Vi låg en vecka i marinan Crews Inn i Chaguaramas, Trinidad utan att göra något som helst vettigt. Vi bara slöade och försökte komma ikapp oss själva efter Atlantöverfarten. Otroligt så mycket energi som slukades under de 14 dagarna. Vi kändes oss relativt utvilade när vi kom fram till Antigua men efter den 1,5 dygn långa seglingen från Antigua till Tobago så kände vi att vi var ganska så utsjasade, att bara ligga stilla i marinan och göra ingenting eller bara det man kände för var behövligt.
Antagligen hade vi båda varit ganska så spända inför och under Atlant-seglingen. Men nu känner vi att vi börjar hitta oss själva igen.

Men det är tur att vi ska tillbaka till Trinidad, så att vi kan se lite av ön, inte bara marinan.
Chaguaramas är en stor vik på den sydvästra sidan av Trinidad bara några sjömil från Venezuela. Från början så reserverades denna vik för marinor som skulle ta hand om alla långseglingsbåtar och det fanns alltid gott om plats, men för några år sedan så sjönk antalet besökande båtar drastiskt och man har hyrt ut de flesta platserna till lokala båtar, vilket gör att det kan vara besvärligt att hitta plats i en marina även om det finns minst 4 marinor att välja på. Som tur är så kan man även ligga för ankare fast då i en intill liggande vik. Ankarplatsen i Chaguaramas är inte speciellt bra att ligga på, dålig ankarbotten och massvis av skräp på bottnen att fastna permanent i. Bojarna som finns underhålls inte så det kan vara vanskligt att ligga vid en sådan. Vattnet är inte heller badbart då det har byggts till en industrihamn i området också. Ett oljeborrtorn står inte så långt bort och gigantiskt stora bogserbåtar gick mellan hamnen och oljeplattformen. De bidrog inte till en renare miljö om man säger så.

Efter en vecka seglade vi vidare till Grenada. Mellan Grenada och Trinidad så har Trinidad ett antal oljeborrtorn som man varken får eller vill komma för nära, vi fick rådet att följa Trinidads nordkust tills vi var väl förbi dem. Vi hade motvind, motsjö och motström och förflyttade oss framåt med ca 2 knops fart. Så när vi nästan hade passerat oljetornet så girade vi norrut för att få lite bättre vinkel till vind och vågor. Vad vi inte tänkte på var en eländig ström som puttade oss västerut, dvs mot oljeplattformen. Men vi lyckades hålla undan, nästa utmaning var att komma till rätt ställe på Grenada. På grund av strömmen så  höll vi på att missa hela ön!! Det var bara att plocka ner seglen och gå för motor den sista biten, men trots det var det kämpigt. Strömmen höll mellan 2 och 3 knops fart.

Efter 17 timmars medveten långsam segling var vi framme och kunde ankra i Prickley Bay. Vi kommer nog att utgå här ifrån då båten ligger väldigt bra här och man enkelt kan hyra bil för utflykter.

Sandstränder med kokosnötspalmer letar vi fortfarande efter. Men de kommer det vet jag. Jag har sett bilder…….