Så var vi då framme på ett av årets delmål – Gran Canaria och Las Palmas. Seglingen hit gick på 2 dygn, en segling som gick som en dans så länge vi hade vind. Det blev ungefär hälften segel hälften motor. På det här benet har vi haft en del regn! Men ett åskoväder missade oss. Tack för det. Vi såg det på håll och såg samtidigt att det inte skulle komma mot oss.

Solen går ner bakom Vulkanen Teide på Teneriffa, 3718 möh

Marinan och ankarviken i Las Palmas är en del av stor industrihamn, med massor av båtar som lassar och lossar. Men ändå så känns vattnet fräscht.

 

Vi ankrar upp i viken utanför marinan. Att komma in i Marinan är bara att glömma, den är reserverad för ARC båtar. Dvs de som skall segla med World Cruising Association i Atlantic Rally for Cruisers. En gigantisk “tävling” / eskader / gruppsegling över Atlanten. I år är det två rallyn; först ARC+ som har premiär i år och seglar via Cap Verde där de gör ett  uppehåll på några dagar. Hur långt beror på hur fort de seglar dit. De lämnar Las Palmas den 10 november och fortsätter den 20 november från Cap Verde mot Santa Lucia.
Och sedan originalrallyt, ARC som i år har 226 deltagande båtar med totalt 1205 besättningsmedlemmar.

Många hade flagspelen hissade och hamnen såg väldigt festlig ut.

 

Men som sagt vi ankrade upp utanför och har ca 5 min med jollen in till jollebryggan och tillgång till skeppshandlare, restauranger mm mm nere i hamnen och sedan hela stan.

Efter några timmar dyker kompisbåten Liv upp. De skulle gått till La Graciosa men ändrade sina planer. Trevligt att få tillbringa några dagar till tillsammans. Janne o Christina har varit här tidigare så det kändes lite skönt med expert guidning till Supermarkets, järnaffärer och annat nyttigt som IKEA.

Christina från S/Y Liv i sin födelsedagspresent, en uppblåsbar kanot.

Ungefär en vecka senare lyfter vi upp ankaret och seglar iväg på upptäcktsfärd. Ingen av oss har så stor erfarenhet av Kanarieöarna och vi vill se lite mer. Dessutom ska vi få besök från Sverige på Teneriffa, bra om vi är där då, eller hur.

Nåväl vi studerar piloten och blir lite fundersamma. Antingen så finns det inga ankarvikar eller så är författaren en hamnliggare. För det finns nästan inga ankarvikar beskrivna och de som är beskrivna där är infon minst sagt knapphändig.
Strax söder om Las Palmas börjar något som kallas “accelerations zonen”, det innebär att vinden ökar med ca 5-15 knop och det kan ju bli lite besvärligt om det blåser mycket. Vinden kommer nästan alltid från norr och så även idag. Vi märkte inte av zonen så mycket. Inte förrän vi kom in i lä av en udde då insåg vi att det blåste en hel del där ute.

Första anhalten blev Pausito Blanco. En liten privatägd hamn med en ankarvik utanför. Det låg två båtar för ankare redan så lade oss akter om dem. Det var högvatten när vi kom in. Efter några timmar så började vattnet att sjunka och vi upptäcker då att vi ligger ca 50 m från några otäcka undervattensklippor som kommer i dagen när vattnet sjunkit undan. Att vattnet dessutom nästan försvinner under kölen gör ju inte saken bättre. Men det fanns ingen alternativ plats att lägg oss på. Så vi satte ankarvakten väldigt snävt och jag satt uppe och tittade på ekolodet tills vattnet vände igen.

Inget hände men vi ville inte stanna en natt till så efter frukost fortsatte vi till Anfi Del Mar. Där kunde vi ankra precis utanför ett stort hotellkomplex som gett namn åt bukten (eller om det är tvärt om?) Det ser väldigt trevligt ut så dit kanske man kan åka om man vill åka på charterresa någon gång. Vi stannade här i några nätter men då det var mycket turistbåtstrafik, partybåtar och vattenskotrar som trafikerade bukten så var det ganska guppigt och störigt.

 

Nästa mål blev Puerto Mogan. En liten by som vi misstänker har kommit till enbart för turisterna. Men ett supertrevligt ställe. Det fanns en hamn, men det var ganska varmt och då är det skönare att ligga för ankare så att man kan bada. Även här var det mycket båttrafik och ganska skvalpigt. Men vi har börjat inse att det är så det är här. Bara att bita ihop och gilla läget.
Vår ankring var precis nedanför ett stup på ca 100 m. En bit upp gick vägen och det var en skarp kurva runt berget. Det gick väldigt många bussar där. Varje gång de kom fram till kurvan så tutade de. Så det var nog ganska smalt också.

Viken här är skyddad för allt utom SW till SO vindar. Eftersom vi låg ankrade ganska nära berget så var vi lite oroliga att vinden skulle vända från N mot S. Men det gjorde den inte som tur var. Men det är inte så kul att ha ett orosmoln hängande över sig hela tiden så efter 4 dygn seglar vi vidare mot Teneriffa!

 

En sträcka på ca 50 sjömil (1 sjömil är 1852 meter, så får ni räkna om själva till km) och det tar ca 10 timmar över om vi inte kan segla fortare än 5 knop. Så klockan ringde tidigt och vi gav oss iväg. Väderprognosen som faktiskt höll denna gången sa att vi skulle få vind på 10-12 m/s från N till NO och det stämde. Vi flög fram och avverkade sträckan på 8 timmar. Hade en snittfart på ca 7 knop. Det är vi hyfsat nöjda med.

Vi droppar ankaret utan för Los Christianos och Playa Vistas. Här kan vi nog trivas ett tag.