boj även här. Ganska skönt att slippa oroa sig att någon av misstag drar upp vårt ankare, draggar in i oss eller ankrar för nära.

Guadeloupe har liksom St Barthelemy (St Barts) varit svenskt! Japp i hela 15 månader och var den svenske kungens privata egendom. När Jean Baptiste Bernadotte blev utsedd till kung av Sverige fick han avsäga sig alla sina egendomar i Frankrike. Som kompensation fick han Guadeloupe inkl Les Saints och Marie Galante. Han utsåg en guvernör och ungefär samtidigt som guvernören skulle lämna Sverige, sålde kungen öarna till Britterna för 24 miljoner gulddukater, vilka utgjorde grunden för Guadeloupefonden (vad nu den var till för???) Men efter några år så tullades det på de pengarna för att betala något krigsskadestånd.

Så svenskarna hann inte sätta något avtryck på ön. Inte ens att britterna varit härskare här märks, kanske för att fransoserna varit här längst.

Men i sundet mellan Guadeloupe och Les Saints har det iallafall varit ett stort slag mellan britter och fransoser. Ett 40-tal skepp från vardera sidan fightades under några dagar och det slutade med att Sir Rodney från Storbrittanien vann. (Han var för övrigt stationerad på St. Lucia därav att viken med den stora marinan heter Rodney Bay).

Men vad är det vi ser långt där borta? Ett av krigsskeppen?

Nej men den är helt klart tidstypisk

Oj vad mycket historia det finns och så mycket man inte hade en aning om. Men då vi tog en promenad häromdagen upp till Fort Napoleon där de har inrett ett stort museum så fick vi veta en hel massa, inte bara om Les Saints utan om indianer och fiskarna som finns i havet här och en massa annat.

Fortet ligger på en kulle som väl kan vara 100-200 meter hög. Dvs lite mer än en kulle men jösses vad det gick uppför. Hela tiden! Som tur var inte rakt upp för klippan är brant, utan vi snirklade oss upp men nyttigt var det.

Jippie!!   framme!

Vovvar fick inte lov att vara inne på fortet, flickan i kassan hävdade att han kunde ramla ner från muren och dö. “I koppel” undrade Richard förvånat. Tjejen ryckte på axlarna och Richard valde att stanna och vakta Murray. Tror inte att de led så väldigt mycket.

Slaget mellan fransmän och britter i miniatyr

 

Båtmodellerna är otroligt detaljrika, kanonkulehål i segel, vimplar och fanor, brända skepp osv osv.

I utställningen över de olika fiskarterna som man kan fånga här i Karibien blev jag lite fundersam över om man skall bada överhuvudtaget.

En “Grand Barracuda”

Lite för stor för min smak, och lite för många vassa tänder.

Men vad som förvånade mig mest var hur stor en MahiMahi/Guldmakrill kan bli. Visserligen står det inte någonstans hur stor båten är, men det är ju förhållandet.

Tyckte att den vi fick för ett tag sedan var stor så den räckte, kanske 2 m lång. Men den släppte från draget så vi slapp kämpa upp den på däck.

Så tog vi en promenad ute på fortets murar och en underbar vy över bukten där vi ankrat

Lady Annila syns inte på bilden, hon ligger nere i högra hörnet bakom träden.

 

Tillbaka nere på marknivå igen och i den lilla byn

 

Här på de franska öarna har de ett tyg som kallas Madrass. Det finns i alla möjliga färgställningar och alla är rutiga på ena eller andra sättet. Man använder tyget till allt, kläder, dukar, gardiner, kepsar, väskor osv osv

Påväg ut till båtarna igen, fick jag syn på vad som kallas “Doktorns hus”

Visst är det häftigt!

Här stannar vi någon dag till vi måste ju snorkla oxå!